Något som är tydligt och återkommande, både när det gäller mina egna hästar och mina elever är att vinterperioden brukar innehålla någon fas där ryttaren är något frustrerad. Det går inte riktigt dåligt, men det känns heller inte riktigt bra. 

Jag kan konstatera att det ofta beror på att ekipaget är på väg att hitta nästa nivå, ett ännu lite bättre läge. Då det tidigare läget började kännas lätt och man nu jobbar på för att befästa nästa är det naturligt att det blir både lite svårare och lite jobbigare. Känslan av ett bra läge infinner sig bitvis men håller inte så länge och så lätt som när vi kräver lite mindre.

Om du inte är elitidrottare kan du ju nu vara tacksam över att inte media lurar i krokarna och skriver att ni är "slut". Hur ofta läser vi inte det när idrottaren själv förklarar att de ändrat på något i träningen för att få ännu bättre resultat på sikt...?

Jobba på tillsammans med din tränare. Växla mellan lättare och svårare ridpass och övningar. Variera under pågående ridpass. Träna på det som ni är bra på, likaväl som att ni tränar på det där ni har svagheter. 

Lycka till så ses vi på tävlingsbanorna till våren!