Stackars Conny

 

Helg igen!

Trots att början av veckan var tung har det gått fort. Känns som om det nyss var helg.

Igår fick jag ytterligare en kund till bokföringsbyrån :-) och till veckan ska jag träffa ännu en potentiell klient. Håll tummarna!

 

Just nu snöar det inte, men väderutsikterna lovar visst mer snö. Snart vet jag inte var vi ska göra av den. Det är knappt så jag får upp lassen längst upp på drivorna längre.

 

 

 

Tyvärr är det ingen ridning just nu. Jag hann bara tänka tanken att Conny skulle igång så gjorde han illa sig igen, förstås. Han är tydligen väldigt känslig, så fort han slår sig blir det superfula överben :( Nu har han skadat ett framknä, och det ser inte alls roligt ut. Troligen har han busat i skogsdungen och fått en pinne rakt i knäet. Bara att fortsätta rykta istället för att rida ett tag till då...

Det värsta är oron över att det blir några men framöver. När man oroar sig så för sina djur kan man nog vara glad över att inte ha några barn...

 

Mardrömmen!

 

Finaste Eivor eller Cupcake som hon ju heter i passet (f-12 e: Ampere u: Cloé) åker till nya matte i slutet av månaden. Hon kommer att få det bra, det vet jag ju, men hua så sorgligt att lämna iväg henne.

 

 

 

 

,

I torsdags kväll drabbades jag av tandvärk. Jag kan se att det är lagningen på en eroderad tand som släppt. Gropen syns tydligt. Typiskt nog svarade ingen hos tandläkaren igår, så det är bara att härda ut över helgen och hoppas det går att få tag på dem på måndag.

Du behandlar många intressanta ämnen i din blogg, hög igenkänningsfaktor hos mig.

Just detta att oroa sig för hästen inte minst. Att det ska bli bestående skador av en i början till synes liten skitgrej. En del är ju mer våghalsiga än andra också. Och andra verkar ha ren änglavakt. Jag minns Calles Welano som ung. Han gjorde de mest galna grejer men fick aldrig en skavank. Jag tror hans mamma satt och såg på honom från sitt molm där uppe (hon dog då han var 1 månad).

När det gäller snön hade jag ungefär samma känsla jag med i måndags. Men det gick över efter lite barbacka bus i den. Tror det faktum att vi har traktor gör att det känns rätt mycket bättre faktiskt då det där vita fortsätter att falla dag efter dag. :)