Skadeglädje
Är skadeglädjen den enda sanna glädjen?
Jag hoppas inte det, men igår roade den mig inte mindre än två gånger...
Stod på affären. Det var jättelång kö där folk lydigt stod med stora luckor i en rad, som längst fram delade upp sig på två kassor.
När jag ska fram som nästa till ena kassan kommer en karl och slidar in från sidan och helt sonika går före hela kön.
Jag hinner med att förvånat säga:
"-Men hallå, vad gör du?"
Killen bakom mig ser lika paff ut som jag.
I samma stund öppnar de en kassa till så jag och killen bakom går över dit istället för att fortsätta med nån argumentation.
När jag betalat och är på väg ut vänder jag mig om och tittar. Kassan jag stod i först står helt stilla och den fräcka gubben står kvar utan att ha kommit en meter.
Skadeglad? Jäpp, absolut!
På väg hem måste jag svänga vänster från E4 precis utanför stadsgränsen, för att komma in på vår lilla väg. Det har precis gått över från 50 till 70-sträcka.
Jag har tänkt mer än en gång att jag kommer att bli ihjälkörd i den korsningen. Folk trycker på bakifrån för att de vill fram och från motsatt håll kör folk om utan att reflektera.
Den här dagen hade jag en stressad bilist tryckandes i baken hela nedförsbacken ut från stan. När jag svängde av kände jag nästan vinddraget när han gasade förbi.
Och FLASH!
Det är känt att det går fort där, så det är en fartkamera uppsatt. 🤣🤣🤣
Skadeglad? Jäpp, absolut!
Han hade tur. Det kan ju gå värre...
Kommentarer
Trackback