Det är inte alltid så lätt att visa upp en bra skritt i ett dressyrprogram. I synnerhet om hästen är lite "på tårna" är det lätt att man får inslag där hästen taktar, dvs småtravar, i skritten.

 

Om du ska börja tävla, glöm inte bort att rida skritt för din tränare, så att du vet hur du ska göra.

 

 

Hur vill vi dressyrdomare att skritten skall visas för högt betyg?

 

Skritten skall vara ren,  fyrtaktig och hästen skall gå med enerig. Om hästen inte går med ren fyrtakt, eller tar olika långa steg kommer domaren inte ge ett godkänt betyg.

 

Tygeln släpps helt fri och låter hästens huvud vara fritt från kontakt med handen. Huvud och hals skall sträckas ut helt. Här vill man se att hästen rör sig genom ryggen, att bogar och höfter rör sig lösgjort och att hästen har ett tydligt övertramp, dvs att hästens bakhovar sätts i framför framhovarnas spår.

 

Vanligasre misstagen: hästen taktar, antingen för att den blir för ivrig eller för att ryttaren driver för mycket eller så rider ryttaren för försiktig så att det blir långsamt.

 

Är lättast att beskriva för den mindre vane ryttaren som den "vanliga skritten på tygeln" -många elever jag haft tycker att den borde heta arbetsskritt, eftersom trav och galopp har den benämningen.

 

Här vill man att hästen skall röra sig lösgjort, med energi, avspändhet och regelbundna steg. Hästen skall gå med eftergift på tygeln. Huvudet tillåts pendla i takt med fotflyttningen. Hästen skall gå med övertramp.

 

Vanligaste misstagen: hästen taktar, antingen för att den blir för ivrig eller för att ryttaren driver för mycket eller att ryttaren inte lyckas rida hästen i form.

 

Här skall hästen röra sig vägvinnande med så stort övertramp som möjligt. Det är inte meningen att den skall gå hastigt, utan ta rejäla kliv. Ryttaren ska lämna stor frihet för huvud och hals men fortfarande ha kontakt med hästens mun med sträckt tygel. Halsen får då en aning rundning (jämför med i fri skritt där halsen sträcks ut helt) Man vill inte att hästens nos kommer alltför lågt, tumregeln är att nosen inte skall vara lägre än hästens armbåge.

 

Vanligaste misstagen: Hästen blir för kort i formen, dvs ryttaren vågar inte släppa tygeln tillräckligt. Ryttaren driver för mycket så att skritten blir överilad, eller för lite så att sritten blir för oengagerad.

 

I samlad skritt skall hästen ha byggt upp så pass mycket styrka att den klarar att bära mer vikt på sina bakben, Steget skall bli mer energiskt. Hästen skall gå med ökad resning och som en följd av det skall steglängden förkortas i förhållande till övrig skritt. Bakhovarna skall sättas bakom, i eller ( för hästar med naturligt mycket stort övertramp ) strax framför framhovarnas spår. Här tar man alltså hänsyn till hur stor skritt hästen har för att se hur den kortar. En högre klass kräver mer samling än en lägre.

 

Vanligaste misstag: ryttaren rider långsammare istället för med mer samling.