Efterfunderingar runt Falsterbo
Är fortfarande full av inspiration efter vår tur till Falsterbo. Jag undrar om inte jag och Mia vann närvaroligan? Vi har bara missat totalt två dressyrritter, då vi tyvärr fastnade i bilkö. Vi har varit på plats och sett värmningar innan klasserna startat och tittat på alla träningar efter klasserna, något som känns mycket värdefullt för möjligheten att vidareutvecklas.
Jag är tacksam över att det ännu finns tävlingsplatser där man som åskådare kan titta på såväl framridning som träning. Jag är rädd för att denna möjlighet kommer att försvinna från de stora tävlingarna eftersom det alltid är likadant: någon fotar ekipagen i mindre lyckade ögonblick och lägger ut på sociala medier med mycket elaka kommentarer.
Jag skulle vilja veta vart jag ska bege mig för att kunna se dessa hundraprocentigt felfria, fantastiska ryttare rida, träna och tävla själva?
Jag kan bara gå till ett vanligt ridpass för min del. Trots att jag älskar min häst och försöker rida så bra jag kan är jag övertygad om att man skulle kunna få till mer än en bild där vi är i total obalans, framstupa, med kort hals, mig lättande ur sadeln med spretande skänkel och så vidare.
( Det verkar dock inte vara någon större fara de tillfällen han är öppen, oeftergiven och ser ut som en kamel. Såna bilder ser jag sällan i debatten... )
Jag tänker också att om man nu sitter och tittar i timmavis och tycker att förhållandena är oacceptabla ur djurskyddshänseende, känner man sig då inte skyldig att ingripa på plats? Det vore väl rimligt att kontakta överdomaren eller ansvarig funktionär på framridningen? Att lägga ut på sociala medier är i mitt tycke enbart ett sätt att skapa rubriker och intresse runt sin egen person.
Annars hade Falsterboledningen lagt ner en hel del på att förbättra faciliteterna runt banan, framförallt för VIP-gästerna. Nu när det är gjort hoppas jag att nästa satsning blir på oss mindre viktiga personer, ( som ändå torde vara av viss betydelse för evenemanget...? ) Mitt förslag är som första åtgärd en förbättring av platserna på handikappläktaren. I år när det var kallt, blött och blåsigt tyckte jag rent synd om dem. Helt utlämnade åt vödretsy makter, utan möjlighet att ta skydd under något tak.
Jag kommer sannolikt aldrig att rida i Falsterbo själv. Tyvärr. Det hade varit en dröm som inte kommer att uppfyllas då jag har bestämt mig för att Rutger får bli min sista unghäst.
( Börjar bli för gammal för unghästridning 😉 )
Däremot letar jag vidare efter en häst till. En riktig trevlig, välutbildad tanthäst. Tipsa mig gärna om du har någon på lager...
Kommentarer
Trackback