I senaste ridsport special finns en artikel som handlar om en kvinna som slutade ruda pga hetsen att köpa dyra häst- och ridprylar. Det känns sorgligt att sådant ska kunna förta glädjen över att rida och hålla på med hästar.Själv har jag aldrig känt behovet att hänga på i någon märkeshysteri. Bra brukskvalitet har alltid varit det som gäller, och prylarna hänger med tills de inte längre fungerar. Min tävlingskavaj tex är nummer tre i karriären ( ger ett snitt på över 10 år per kavaj...), fracken är fortfarande min första och inhandlades i Småland för över 20 år sedan. Jag väljer aldrig "värstingmärkena" utan försöker hitta prisvärda alternativ och jag har aldrig upplevt att någon tittat snett eller att jag skulle vara mindre värd för det. Jag har alltid prioriterat att lägga pengarna på annat, träning tex.På jobbet på ridskolan i Härnösand måste jag säga att alla vi anställda haft ungefär samma inställning till att klä oss. Det ska fungera, det ska värma och vara helt. I ridskolevärlden tror jag att det är relativt små krav på att ryttarna ska vara modemedvetna.Jag kan däremot se att det bland privatryttarna finns en hel del märkesvaror och att det ökat under åren. Det viktiga är i det fallet att de ungdomar som har föräldrar som är villiga att betala för detta inser att det inte är lika för alla kompisarna och att det är i sin ordning. För inte så längesedan talade jag med mindre hästkunniga föräldrar om att deras barn faktiskt inte behöver alla varianter på utrustning till sin ponny för att bli duktiga ryttare. De blev lite förvånade men ändå glada över att jag sagt att de kan ifrågasätta behovet när barnen kommer och säger att de behöver än det ena än det andra. Bild från reklamreportage?? (ibland är det svårt att se vad som är annonser) i Ridsport special. VEM behöver såna ringar i stallet?? Jag hoppas att alla bara kan få vara sig själva i alla stall. Det är hästarna och kärleken till dem som förenar, inte prylarna...
Jag är en häst- och kattälskande ekonom som har studerat vid Högskolan i Gävle och Uppsala Universitet. Efter många år som ridskolechef i småland och Härnösand arbetar jag nu med bokföring samt dressyrträning och utbildning av ryttare. Jag har ridit upp till svår dressyr och är dressyrdomare på MsvB-nivå. På fritiden har jag också en mindre hobbyuppfödning av dressyrhästar.
Jag hoppas att alla bara kan få vara sig själva i alla stall. Det är hästarna och kärleken till dem som förenar, inte prylarna...