Boken är en sann historia om Maria som efter en relativt fri uppväxt i Iran kom att leva under religionens och ledarnas förtryck efter islamiska revolutionen. Maria kom till Sverige 1987, ett år senare kom även hennes misshandlande make till Stockholm. När Maria till slut sökte om skilsmässa beställde hennes man en syraattack på henne.

Boken är en gripande livsberättelse och en talande beskrivning av hedersvåld. 

Den är också en sorglig beskrivning av det svenska samhällets totala misslyckande av att skydda och hjälpa utsatta kvinnor.

Samtidigt innehåller den, för mig, många märkliga resonemang från Marias sida.

Som tex:

- att Maria lastar sin ungdoms kärlek lastas för att hon gifte sig med "fel" man med hänvisning till att ungdomskärleken inte kämpade tillräckligt för att få henne efter att hon avvisat honom.

- att Maria, med stolthet, beskriver hur hon och väninnorna mobbade och frös ut ungdomskärlekens fru.

- att Maria, som fortsätter träffa ungdomskärleken i smyg, skriver att hon anser att hon hade rätten till honom och hans kropp för att de älskade varandra.

Hon bestraffar med andra ord kvinnan istället - inte särskilt tilltalande drag från någon som kallar sig feminist.