Det går upp och ner och upp igen.

Man har haft en period när ridningen känns ganska bra. Det känns som om poletten trillat ner, man pratar samma språk som sin häst och man dansar i takt.

Plötsligt en dag... hästen dansar en dans och jag som ryttare en annan, allt känns knöligt, svårt och disharmoniskt.

Vad är felet? 
Man funderar på om hästen behöver en viloperiod eller kanske till och med om det är något fel.

Det kan vara helt i sin ordning och alldeles normalt. Många gånger är detta vad som händer när man är på väg "ett snäpp till", när man jobbar på att förbättra sig ytterligare men ännu inte nått riktigt ända fram.

Det är nu vikten av en dialog med tränaren blir tydlig. Det kan vara utmanande att fortsätta tro på sig själv och sitt upplägg i dessa lägen.

( Nu menar jag självklart INTE att man ska nonchalera tecken på skada eller att man ska undlåta att ge hästen planerade eller välbehövliga viloperioder! )

Räkna med både uppåt och neråtperioder i träningen. 
Kämpa på!
Belöningen kommer förr eller senare.



Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
Jag är en häst- och kattälskande ekonom som har studerat vid Högskolan i Gävle och Uppsala Universitet. Efter många år som ridskolechef i småland och Härnösand arbetar jag nu med bokföring samt dressyrträning och utbildning av ryttare. Jag har ridit upp till svår dressyr och är dressyrdomare på MsvB-nivå. På fritiden har jag också en mindre hobbyuppfödning av dressyrhästar.
Bloggdesign: SODRESSAGE.SE