"Den (hästen) kan det här programmet nu."

Som förklaring för att allt kanske inte blev fullt så bra som ryttaren hoppats. 

Det är långtifrån första gången jag hört den kommentaren, oftast följt av resonemanget att ekipaget skall starta någon annan klass nästa gång. Inte sällan innnebär det att man tänker sig att snäppa upp kravet och rida en högre/svårare klass. 

Nu skulle jag vilja berätta hur jag ser på det hela:

Första starterna i en klass är ekipaget orutinerat och kanske lite osäkert. Hästen känner inte igen programmet och ryttaren är inte helt tydlig i att lotsa hästen till vad den ska göra,  eftersom ryttaren ännu tycker att det är lite svårt i uppvisningssituationen.

Efter ett antal  tävlingar börjar hästen känna igen programmet och tror att den vet vad den ska göra. Ryttaren tycker fortfarande det är lite svårt och hästen, som tror den vet vad som komma skall, förekommer ryttaren lite.

Efter många tävlingar tycker ryttaren att det inte är några större svårigheter att rida övningarna på tävlingsbanan. Hästen är trygg med vad den ska göra och ryttaren inverkar för att hjälpa och lotsa den. Det är här man kan se att ekipaget är samspelt och det är här de fina poängen kommer!

Mitt tips är alltså att fortsätta rida på nivån tills ni hamnar i fas 3 och inte gå vidare upp snabbare.

Lycka till med tävlandet! 

På bilden, min första stora häst Epson och jag på tävling i Sveden, Falun, nångång på 80-talet.