På hemväg

Nu sitter vi i bilen på väg hem från Östersund. 

Idag har jag varit överdomare i en klass och dömt en. Precis som i går hann jag också med att titta på Mia på framridningen. Idag red de Prix St Georges för första gången. Det gick jättebra! Romeo såg fin ut och de red utan större missar. Ett slutresultat på 67.6 blev en blå rosett. Vilken helg de haft! Så roligt! 

Lite bitter eftersmak gav en obetänksam kommentar från en person. Om man tror att det bara är att köpa sig en fin häst och styra runt har man ett och annat kvar att lära sig... Mia är den mest ambitiösa elev jag haft. Hon lämnar inget åt slumpen vare sig det gäller sig eller hästen. Man kan ju dessutom gå in på TDB och se hästens resultat sedan tidigare och konstatera att hon inte har gamla meriter att rida på...

Osportsligt!!

Tänk att det alltid ska finnas sådana människor. Men de har förmodligen aldrig suttit på en bra häst, för då skulle de veta hur otroligt svårt det är. Första gången jag skulle rida Idas Fadea så kunde jag knappt fatta galopp, ännu mindre rida en diagonal. Det är så tråkigt att folk ska känna ett behov av att trycka ner andra. De måste må väldigt dåligt själva.

Tramsigt! Det är som att säga att man bara för att man köpt en snygg bil så är man världens bästa bilförare! (även om de finns många som tror det...) Vi som följt Mia vet att hon verkligen börjat från grunden! Jag tycker det är så härligt att se att man kan ta sig så långt som hon med energi och envishet! Jag är stolt över de ryttarna!

Det är bara avundsjuka, tyvärr. Som du säger, så är Mia otroligt ambitiös, driven och duktig!

Riktigt tråkigt. Men också ridsporten i ett nötskal. :(