Hästhuliganer ?
I helgen har vi varit på Strömsholms vårtävlingar. Mia och jag från Härnösand och Fia, Issa, Annika och Lena från Sundsvall. Helgen har varit toppenhärlig med fina ritter och underbart väder i denna härligt hästiga miljö.
Silver gick bättre för var dag, Mia red välplanerat och noggrannt och hade goda resultat alla dagarna. På söndagen knep de en 6:e placering i Intermediaire 1. Med ännu lite mer styrka och tryck i bakkärran genom programmet kommer de att bli riktigt farliga och inom en inte alltför avlägsen framtid väntar debuten på nästa nivå.
Det är verkligen roligt och inspirerande att se alla fina ekipage, och samtidigt återigen kunna konstatera att norrlandsryttarna inte alls behöver skämmas för sig. Visserligen har vi inte så många ekipage på riktigt hög nivå här uppe, men vi kämpar på trots långa avstånd. En fjäder i hatten för Lena som tagit sig hela vägen till GP med Killigrews Lancelot. Hon borde vara en stor inspiration för många.
Silver njuter av uppmärksamheten.
Silver är fantastisk att ha med sig på tävling. Står lugnt, sover bra och äter som en häst...
En reflektion jag gjorde i går kväll när jag kom hem och lyssnade på nyheterna är något som vi i ridsporten skall vara oerhört tacksamma för. Tänk att vi kan samlas på stora evenemang med massor av människor. Konkurrenter när det gäller, men alltid trevlig stämning runtikring. Total avsaknad av hästhuliganer, aldrig någonsin att jag har behövt oroa mig för min personliga säkerhet, inte ens på de allra största evenemangen. Aldrig någon som hotar domarna när det gått dåligt, slår ihjäl konkurrerande ryttares supporters, eller misshandlar någon som bara råkar passera på fel plats. För oss är det så självklart, men tyvärr ser det inte lika ut inom alla sporter. En del drar verkligen till sig de sämsta exemplaren av människan. Och de har ju egentligen ingenting med sporten att göra! När vi var i Scandinavium senast mötte jag, på väg från hotellet, ett supportergäng på väg till någon form av match. De var totalt omringade av poliser och vakter och det var ett förfärligt liv, riktigt obehagligt. Jag har inte sett så många poliser sammanlagt på hästevenemang...
Bäst på helheten vinner
Jag tror att det gäller att söka upp möjligheterna, ta chanserna och skapa tillfällena. Att passivt hoppas på att de skall "ramla över en" är att tro att andra får allt lite för enkelt.
Sitt inte och vänta på att någon annan ska ge dig chansen eller möjligheten. Det kommer inte att hända! Då kommer du att dö och fortfarande undra varför inte just du fick din dröm uppfylld. Det gäller att själv ta ansvar och jobba för framgångarna.
Blod, svett och tårar! Jobba hårt för det du vill. Det är faktiskt bara du som äger dina drömmar och bara du som kan avgöra hur hårt du är villig att jobba för att nå dit.
Vilka är dina mål?
Hur ska du göra för att nå dit?
Finns det flera vägar?
Troligen... Stirra dig inte blind på det du saknar utan utgå från dina tillgångar. Titta på andra som lyckats och ta efter de delar som passar dig.
Du kan! Varför skulle inte just du kunna om andra kan?
Se till att satsa på bred front. Någon sa till mig en gång att "bäst på helheten vinner" och det tycker jag var klokt. Det hjälper inte att vara jättebra på tex att rida om man inte får till organisationen runtomkring. Sätt både kortsiktiga riktmärken och långsiktiga mål. Stäm av emellanåt så du ser om du är på rätt väg!
Skaffa dig den hjälp du behöver för att nå dina mål, men kom ihåg att det är du som skall ta dig dit. Minimera närvaron av sådant som inte är bra för dig eller personer som inte tror på dig.
Tyvärr ser jag ibland personer som tycker att de kämpar och kämpar och inte når riktigt ända fram och jag kan tydligt se att det brister i så enkla saker som att organisera och planera sin vardag.
Man har inte misslyckats förrän man slutar försöka...
Strömsholm
På fredagsmorgonen möttes vi av en väldigt spånig Silver som verkade ha legat ner och sovit gott. Dagens klass en Msv A gick ganska bra. Det är prydligt, lydigt och ser harmoniskt ut. Silver var en aning spänd vilket gör att det sista trycket inte riktigt kommer fram. Ett klart godkänt resultat på dryga 64 % blev det. Nu hoppas jag att den lilla spänningen är borta tills i morgon så blir det ännu bättre. Silver nöjd när han har allas uppmärksamhet ...Ut i naturen till häst
Nu när det är vår och vädret inbjuder till att vistas ute tycker jag att vi som håller på med hästar och gärna tar med oss dem på turen ska påminna oss och våra ungdomar om att rätten att rida i naturen också medför ett ansvar.
Om vi skall kunna samsas med andra och inte irritera markägare i onödan krävs faktiskt att vi tänker oss för lite. Mjuka, härliga vårvägar är underbara att rida på, men tyvärr också ömtåliga. En väg som är mjuk under vår eller höst kan få ganska rejäla gropar av en skodd hov, speciellt om vi kommer i trav eller galopp. Vi måste ha med oss en stor portino gott omdöme när vi ger oss ut.
Allemansrätten innebär att vi får färdas över annans mark utan att den som äger den gett sin tillåtelse, men vi får inte skada eller förstöra. Vi får naturligtvis inte rida på annans tomt, i planteringar eller på åkrar. Hästbajs är i lagens mening inte nedskräpning, men alla uppskattar inte gödsel, så ibland kan det vara lämpligt att välja en alternativ väg istället. Hemmagjorda skyltar om ridförbud är visserligen inte giltiga förbudsskyltar, men de är en klar indikation på att markägaren tycker att verksamheten stör, försök hitta andra stråk att rida på.
Rider du ofta på samma ställe? Då är mitt råd att kontakta markägaren för att komma överens om var det kan vara lämpligast att ta sig fram.
Följ denna länk för att läsa mer om allemansrätten och hästen
Tack Sofia Westin för lånet av bilden. Nöjd Upan på uteritt :)
Skön tur!
Fira träningslöftet med massa prylar?
Vårkänsla!
Nästan ingen snö kvar på gården. Förra året var det höga drivor sista mars.
Knopparna kämpar sig upp trots bakslaget förra veckan. Vinter igen
Jag åkte också en extra sväng in till stan för att köpa en födelsedagspresent till Kenneth. Tänkte mig en snygg tröja eller skjorta från hans favoritbutik, men av det blev intet. Butiken var obemannad när jag kom och var så en lång stund. Till sist kom det en expedit från butiken på andra sidan. Strax efter mig hade det kommit in en man som nu stod vid kassan och väntade. Expediten gick fram till honom och började prata och fortsatte prata och pratade ännu lite till. Eftersom butiken inte är så stor kunde jag ju höra det mesta och det var ett helt privat samtal. Till slut blev jag sur och gick. När jag kommit en bit så vände jag om och gick tillbaka. De stod fortfarande och pratade och jag var helt osynlig tydligen... nonchalant. Inte förrän jag passerade dem på väg ut blev jag tilltalad. Då frågade hon om jag velat ha hjälp, men då var jag så irriterad att jag bara svarade att " du fick två chanser" sen gick jag. Kan säga att hon tittade långt efter mig. Jag tycker det är underligt. Affärerna i Härnösand klagar över att kunderna åker till Birsta men ändå tycker de att de kan kosta på sig att nonchalera de kunder som faktiskt kommer. Uppryckning tack! Ryttareliten
Har tittat på Ryttareliten på TV. Jag tycker att det är kul att de sänder ett program med hästanknytning på bra sändningstid. De sociala medierna kryllar förstås av kommentarer av diverse proffstyckare efteråt. Det är ju också intressant...
Jag tror att det är viktigt att komma ihåg att ett TV-program inte visar hela bilden utan väl valda delar, allt för att göra ett program som folk tittar på. Tyvärr blir det inte spännande och "bra" TV om alla inblandade alltid framställs som ursympatiska, ödmjuka och att allt de gör och säger är genomtänkt. Men visst är det roande att se alla typer och situationer? Utifrån vad man har för egna erfarenheter ser och hör man ju också olika saker. Min sambo, som ju inte alls är i hästbranschen, tolkar emellanåt inslagen lite annorlunda än vad jag gör medan vi bland noterar exakt samma saker.
Det hårda arbetet, förhoppningarna om en bra häst, nervositeten inför en prestation, pengar (oavsett man har dem eller önskar att man hade), glädjen, lyckan, sorgen. Allt är bekant för oss som håller på med det bästa som finns -hästar!
Hej då för denna gång Lofoten
Sara med familj har varit toppenvärdar under helgen och skämt bort mig ordentligt och träningen har varit väldigt rolig. Nu får du fundera på hur du ska göra
Träning i Lofoten
På kvällen bjöds jag på en mycket god rätt med torsk och så fick jag den äran att fixa naglarna på Frida, 7år. Turkost, lila och bling blev det :) Träna på det du är bra på!
När man tränar sin häst för tävling är det ofta lätt att fokusera på det som är svårt och det som man behöver förbättra. Genomgående när jag ställer frågan till nya elever vad de är bra på så blir de ganska tysta, inte sällan börjar de istället berätta vad de tycker att de är sämre på. Det är, konstigt nog, så mycket lättare att hitta fel på sig själv (och ibland sin häst) än förtjänster.
Glöm inte det du/ni gör bra! Det är minst lika viktigt att jobba på det som att förbättra ekipagets svagheter. Det ni är duktiga på och har talang för ska ni vårda och utveckla ytterligare. Det är ju så roligt när det är lätt. Dessutom får det både ryttare och häst att känna sig duktiga, en boost för självförtroendet!
Självklart behöver man också jobba på sina svaga sidor, men tänk på att det ibland kan vara bättre att utveckla de rörelser/övningar man har talang för och göra riktigt bra ifrån sig där. Den rörelse som är svår kanske man får nöja sig med att trimma till godkänt betyg på medan man kan plocka bra betyg på flera andra rörelser istället.
Hoppas resten går bättre
Norge!
Ser fram mot några spännande dagar i slutet av veckan. Jag ska nämligen till Lofoten, Norge för att hålla träning. Första äventyret blir att ta sig dit, jag är inte överförtjust i att flyga nämligen. Bara att ordna biljetter var i sig en historia. Höll på att inte ta mig sista biten, och fick boka om hela hemresan så att det blev bra mycket dyrare än från början. Men nästa gång vet jag hur jag ska göra... ;-) Man lär så länge man lever.
Resan går: Härnösand-Arlanda-Oslo-Bodö-Leknes tur och retur.
Det ska bli spännande att se ett gäng nya ekipage, och en ny anläggning. Och hoppas det inte är alltför klurigt att kommunicera. Jag har en känsla av att de har mer vana av att lyssna på svenska än vad jag har på norska.
Mellofinal
Hippohelg
Lördag morgon klev jag upp tdigt för att boka biljetter till Norge. Efter mycket pysslande tyckte jag att jag hade fått till det ganska bra. Tåg till Arlanda, flyg till Oslo, och vidare till Bodö till rimliga priser. Senare på dagen visade det sig dock att det inte alls var så bra...jag hade nämligen missat att jag skulle vidare en flygtur till ca 30 min till Leknes. Inga problem tänkte jag, det var ju bara 10 mil...men hade ju förstås inte tänkt i Norska termer: Tio mil innebär... just det 3,5 timme på färja. Det var naturligtvis 10 mil fågelvägen och bara vatten, hoppsan!
Fick tillfälligt släppa det för att boka om efter helgen eftersom vi skulle till Umeå och Hippologum på tävlingar.
Jag har fått agera såväl chaufför, coach och en aning hästskötare i helgen. Praktiskt att kunna vara allt-i-allo. Eftersom Mia köpt ny bil så blev hennes ekipage för tungt för hennes körkort, så ett tag framöver byter vi plats i sätena när vi åker på tävling. Jag kör och hon underhåller :)
Vi anlände till Hippo strax efter efter lunch. Pernilla hade precis gjort en ritt på dryga 62% i MsvC på Caiquiri, med styrkan i ett bra galoppprogram. Tyvärr hamnade de ett pinnhål utanför placering. Efter att vi ätit hjälpte jag till med lite coachning av Young-ridern Emma på framridningen. Emma har bara haft sin häst Melcheor sedan augusti och debuterade nu i MsvB. Hon gjorde en stabil ritt och vann MsvB:4 på 65,87. Mest nervös var nog Emmas pappa som inte vågade titta på ritten.
I St Georges var det Mia och Silvers tur att visa framfötterna. De hade en ritt utan några större misstag. Man hade kunnat önska ännu lite mer tryck och power, men som vanligt ett mycket harmoniskt program. Det blev seger med kanske något försiktiga poäng (63,55%).
Som de flesta år tycker jag att man märker att det är i början av säsongen. Det händer mycket i klasserna och en del hästar är lite "yra i mössan" och kanske också att en del ryttare är lite mer nervösa än vad de är efter att ha avklarat några starter.
Vi hade lyxen att få övernatta hos goda vänner som såg till att vi fick mätta våra hungriga magar på lördagkvällen, sova gott och grunda med en bra frukost på söndagmorgonen innan vi åter åkte iväg till tävlingsplatsen.
Mia gjorde en jämn ritt även i söndagens MsvA ( 65,93%) och fick med sig en blå-gul rosett till hem och Emma knep en blå rosett i MsvB:2. Vilken start på tävlingssäsongen!
I morgon bär det av till Ljusdal för att hämta en ponny med en elev.
