Jag har jobbat massor extra på ridskolan och det är verkligen roligt att jobba med alla elever, men en sak slår mig: Har det alltid varit så vanligt förekommande att föräldrar (främst till ovana ryttare) och nybörjare saknar ödmjukhet inför hästen? Jag hör nästan varje dag kommentarer hit och dit om hästarna: "ungens häst går inte att styra" , "min ponny är så omöjlig", "den kan inte trava" , "den galopperar inte". Vet ni -alla ridskolehästarna går att styra och de kan gå i alla gångarterna. Men de är inga maskiner. Om ryttaren inte kan hålla sin balans och hjälpa till att förklara vad den vill så blir det missförstånd. Att ridläraren behöver förklara för barnet att man behöver lära sig rida ännu bättre för att det ska bli lättare tycker jag är helt ok, men till vuxna människor? Nej vet ni vad! Lite ödmjukhet inför de snälla hästarna om jag får be. Med en ändrad inställning får även era barn ett bättre utgångsläge för att utvecklas som ryttare. Det är sällan hästens fel att det inte går som ryttaren tänkt sig! Arkivbild på två som tränat mycket och där det emellanåt går som man tänkt sig :-)
Jag är en häst- och kattälskande ekonom som har studerat vid Högskolan i Gävle och Uppsala Universitet. Efter många år som ridskolechef i småland och Härnösand arbetar jag nu med bokföring samt dressyrträning och utbildning av ryttare. Jag har ridit upp till svår dressyr och är dressyrdomare på MsvB-nivå. På fritiden har jag också en mindre hobbyuppfödning av dressyrhästar.
Arkivbild på två som tränat mycket och där det emellanåt går som man tänkt sig :-) 