Svart ellet vitt, spelar det nån roll?
Om man som hästföretagare skall kunna leva på sitt företag måste det ske mot kvitto och det måste vara ok att ta såpass betalt för sina tjänster att man kan få kostnadstäckning för sina utgifter. Även företagare i hästbranschen måste kunna ta ut en skälig lön och betala skatt och arbetsgivaravgifter. Med andra ord måste alla hästägare vara beredda att betala för de tjänster man köper och inte betala svart. Alla företagare i branschen borde förutsätta att vi ska lämna ett kvitto när vi sålt en tjänst eller en vara.
Vita pengar är också en förutsättning för att man skall kunna ha anställda som kan få avtalsenlig lön och inte bara utnyttja hästälskande ungdomar för kost, logi och fickpengar. Jag har själv i min ungdom jobbat som hästskötare och trivdes kanon, men hade inte råd att stanna mer än ett år, sedan var det ebb i kassan. Med studielån från ekonomistudier i Uppsala var det helt omöjligt att i längden ha ett "oavlönat" arbete.
Med vettig lön kan man stanna på ett jobb som man gillar utan att behöva bli ekonomiskt bankrutt. Det för ju också med sig det goda att hästskötarna hinner bli erfarna, istället för att det blir kortvariga jobb och ny personal i stallarna hela tiden. De som jobbar svart har heller inget skyddsnät från samhället. De tappar a-kassa, pension och sjukersättning.
Jag tror också att omvärldens syn på företag i hästbranschen mår bra av att det blir mindre svarta pengar.
Jag vet inte hur många gånger jag fick frågan när jag jobbade på ridskola: "-och vad gör du när du inte är här?" i tron att det var nån form av hobby och att jag hade ett "riktigt" jobb vid sidan av...
Behöver jag säga att jag inte har behövt svara på den frågan en enda gång sedan jag startade redovisningsbyrå?
Min kära röda <3
I helgen har Rutger och jag gjort vår andra tävling och vårt första meeting.
I går morse lastade vi och for till Umeå där jag ridit FEI:s finalprogram för femåriga hästar. Rutger har uppfört sig helt exemplariskt på tävlingsplatsen. Det går nästan inte att förstå att han faktiskt inte varit ute och tävlat. Han står som ett ljus på transporten, är hur lätthanterlig som helst i alla lägen på tävlingsplatsen -såväl i stallet som på framridningen och springer snällt runt på banan.
Första dagen tyckte han att domarnas bilar var en aning läbbiga, men han går ändå snällt förbi när jag ber honom. Med en aning spänning i kroppen och lite för mycket "ligga på" än bära bak blev inte poängen så fantastiska, men jag var jättenöjd ändå.
Efteråt var han så trött så trött och orkade inte ens äta förrän flera timmar senare.
Söndag morgon såg han ut som om han legat på rygg och sovit i spånet. Jag borstade och knoppade och lämnade honom ensam en stund, då hade han gått och lagt sig igen.
Såhär pigg såg han ut när det var dags att tränsa:
Han skötte sig lika snällt som på lördagen och jobbade tappert på, men domarna knorrade lite över bristande bärighet.
Vårsäsongens mål är uppnått -komma ut på tävling, se sig omkring och uppföra sig. Med högsta betyg i uppförande!
Nu får han tre veckors vila och bete. Till hösten blir det inga fler unghästprogram utan vanliga klasser. Jag tror faktiskt att han kommer att göra sig bättre i dem.
Debuten gjord
Bling it on!
Målsättningen är att lotsa Rutger igenom framridning och program så att han får en bra erfarenhet med sig i bagaget. Rörelserna kan vi på träning, men vi åker inte ut denna första gång med några som helst ambitioner på placering. Jag konstaterade när jag tog fram mitt mycket dammiga tävlingsskåp att det var ett tag sedan jag var ute. Alla rutiner känns välbekanta, men lite ringrostig är jag allt. Senast jag tävlade var med Amo Mak i juni 2012... Har tagit fram det fina tränset som jag egentligen köpte till Conny och köpt en fin ny flughuva. Konstaterar med viss munterhet att jag som tidigare varit relativt bling-fri nu har bling på det mesta... Hjälmen, pannbandet, huvan, hjälmen och schabraket. Dessutom i håret och i öronen. Oj oj, hur gick det till? När f-n blir gammal blir han religiös...Nåt annat som inte saknar bling är prinsbröllopet på TV. Jag är måttligt intresserad men min sambo knäppte på så...och många hästar får jag ju se i alla fall :-) Kan inte låta bli att tänka på hur stel i ansiktet Sofia måste vara i kväll. En hel dag med detta leende... Fin är hon i vart fall, och hedervärt att kungabarnen alla verkar ha valt äkta hälft efter hjärtat och inte efter status.Hoppas Stockholm är fullt av nyfikna turister med spenderbyxorna på. Prinsar och prinsessor röner ju en viss uppmärksamhet. Hoppning för Rutger
Med gråten i halsen
I dag är det en ovanligt tung dag.
Jag har varit på återbesök hos veterinären med Conny. Han har nu stått i två år, undantaget ett kortare igångsättningsförsök i höstas. Efter operationer, behandlingar och lång vila kan vi bara konstatera att han inte är bättre, snarare tvärtom. Veterinären tyckte att jag varit uthållig, men nu ger vi upp.
Det är bara att konstatera med gråten i halsen att min älskade, vackra och snälla första egna uppfödning kommer att få lämna jordelivet alltför tidigt.
För er som inte hängt med sedan tidigare är det ett yttre trauma som orsakat en skada som vi tyvärr inte kommer tillrätta med.
På treårstestet där han fick diplom (foto Kim C Lundin)
Sommaren 2014
Pytteliten
Liten Conny i hagen med mamma Cloé
Tjoho morsan, häng med om du kan!
Fyraåring
Tre år
En dag färsk
