Idag sprang jag så fint att matte sa att nu börjar jag kännas som en riktig dressyrhäst igen. Vi rider fortfarande korta pass, men matten har börjat ställa ännu lite mer krav på hur jag jobbar. Nu börjar jag ju orka lite igen, och magen släpar bara nästan i backen...

Det där med att ta i bakifrån men sitta kvar över bakbenen gillar matte. Idag sa hon åt mig att jag skulle ta i ännu mer, så det gjorde jag samtidigt som jag var jättelydig och köpte att både öka och minska. Då blev matte glad. 

Sen bytte vi varv och då började jag bli lite trött. När jag blir trött lägger jag in en överväxel. Då blir matte inte lika glad. Jag säger bara: be careful what you wish for. Skulle jag ta i eller inte?

Det regnar ute. Hagen är kladdig och stallplan är en skridskobana. Både matte och jag längtar till sommaren. Ingen av oss gillar att åka skridskor...

Hälsningar från Rutger 

-rallyräkan med starka bakben