Har i kväll varit på tävlingsmöte på Sundsvalls RK. De har tydligen som tradition att bjuda på ärtsoppa innan mötet börjar, vilket jag tycker var ett trevligt initiativ. Eftersom de flesta kommer direkt från jobb och kvällen blir ganska sen så slapp man starta mötet på fastande mage. De hade helt fantastiskt gott mjukt bröd...

 

Catta började med några kloka ord om att om man vill bli bra så måste man vara med, se och lära av de lite större sammanhangen för att veta vad som krävs. Något som jag absolut håller med om. Dels får man se vad som krävs, men jag tycker också att man själv blir peppad att ta sig längre. Lite grann av -kan de så kan jag!

 

Sedan diskuterade vi tävlingsterminen, vilka som har de lite tyngre uppdragen på respektive tävling mm. Jag är tacksam för att jag inte blev tillfrågad om tävlingsledaruppdraget igen utan istället fick på min lott att fixa dressyrdomare.

 

Avslutningsvis  var det dags att prata om tränarfrågan. Samma frågeställningar här som på alla andra klubbar jag varit på: går det att få ihop tillräckligt många att träna för de tränare som kommer till klubben i dagsläget? Vill man ha andra tränare och i så fall vilka? Hur ska den ekonomiska biten fungera? Många viljor och frågor som inte löser sig i en handvändning...