Det ska bli intressant att se hur man löser detta.

Tanken är fortfarande att nax 50 personer ska få vara på plats. Som hag ser det blir det då svårt att ordna annat än klubbtävling.

Ungdomarna behöver ju någon som kör dem och så krävs det funktionärer, vilket gör att det  endast torde vara möjligt att arrangera en tävling med absolut max 20 starter.

I går dog en kändis i sviterna av coronaviruset.

"Det är på riktigt nu"

"Nu kommer det inpå oss"

"Nu inser jag att det kan drabba vem som helst"

"Nu kommer det nära"

Alltså vad är problemet? Efter detta intensiva informationsflöde, vareviga dag i alla medier... vad har folk missat?

Var viruset inte "på riktigt" förrän en kändis dog? 

Jag blir fanimej mörkrädd!

Håll er hemma så mycket ni kan!

Håll avstånd!

Tvätta händerna! 

Det var förvånansvärt lugnt på Arenan med tanke på att många är lediga. 

Jag började med Rutger som idag fick jobba med fokus på förvänd galopp.  Han känns riktigt fin. I morgon ska han få gå ett pass för Mia.

Ludde fick gå in i lilla manegen som omväxling. Jag tror det är nyttigt att inte alltid ha den härligt jättestora banan... Han trivs bra på underlaget i lilla och jag fick bra gung i honom idag. Galoppen kändes mycket bättre än senast.

Lite surt är det allt att ha två fina hästar igång och så är det inga tävlingar.

Hoppas på en höstsäsong.

Jag ska jobba så lite som möjligt är planen.

Skärtorsdagen hade jag träningar i Övik och sedan var jag hos en kund ett par timmar. Hästarna fick vilodag.

Idag,  långfredag, började jag förmiddagen med att titta på Mia och Shamrock från läktarplats när de tränade för Charlotte Haid Bondergaard via ridesum (digitalt). Det såg både bra, och roligt ut.

Åt sedan frukost i stallet innan jag tog tag i ridningen på mina egna.

Ludde var först ut. Just nu har jag ett läge på honom där traven känns riktigt bra. Jag börjar få den där ändringsbarheten som jag jobbat för. I galoppen är det lite svårare, där vill han gärna hamna i ett och samma lite monotona läge. Men det är väl bara att jobba på tänker jag...

Rutger har varit fin en längre period. Vi jobbar vidare på styrka, balans och att hitta avspända byten. 

Tanken är att det skall vara en hjälp för dem som verkligen hamnat i svårigheter pga Coronasmittan. 

Frågan är väl hur stor hjälpen är. Det gäller att komma ihåg att det är ett lån, med ränta... Pengarna skall betalas och om företaget inte snurrar igång bra igen står man där med skulder. Av vikt är att veta att skatteverket faktiskt kan kräva pengarna av dig som privatperson

Nedskärningarna gör att beredskapen inte är bättre än att sjukvården kämpar livet ur sig för  att klara att hantera situationen.

Att Sverige inte har någon beredskap och lager av materiel för kristider kom nog som en överraskning för många av oss vanliga skattebetalare.

Myndigheten för Samhällsskydd och Beredskap instruerar oss invånare att vi skall vara rustade för kris, men viktiga samhällsfunktioner litar på att man inte behöver hålla några lager utan kan beställa när behovet uppstår.

Mycket märkligt.

Förhoppningsvis lär vi oss något av det läge som nu uppstått så att vi kan stå bättre rustade nästa gång. För nästa gång kommer.

Jag tror att det tar många år innan samhället hämtar sig från följderna av detta kaos. Företagare och anställda får nu betala priset i form av konkurser och arbetslöshet. 

Det är verkligen ett av de mest otrevliga ställen man kan vara på just nu...

Massor av folk. Snoriga och hostiga och noll koll på att hålla avstånd.

Jag hade plockat åt mig tre varor och gick mot kassan. Nästan framme närmar jag mig en man som nyser, med sin högra hand framför näsa och mun. Fy sjutton!

Kommer fram till kassan och det står bara en person framför i kön, skönt hinner jag tänka... När hans varor slås in kommenterar kassörskan att erbjudandet på kaffe bara gäller om man handlar över ett visst belopp. Mannen piper iväg och ska "bara" hämta nåt mer för att nå upp till gränsen. Kön växer och växer, personen bakom mig kliver närmare och närmare tills han står alldeles intill, en gammal tant kliver upp jämte honom för att släppa förbi kaffekunden som nu kommer tillbaka och ska tränga sig förbi. 

Jag får totalpanik och går iväg, framåt från kassan.

Vad är det för fel på folk? Vart tog vettet och hänsynen vägen?

Idag hör jag på presskonferens att butiker måste se till att folk köar med avstånd.  Bra, då kanske jag törs mig tillbaka...