Mina tränare
Jag fick frågan vem jag tränar för.
Svaret är att jag för närvarande har två: En hemmatränare för den viktiga vardagsträningen och en tränare som jag åker till emellanåt.
Genom åren har jag haft lite olika upplägg på träningar, beroende på vad som passat mig och min häst utifrån flera faktorer:
- Matchning med tränare jag trivs med.
- Hur hästen funkat med tränaren ( Vid ett tillfälle bytte jag tex tränare med en av mina två hästar för att jag tyckte det passade hästen bättre, även om jag fortsatte rida min andra häst för den tränare jag hade sedan tidigare. )
- Möjlighet till regelbunden träning. De villkoren förändrades ganska radikalt när jag flyttade till norrland från småland.
- Ekonomi. Här tänker jag inte billigast - eller dyrast, utan den som ger mig mest valuta för pengarna.
Sedan ganska många år tillbaka har jag tagit hjälp av Mattias Jansson. Det började med Amo Mak som hade svårt att lära sig byra åt ena hållet. Sedan har jag tagit träningshjälp med såväl Camelot som Con Amore och nu senast Rutger.
Eftersom det är långt ner till Mattias i Skåne blir det perioder för såväl hästar som mig hos honom, men däremellan behöver jag ju också hjälp. Jag tror nämligen inte på att man får ut det bästa om man tränar sig sjäv. Jag haft ett par olika lösningar på detta, men sedan ett par år tillbaka har jag ett givande och välfungerande samarbete med min goda vän och framgångsrika elev, Maria Wiklund. Mia har ridit för mig sedan hon började på ridskolan och upp till svår dressyr och har blivit så duktig att vi numera hjälper varandra. Ett upplägg som jag verkligen uppskattar och är glad och tacksam över.
Vi rider tillsammans, hon tittar lite på mig i skrittpauserna och vice versa. Däremellan har vi också pass där den ena står på backen och tittar. Man får självklart ett annat fokus när man inte sitter till häst själv.
Framridning på Hippologum 2015, jag och Rutger. Mia coachar -och fotograferar...
Mia är, om möjligt ;-) , ännu mer häst-nördig än jag är... Vi gillar båda att titta på ridning, vilket gör att man inte sällan ser oss på läktaren på olika evenemang. När vi åker på tävling väljer vi att vara på tävlingsplatsen under hela meetinget för att även titta på andra klasser än de vi rider. Jag tror på att man lär sig massor av att se på bra ridning.
Eftersom Mia och jag har häst i samma stall gör vi mycket av arbetet kring ridningen tillsammans också. Bygger hage tex:
Snart är det dags för Falsterbo, där ni förstås kan hitta oss på dressyrläktaren. Längtar!
Kommentarer
Trackback