Om "pushiga ponnymammor"

Idag kommer mitt inlägg att handla om att pusha ryttare, framförallt barn, upp i klasserna. Och nu handlar det inte om egna barn ( för det är en helt annan men också intressant historia ) utan andras ungar.

Så fort det börjar gå bra för en elev i klasserna så stöter man på omgivningens kommentarer:
När ska hen gå upp i nästa klass?
Är det inte dags att gå upp en klass?
Ska hen verkligen fortsätta rida LättC?
osv...

Frågan är säkerligen inte avsedd att bli negativ, men jag skulle önska att man tänker sig för lite. Många gånger sätter frågeställningen stor press såväl på barn som förälder, i synnerhet om frågan upplevs komma ofta.

Jag har för det mesta en dialog med mina elever om vilka klasser som är lämpliga att rida. I planeringen ligger en långsiktig tanke och jag är jätteglad för de elever och föräldrar som låter mig vara involverad.

Som utomstående ser ni bara hur det går i de klasser barnet rider nu. Ni vet inget om vad som är svårigheterna för ekipaget på nästa nivå och heller inget om teknisk eller mental mognad att gå upp en nivå.

Exempelvis: Om ett ekipage startar LättC och LättB är det inte så enkelt att man lämnar LättC för att det börjar bli lätt och istället rider LättA. Innan man går upp i LättA bör det vara enkelt i LättB och form och rörelser för LättA ska sitta på träning.

Det är mycket roligare att vara duktig i en lägre klass än att vara nervös, orolig eller göra svaga resultat i en högre.

Slutligen ett tips till dig förälder som stöter på detta: Svara den pushiga med ett "Roligt att du tycker att mitt barn är duktigt. Vi har en dialog med vår tränare och kommer att gå upp en klass när vi är överens om att det är dags."

Verkligen ett av många genomtänkta och bra inlägg Ingrid!

Ser verkligen fram emot att få träna på lördag.