Oväntat besök i hagen
Fick lite ändringar i eftermiddagens program som gjorde att jag åkte hem igen och jobbade vidare med bokföringen istället för att direkt efter lunchen åka till Conny. Det blev istället en sväng till stallet vid tretiden. När jag svängde in på gården noterade jag att hästarna var väldigt oroliga och sprang runt. När jag klev ur bilen insåg jag varför. I hagen sprang det ett gäng flamsande och skrikande tjejer. De sprang en bit innanför staketet och sedan tjöt de och sprang tillbaka igen. Jag insåg att det var skolelever ute på orientering. Tydligen har de satt en kontroll på höjden en bit utanför vår hage. Förra veckan var det ett par gäng som också hade svårt att tyda kartan... men de höll sig i alla fall utanför staketet. Tjejerna pep iväg under tråden och tillbaka ut i skogen. Jag tog in de lätt upprörda hästarna och hinner bara stänga boxdörrarna så kommer nästa gäng in i hagen med riktning upp mot huset. Den här gången knatade jag ner och talade om för dem att det nog inte är så lämpligt att de springer runt i hagar med okända djur. Första reaktionen från hästarna är ju att de blir rädda men sedan blir de uppspelta och busiga, tänk om något barn skulle hamna i skottgluggen! Borde barnen inte förstå att ingen satt en kontroll i en inhägnad hästhage, som dessutom ligger på en gård så nära huset? Och har lärarna inte pratat om allemansrätten och vad som är lämpligt eller ej innan de skickar ut skocken? Conny fick komma ut och röra lite på sig utan ryttare idag. Jag hade tur och hann hem till stallet innan spöregnet satte igång, men blöt fick jag bli ändå eftersom jag hade lektioner inbokade. Kvällens sista pass blev inställt så då snabbade jag mig hem och bytte om för ett pass på Friskis och Svettis. Jag MÅSTE ta mig i kragen och köpa ett par nya träningsskor, jag får kramp i fötterna varenda gång i de jag har. Fotvalvet är liksom felanpassat och hamnar för långt fram.Lämpligt nog hade Friskis-tidningen som jag fick med mig hem två hela uppslag om skor. Jag får läsa det i morgon och sedan ta tjuren vid hornen. Jag avskyr att gå i sportaffärer och behöva be om hjälp, det får mig att känna mig korkad och osportig. Kommentarer
Trackback
