Idag har det varit en tung dag.

 

Det började med såna där världsliga problem, som att hästtransporten vägrade flytta sig från gården. Ett av hjulen hade låst sig och det hjälpte inte vad jag gjorde så satt det bergfast. Det slutade med att jag fick överge transporten på gårdsplanen och låna mig en fungerande. 

På grund av trailerstrulet hann jag inte rida Rutger som jag planerat på förmiddagen. Mitt onda ringfinger har hämtat sig såpass att jag räknade med att kunna hålla om tyglarna.

 

Innan lunch lastade vi (jag och Fia) Conny för att fara till ATG-kliniken på återbesök. Jag har haft en dålig magkänsla och inte tyckt att allt varit 100 %, men hoppades förstås att jag hade fel. Conny hade så bråttom in i trailern när vi skulle lasta att han tyckte jag stod i vägen, så han provade att ta in på den andra sidan i trailern. Bara det att där var det ju stängt med en bom -det tog tvärstopp, och både jag och Fia fick oss ett gott skratt. Conny bara ruskade på sig och knatade sedan snällt in på rätt sida :)

 

På kliniken gick det inget vidare. Vi konstaterade att min känsla var rätt. Han ser hur fin som helst ut i vänster varv och på rakt spår men inte i höger. Det var inte helt lätt att hitta orsaken och han röntgades sist utan fynd. Nu slutade det med att de tog ytterligare bilder ur lite ovanligare vinklar och jag såg direkt på veterinären när han till sist kom ut att det hänt något. På måndag ska Conny tillbaka för operation och innan dess kan de inte säga något om utgången. Min fina, duktiga, snälla Conny. Det är klart att det inte ska få vara bra när man lyckats få en stjärna. Just nu känns det bara skit och som om jag aldrig vill ha häst och rida mer.

 

Avslutade kvällen med att närvara på ett möte med Röda Korset, men jag var nog inte till mycket nytta.

 

Nu har jag stängt in mig på arbetsrummet efter att jag tappade humöret när sambon blev irriterad över att mjölken var sur. Där gick gränsen för vad jag pallade idag.