Tänk vad en god portion nyfikenhet kan göra.

Idag började det spöregna och åska när jag var på väg ut till hästarna. Eftersom jag inte hade med mig några regnkläder valde jag att ta paraplyet över huvudet när jag skulle mata Cloé. Mamma häst är ju en gammal och klok individ som varit med förr och inte hetsar upp sig i onödan. Lilla Eivor tyckte till en början att det var lite underligt, gjorde stora ögon och gömde sig bakom mammas stadiga rumpa. Efter en stund tog dock nyfikenheten överhanden, hon tog sig en slurk stärkande dryck i mjölkbaren och smög fram och kollade. Det slutade med att hon insåg att skulle man bli kliad idag var det bara att stå kvar, så där stod både jag och fölungen med huvudena under paraplyet. Hade gärna haft med mig en fotograf :D

Det lilla livet gör mig alldeles varm i hjärtat <3

 

 

Har kollat lite statistik på mina favoritnamn för fölet och tyvärr försvinner flera av mina favoriter. Jag vill inte välja ett alltför vanligt namn. Candela känns alldeles för vanligt, men kan kanske bytas ut mot Candlelight som bara finns tre st? Cupcake finns det ett par.

 

 

Har suttit med hjärtat i halsgropen och tittat på OS-hoppningen. Hög puls när Henrik red! Och stackars Lisen! Men jag tycker faktiskt ännu med synd om canadensaren som blev utblåst i dressyren häromdagen, när hästen totalflippade. Det är ju inte första gången de här ekipagen är på en bana, så sånt  räknar man inte riktigt med ska hända. Men hästar är hästar, även i ett OS. Min icke ridande sambo ställde många frågor runt just detta fenomen. Hans slutsats blev att vi skulle tävla på rovdjur istället för flyktdjur, Han uppmärksammade dock problemet att djuret då kanske skulle ge sig upp på läktaren och äta upp några ur publiken i de fall ryttaren föll av...

 

Den planerade hästresan i helgen blev inställd, då hästen såldes igår. Typiskt! Vi bor i fel landsände för sånt här.