Finaste Cloé har somnat in

Gårdagen var en jobbig och sorglig dag.

 

Det började redan sent på kvällen med att jag fick magsjuka och spydde hela natten. Strax efter åtta ringde Isabelle jätteupprörd från stallet och sa att Cloe låg i hagen och inte kunde ta sig upp. De går på lösdrift och klockan 23 på onsdagskvällen var allt som vanligt i hagen. Jag klädde på mig och for ut direkt och kunde konstatera att hon låg på en av de få isfläckar som finns i hagen (den har annars varit förvånansvärt bra i detta eländiga före som varit i vinter ) och inte gjorde några försök att resa sig. Vi drog henne med gemensamma krafter från isen så att hon skulle få bättre fäste men hon reste sig ändå inte. Hon gjorde några taffliga försök att sprattla lite men med benen rakt ut från kroppen istället för att försöka få dem under sig. Vad jag kunde se fanns inga skador på benen som kunde vara orsaken.

Till slut ringde vi brandkåren som kom med sele, men inte ens det hjälpte. Hon gjorde inga försök att stå på benen.

 

Varför hon hamnat i liggande läge vet vi ju inte, hon var bra skodd med broddar och borde fått grepp och även om hon halkat tycker jag att hon skulle kunnat ta sig upp. Det var visserligen isigt just på platsen, men slätt. Det såg också ut som om hon legat på samma ställe hela tiden, inga spår efter hovskrap eller andra tecken på att hon stökat runt.

 

http://allehanda.se/start/harnosand/1.6683858-tv-trots-hard-kamp-hasten-fick-avlivas

 

En sån här gång är det extra jobbigt att det är så långt för distriktsveterinären att åka. De utgår från Matfors och även om de prioriterade detta fall och åkte direkt så var det en ganska lång väntan ute i hagen. Veterinären undersökte, kunde inte hitta några benbrott hon heller men konstaterade ju precis som vi att hon var i dåligt allmäntillstånd och att vi inte kunde få upp henne trots ytterligare försök. Till slut hade vi inget annat val än att låta henne få en överdos sömnmedel och somna in för gott.

 

Tänker på alla fina stunder hon gett mig både på tävlingsbanorna och i vardagen och de fina avkommor hon gett mig. I dem kommer jag alltid att se en del av henne.

 

Fina Cloé på tävling i sin glans dagar.

I mammarollen, här med Rutger 2010

och med Eivor 2012

 

 

och med Conny 2009.

Igångsättning efter mammaledigheterna.

Naken ( Cloé var aldrig särskilt förtjust i täcken ), skitig och tillfreds i hagen.

 

Njuter av vårsolen som 23-åring.

 

På senaste jobbet, som läromästare åt Isabelle.

 

 

 

 

fina cloé, vila i frid på de evigt gröna ängarna!

Åh nej vad hemskt att hitta henne så. Jag lider verkligen med dig. En stor kram <3

åå, gud va fruktansvärt att hitta sin häst så, men nu är hon på de "evigt gröna ängarna".
Lider med dig...

Så fruktansvärt tråkigt !! Jag lider med dig. Men jag är säker att Amo kommer att ta bra hand om henne i himlen <3

Skänker dig en tanke och minns Myggans sista dag, just tiden från att man insett att det nog inte går till att veterinären kommer är nog det värsta.
Ett ljus i mörkret kan vara att när det blir så här är beslutet ganska lätt, inga om och men utan mer ett ansvar att ordna ett snabbt och värdigt slut.

Fy så hemskt! Jag beklagar sorgen :-(

Beklagar sorgen! :-(
För mig känns det lite extra i hjärtat eftersom Lady var "jämnårig" och tävlade delvis under samma period, hon är borta sedan 2 år men var också 2 år äldre än Clo'e (och dog på trettondagen 2012). Även Capton dog nästan exakt på sin 24-årsdag.
Det är som om ödet hade bestämt hur lång deras tid var, och för de här tre dressyrhästarna visade sig tiden vara nästan exakt lika lång :-(
Å andra sidan hade ju alla tre långa och bra liv där de gav sina ägare och ryttare så mycket glädje! Och de som vandrat vidare mår ju inte längre dåligt, det är bara vi som är kvar som saknar dem och deras stora hjärtan! <3

Jättesorgligt när man måste ta bort en vän, speciellt såhär oplanerat. Beklagar verkligen :(