Den mörka Golfen rullar igen ;) För ett bra tag sedan skrev jag om en äldre man som kör en Golf mellan Ytterfälle och stan. Det var längesedan jag såg den, men idag var ekipaget i farten igen. Jag hamnade bakom den redan inne i stan, vid trafikljuset på E4. Först kände jag inte igen den (jag är förfärligt dålig på att komma ihåg registreringsnummer...) utan trodde att det var någon som var på fyllan som var ute och körde, eller möjligtvis någon som försökte trassla ut kassettbandet ur spelaren medan färden gick vidare. Nähä, är det ingen som har kassettband längre ? ;) Bilen vinglade över mittlinjen och tillbaka flera gånger och körde långsammare och långsammare för att sedan öka lite och börja om igen. I god tid -extremt god tid -närmare bestämt en hel avfart för tidigt, började den blinka för att svänga vänster mot Ytterfälle och då insåg jag att hurra! jag hamnar bakom hela vägen hem :D Väl inne på grusvägen valde han vänster sida av vägen. Han måste ha tagit körkortet innan 1967 och glömt bort att det numera är högertrafik tänkte jag. Ganska snart insåg jag dock att han valde vänster sida av vägen för att där var de två hjulspåren snöfria. Vi fick ett möte och han vinglade iväg till höger, stannade nästan, men var ändå snudd på att ta med sig mötande fordons backspegel. Sista biten var hela vägen snötäckt. Då var hastigheten nere på 14 km i timmen och det började bildas en bilkö bakom t.o.m på våran lilla skruttväg på landet. Att köra om var liksom inte att tänka på för resterande del av vägen låg den lilla bilen tryggt mitt i vägen.

 

 

 

Samma sak för övrigt med annan utrustning. Jag minns att mina två första par läderridstövlar höll i tio år. De var inte slut förrän man hade nött hål på lädret på skaftet. Nu rasar de redan när de börjar bli ingådda. De två senaste paren faller isär inifrån. De släpper i skarven mellan fot och skaft så att man inte kan sätta i foten. Skomakarna vill heller inte lägga ner jobbet på att laga längre. De tycker att det är för besvärligt. Kasta bort och köp nytt känns knäppt när man tycker att saker och ting borde vara värt att laga.