I #meetoo-rörelsens spår
I vinter har det kommit flera domar i ärenden i Meetoo-rörelsens spår.
Cissi Wallin fälldes för förtal, Eskil Erlandsson frikändes från misstanke om sexuella trakasserier och dokumentärerna om såväl Josefin Nilsson som Hästgården fälldes i granskningsnämnden.
Det är ett bekymmer att det är så svårt att hitta tillräckliga bevis för att fälla misstänkta för sexbrott, samtidigt är det väldigt enkelt att finna bevis på förtal.
Att Wallin fälldes är jag inte förvånad över. Vi ska inte ha folkdomstolar i sociala medier.
Detta har inget med att göra huruvida den hon anklagat för övergrepp är skyldig eller ej. Det här målet handlar om hon gjort sig skyldig till förtal eller inte.
Att Erlandsson frias förvånar mig. Hur kan det inte betraktas som sexuell trakasseri och brottsligt att ta kvinnor på låren under bordsduken, mot deras vilja?
I fallet uttalar de sig om att allt som är olämpligt inte är brottsligt. Visst är det så, men var går gränsen? Uppenbarligen inte vid tafsande i alla fall. Tyvärr.
Är också förvånad över att dokumentärerna fälls. Där nämns inte förövaren med namn, vilket gör att jag tänker att man framöver inte överhuvudtaget kommer kunna göra program om missförhållanden utan att riskera att fällas.
Kommentarer
Trackback