Snygg i sociala medier
I går var jag på kurs: Snygg i sociala medier.
Jättebra kurs ledd av Lindalii Lundberg som är designer.
Hon presenterade vad man kan tänka på för att få till snyggare inlägg i sociala medier.
Det var verkligen kul och inspirerande!
Nu har jag "hottat" upp min gamla fula bild till kursen Grönt Kort för tävlingsryttare.
Den nya kommer att se ut såhär. (Datumen är ännu så länge preliminära)
Två Instagram-inlägg har jag också knåpat ihop.
Igår:
Och dagens:
Viss risk för att ni tvingas se mig leka med bilder ett tag 😂
I förmiddags red jag igenom programmet jsg ska tävla till helgen. Det blir debut med Ludde!
Vi rider MsvC och det enda som var svårt var...fattningen ur trav. Oops, jag fattar i princip alltid från skritt 🙈
Men, vi har ju en hel vecka på oss att trimma dem.
Inte min dag
Började med att Rutger trampat sig och var halt. Inte jättemycket, men ändå. Ingen träning idag och jag måste förstås stryka mig från tävlingen på lördag.
Fortsatte med punktering på väg hem från stallet.
En rackarns spik.
En knapp timmes väntan på bärgare och så hamnade bilen på verkstan inför däckbyte.
Som extra kuriosa:
Den trevliga bärgaren visade sig ha hästintresserad sambo. Han berättade att hon igår köpte en häst. Jag fick nåt på känn, och ja då, det var "Jerka" ❤ som jag en period hade till låns som sällskap åt Rutger.
Världen är liten.
Människor kan i alla fall vara väldigt hjälpsamma och erbjuda både hjälp och skjuts. Det känns bra!
En snäll ponnypappa hämtade mig till kvällens träning och skjutsade mig hem efteråt.
De bekväma generationerna.
Greta 16 år kämpar för klimatet.
Några äldre män startar bensinupproret.
Inte alls förvånande och ganska symptomatiskt för hur vi äldre tänker, tycker jag.
Ibland skäms jag över min generation. Vi har länge vetat att vi lever över jordens tillgångar. Ändå kör vi bara på som vanligt.
Vi är alltför bekväma för att ändra på vår livsstil. Många beter sig till och med som om kraven på förändring är ett hot mot den egna personen.
En sak är säker, vi kan inte fortsätta som nu om vi vill att vår planet skall fortsätta existera.
Jag är inte nån extrem som tror att vi kan sluta åka bil helt, leva på gräs och bo med stampat jordgolv.
Men helt ärligt: hur många "köplador" kan vi behöva i Birsta?
Varför går allt ut på att shoppa, köpa och konsumera?
En evig tävlan i att ha nyrenoverat kök och badrum, även fast det gamla fungerade.
Att ägna semestern åt att shoppa ännu mer grejer vi villhöver ( för de grundläggande behoven har vi täckt för längesedan).
Allt vi gör ska vara motordrivet. Folk klipper vanliga små villaträdgårdar med åkgräsklippare...
Fullt fungerande prylar slängs för att man vill ha nytt...
Och nejdå, jag påstår inte att jag är bättre, men har börjat fundera över om det inte är dags att chilla lite och hoppa av villhöver-karusellen.
Själv åker jag tyvärr alldeles för mycket bil. Bytte min bensinslukare mot en som drar hälften, men tyvärr diesel. Det är jättesvårt att hitta ett bättre alternativ som kan dra hästtrailern. Här tror jag på teknikens utveckling och att vi så småningom kan hitta ännu bättre alternativ än vad som finns idag.
En lösning är att släpa runt på hästen mindre, där ligger jag i alla fall rätt just nu. Har inte tävlat alls två säsonger, gjort fyra resor i år och tränar på hemmaplan.
Kläder köper jag nästan uteslutande second hand, undantaget ridkläder där de jag har slits ut innan de slängs.
Badrummet har ännu inte renoverats, och flygresorna till Grekland som vi tidigare helst gjorde två gånger per år har lyst med sin frånvaro sedan typ 2002...
Tyvärr är jag pessimist på den här fronten. Jag tror inte vi hinner/kan vända trenden. Vi kommer att förstöra vår jord.
Bränd frihet
Läser just nu Bränd frihet av Maria Rashidi & Elisabeth Omsén.
Boken är en sann historia om Maria som efter en relativt fri uppväxt i Iran kom att leva under religionens och ledarnas förtryck efter islamiska revolutionen. Maria kom till Sverige 1987, ett år senare kom även hennes misshandlande make till Stockholm. När Maria till slut sökte om skilsmässa beställde hennes man en syraattack på henne.
Boken är en gripande livsberättelse och en talande beskrivning av hedersvåld.
Den är också en sorglig beskrivning av det svenska samhällets totala misslyckande av att skydda och hjälpa utsatta kvinnor.
Samtidigt innehåller den, för mig, många märkliga resonemang från Marias sida.
Som tex:
- att Maria lastar sin ungdoms kärlek lastas för att hon gifte sig med "fel" man med hänvisning till att ungdomskärleken inte kämpade tillräckligt för att få henne efter att hon avvisat honom.
- att Maria, med stolthet, beskriver hur hon och väninnorna mobbade och frös ut ungdomskärlekens fru.
- att Maria, som fortsätter träffa ungdomskärleken i smyg, skriver att hon anser att hon hade rätten till honom och hans kropp för att de älskade varandra.
Hon bestraffar med andra ord kvinnan istället - inte särskilt tilltalande drag från någon som kallar sig feminist.
Skivsamling
Sitter och botaniserar i vinylsamlingen. Jag fick en sån där Facebookutmaning att välja ut 10 vinylalbum som betytt mycket för min musiksmak. Ursvårt!!
Det blir ännu svårare av att jag ett tag ersatte vinylen med CD-skivor. En del av oss tänkte nog att vinylen aldrig ner skulle komma att användas...
Det innebär att jag inte har många av mina mest spelade kvar i "rätt" variant.
Första skivan jag la ut var Def Leppard/High & Dry. Egentligen hade det kunnat vara någon av de kommande skivorna också, de var favoriter länge. Jag lyssnar fortfarande mer än gärna på Def Leppard.
Hästföretagardag
I går var jag på hästföretagardag på Bergsåker.
Det är tredje året i rad (av 4 möjliga) som jag deltar. De korta föreläsningarna på varierande ämnen brukar vara intressanta. Så även i år.
Det ämne som jag såg mest fram mot var hästtäcken ur hästvälfärdssynpunkt, men det blev också det som jag hade svårast att förhålla mig till. Tyckte det var lite för mycket "såhär gör jag" från föredragshållaren och en gnutta för lite vetenskap...
Förstår dock att en del i problemet ligger i att föredragshållaren har sin häst på en uppvisningsanläggning, något som är långt ifrån min verklighet. Kan absolut förstå att man där tvingas ha bomullstäcke på hästen på sommaren för att den skall hålla sig ren...men hästvälfärd har det, enligt min mening, ingen koppling alls till.
Jag menar nu inte att hästar på uppvisningsanläggningar inte har det bra!! Bara att jag tror att de som får gå ute, nakna, i stora hagar tillsammans med sina hästkompisar har det ännu bättre.
Trots att de blir smutsiga...
Rutger är väldigt tydlig med om han vill ha täcke på eller ej. På vintern när det är kallt går det bra, men blir det för varmt, då klär han av sig. Det gick åt många täcken första säsongerna innan jag lärde mig. 😂
Intressant även att se siffror på att hästnäringen står sig stark i de gröna näringarna. I synnerhet när en vet hur styvmoderligt behandlad hästbranschen blir av skatteverkets handläggare som anser att hästar är hobby.
Själv har jag med anledning av detta samtliga hästar, även uppfödningen utanför företaget.
