Äntrligen har jag fått sätta igång Conny! Efter 2 1/2 månads vila, varav en månad var planerad och resten pga sårskada. I torsdags longerade jag en stund i ridhuset. Hopp och skutt och pip av förtjusning. Precis när jag sen skulle sitta upp så knackade det på ridhusdörren och vi fick sällskap av två hästar. Eftersom han fortfarande kändes lite i gasen och spänd satt jag bara upp och skrittade en kort bit och nöjde mig sedan. Trots allt är han ju bara fyra, så jag tycker han sköter sig bra ändå. På fredagen började det med att han blev lite extra  laddad utanför ridhuset, när ridskolehästarna kom galopperandes ut från stallet mot hagen Vi flög in genom manegedörren och flög lite till när jag släppte igen sargdörren. Efter en stunds longering coolade han dock ner, så det blev lite ridning på slutet.

 

Idag har Conny fått vila och jag har ridit fina Upan och longerat Cloe. För Cloe var det första arbetet på många år. Sån himla tur har jag att mor och son kan ha samma utrustning :-) Tränset har Conny fått ärva av Cloe, så nu får hon "låna" det, och sadeln ligger också helt o.k. Tur, för hennes gamla är såld och jag känner väl inte nån direkt längtan efter en dyr investering.  När vi lämnade gården på väg mot ridskolan undrar jag vad hon tänkte. Det var raska steg och en vaken blick kan jag meddela :-) Väl på plats på ridbanan fanns det en plätt som inte var så hal och med ett lagom lager snö. Hon ville mest bara galoppera i början, så hon fick i lugn och ro rasta av sig det värsta. På vägen hem var det passage den första halvan men sista biten promenerade madam lugnt i alla fall. Nästa gång ska jag rida! Hurra!!! Sen är det bara lite lugn uppbyggnad och hoppas att hon håller sig friskoch glad för lättare ridning ett tag till.