Ryttareliten
Har tittat på Ryttareliten på TV. Jag tycker att det är kul att de sänder ett program med hästanknytning på bra sändningstid. De sociala medierna kryllar förstås av kommentarer av diverse proffstyckare efteråt. Det är ju också intressant...
Jag tror att det är viktigt att komma ihåg att ett TV-program inte visar hela bilden utan väl valda delar, allt för att göra ett program som folk tittar på. Tyvärr blir det inte spännande och "bra" TV om alla inblandade alltid framställs som ursympatiska, ödmjuka och att allt de gör och säger är genomtänkt. Men visst är det roande att se alla typer och situationer? Utifrån vad man har för egna erfarenheter ser och hör man ju också olika saker. Min sambo, som ju inte alls är i hästbranschen, tolkar emellanåt inslagen lite annorlunda än vad jag gör medan vi bland noterar exakt samma saker.
Det hårda arbetet, förhoppningarna om en bra häst, nervositeten inför en prestation, pengar (oavsett man har dem eller önskar att man hade), glädjen, lyckan, sorgen. Allt är bekant för oss som håller på med det bästa som finns -hästar!
Kommentarer
Trackback