Ni som följer mig i andra sociala medier känner redan till att jag är sjuk och har testat positivt för COVID-19.

För att inte alla jag känner ska vara oroliga för sin egen del har jag valt att vara helt öppen med hela förloppet. Jag har helt klart för mig när och av vem jag smittats. Detta eftersom jag under hela pandemin varit väldigt noga att hålla koll på vad jag gjort och vilka jag träffar.

Smittillfälle: lördag em 31/10 ryttartävling Härnösands RK. 

Jag hade en skrivare som snöt sig. Såhär i efterhand förbannar jag mig själv som inte helt sonika vägrade ha skrivaren kvar. 

Ber er alla att tänka på det - var inte finkänslig, skicka ut snörvlare med buller och bång

Jag jobbade som vanligt måndag och tisdag. Utan symptom. Fick besked tisdag em/kväll att skrivaren testat positivt för COVID-19 och satte då mig själv i karantän. Jag har alltså inte haft NÅGRA fysiska kontakter sedan dess. 

Testade mig på fredagen och fick svar måndag morgon att jag var positiv. 

Jag känner ett stort förakt för smittbäraren som borde vetat bättre. Hon hade tydliga förkylningssymptom men "trodde" det var en "vanlig" förkylning.

Jag hoppas verkligen INGEN annan jag känner gör på detta sätt utan att alla tar sitt ansvar. Det är sånt här beteende av smittbärare som gör att vi har en pandemi! 

För egen del var jag helt symptomfri ända till torsdag kväll då jag upplevde viss nästäppa och lite huvudvärk. På fredagen blev jag snuvig och det har tillsammans med huvudvärk hållit i sig. Under tisdagen denna vecka började jag få tryck över bröstet och lätta svårigheter att andas. Det känns lite som att andas genom ett sugrör.

Min sambo är givetvis rädd för att smittas, så jag håller mig bara i mitt eget sovrum och på en av  toaletterna. Jag går bara in i köket för att förse mig med mat och äter på mitt rum.

Har nu varit på resande fot i tre dagar och funderar på två saker:

Varför har alla hotell dötjocka kuddar? 

De har sköna sängar, men kuddarna kan man inte använda utan att få nackspärr och gamnacke...

Varje liten by har, tack och lov, ett matställe. En pizzeria/restaurang... 

Men varför öppna restaurang om man inte vill laga mat? 

Värma burkpotatis, sleva upp färdigköpt sås och steka prefabrikat är inte att laga mat.

Tur en överlever kortsiktigt på det mesta som går att tugga i sig 🙈🤣

Man tycker att träning skall bedrivas på ett visst sätt, att hästhållning skall vara på ett visst sätt osv osv 

Och nog kan man väl få tycka. Men jag reagerar oerhört negativt på dem som aldrig kan låta det stanna vid att detta är deras åsikter, utan att de nästan tvångsmässigt måste hänga ut någon annan som "gör helt fel" med deras synsätt.

Varför kan de inte framföra sina åsikter på sina egna meriter utan måste prompt jaga klick på någon annans bekostnad?

Usch! 

Detta är tex den typ av hästhållning och hagvistelse som tilltalar mig. Men huga så mycket skit jag fått ta genom åren när folk påstått att "tävlingshästar" inte kan gå på bete eller att de måste stå inne och vila många timmar per dygn. En inställning som jag upplever har ändrats radikalt numera.

Men jag kan inte låta bli att reagera och undra över mäklarna. Alla villor med en stor, lite övervuxen tomt saluförs som "hästgård". 

Det är ju helt omöjligt att klämma in ett antal hästar i dessa trädgårdar och fortfarande ha en vettig hästhållning.

Hästhållning kräver hagar!

.... att lämna bort sin unghäst  till proffs skulle vara värdelöst nu eftersom tävlingarna är inställda. Då kunde man lika gärna ta hem hästen och låta den gå i hagen...

Jag ser det inte alls på samna sätt. För mig handlar det om utbildning av den unga hästen. Något som är av stort värde resten av hästens liv. 

Det finns alldeles för många hästar på marknaden som är både 7, 8 och 9 år och outbildade. Eller "sparsamt riden" som det brukar stå i annonserna.

Samma med ryttare som inte tränar för någon under vintersäsongen, men kommer och vill boka träning  efter första starten på säsongen. Ni har missat grejen liksom...

Nu har ju i alla fall tävlingarna dragit igång igen, så nu kan ju alla börja träna...

Senaste exemplet:

Jag är med i en FB-grupp som visar bilder. Bara bilder! I reglerna står att inlägg med endast text inte är tillåtna. Då lägger någon,  givetvis, upp ett inlägg med bara text. En annan påpekar detta och sedan kommer stormen..."diktatur, admin behandlar mig illa, böööl vad det är eländigt och synd om mig"

I nästa inlägg, också utan bild, skriver hen "Nu lämnar jag den här usla gruppen. Tack för mig"

Och sedan kommer nästa inlägg från en ny person, självklart även detta ett inlägg med bara text där hen skriver att den här gruppen har urartat...  Wtf! Folk har för lite att göra 🙈

Misstänker en stark  korrelation med de personer som agerar som om Folkhälsomyndighetens rekommendationer bara är "tips" på hur vi skulle kunna bete oss för att minska smittspridning.

Det verkar vara absolut nödvändigt för vissa att träffas i "klump" , äta ute och hänga i barer. Ibland också göra ett inlägg på gänget i fråga där man visar fingret åt Coronan.

Vuxna människor...🙈

Det ska bli intressant att se hur man löser detta.

Tanken är fortfarande att nax 50 personer ska få vara på plats. Som hag ser det blir det då svårt att ordna annat än klubbtävling.

Ungdomarna behöver ju någon som kör dem och så krävs det funktionärer, vilket gör att det  endast torde vara möjligt att arrangera en tävling med absolut max 20 starter.

I går dog en kändis i sviterna av coronaviruset.

"Det är på riktigt nu"

"Nu kommer det inpå oss"

"Nu inser jag att det kan drabba vem som helst"

"Nu kommer det nära"

Alltså vad är problemet? Efter detta intensiva informationsflöde, vareviga dag i alla medier... vad har folk missat?

Var viruset inte "på riktigt" förrän en kändis dog? 

Jag blir fanimej mörkrädd!

Håll er hemma så mycket ni kan!

Håll avstånd!

Tvätta händerna! 

Det var förvånansvärt lugnt på Arenan med tanke på att många är lediga. 

Jag började med Rutger som idag fick jobba med fokus på förvänd galopp.  Han känns riktigt fin. I morgon ska han få gå ett pass för Mia.

Ludde fick gå in i lilla manegen som omväxling. Jag tror det är nyttigt att inte alltid ha den härligt jättestora banan... Han trivs bra på underlaget i lilla och jag fick bra gung i honom idag. Galoppen kändes mycket bättre än senast.

Lite surt är det allt att ha två fina hästar igång och så är det inga tävlingar.

Hoppas på en höstsäsong.

Jag ska jobba så lite som möjligt är planen.

Skärtorsdagen hade jag träningar i Övik och sedan var jag hos en kund ett par timmar. Hästarna fick vilodag.

Idag,  långfredag, började jag förmiddagen med att titta på Mia och Shamrock från läktarplats när de tränade för Charlotte Haid Bondergaard via ridesum (digitalt). Det såg både bra, och roligt ut.

Åt sedan frukost i stallet innan jag tog tag i ridningen på mina egna.

Ludde var först ut. Just nu har jag ett läge på honom där traven känns riktigt bra. Jag börjar få den där ändringsbarheten som jag jobbat för. I galoppen är det lite svårare, där vill han gärna hamna i ett och samma lite monotona läge. Men det är väl bara att jobba på tänker jag...

Rutger har varit fin en längre period. Vi jobbar vidare på styrka, balans och att hitta avspända byten. 

Tanken är att det skall vara en hjälp för dem som verkligen hamnat i svårigheter pga Coronasmittan. 

Frågan är väl hur stor hjälpen är. Det gäller att komma ihåg att det är ett lån, med ränta... Pengarna skall betalas och om företaget inte snurrar igång bra igen står man där med skulder. Av vikt är att veta att skatteverket faktiskt kan kräva pengarna av dig som privatperson

Nedskärningarna gör att beredskapen inte är bättre än att sjukvården kämpar livet ur sig för  att klara att hantera situationen.

Att Sverige inte har någon beredskap och lager av materiel för kristider kom nog som en överraskning för många av oss vanliga skattebetalare.

Myndigheten för Samhällsskydd och Beredskap instruerar oss invånare att vi skall vara rustade för kris, men viktiga samhällsfunktioner litar på att man inte behöver hålla några lager utan kan beställa när behovet uppstår.

Mycket märkligt.

Förhoppningsvis lär vi oss något av det läge som nu uppstått så att vi kan stå bättre rustade nästa gång. För nästa gång kommer.

Jag tror att det tar många år innan samhället hämtar sig från följderna av detta kaos. Företagare och anställda får nu betala priset i form av konkurser och arbetslöshet. 

Det är verkligen ett av de mest otrevliga ställen man kan vara på just nu...

Massor av folk. Snoriga och hostiga och noll koll på att hålla avstånd.

Jag hade plockat åt mig tre varor och gick mot kassan. Nästan framme närmar jag mig en man som nyser, med sin högra hand framför näsa och mun. Fy sjutton!

Kommer fram till kassan och det står bara en person framför i kön, skönt hinner jag tänka... När hans varor slås in kommenterar kassörskan att erbjudandet på kaffe bara gäller om man handlar över ett visst belopp. Mannen piper iväg och ska "bara" hämta nåt mer för att nå upp till gränsen. Kön växer och växer, personen bakom mig kliver närmare och närmare tills han står alldeles intill, en gammal tant kliver upp jämte honom för att släppa förbi kaffekunden som nu kommer tillbaka och ska tränga sig förbi. 

Jag får totalpanik och går iväg, framåt från kassan.

Vad är det för fel på folk? Vart tog vettet och hänsynen vägen?

Idag hör jag på presskonferens att butiker måste se till att folk köar med avstånd.  Bra, då kanske jag törs mig tillbaka... 

Personligen tillhör jag de tursamma som för närvarande drabbats i liten utsträckning.

Större delen av mitt arbete sker även i vanliga fall hemifrån, eftersom kontoret finns på gården. Två dagar i veckan jobbar jag på plats ute hos kund, en verkstad och en butik, och de håller bägge öppet ordinarie tider och har hyfsad ruljans.

Dressyrträningarna innebär ingen större risk. Vi är ju inte nära varandra fysiskt, så ingen har ännu avbokat något.

Det som ställts in är tävlingar, så där påverkas jag ju både som ryttare och domare. Innan hade jag bokningar i princip varje helg. Nu är allt fram till minst sista maj inställt.

Men det är ju mest trist, inte bekymmersamt på något allvarligare sätt. 

Annat är det för de klubbar som drabbas av inställda evenemang och uteblivna intäkter.

När det gäller mitt jobb på lite längre sikt misstänker jag att det kommer att synas att många företagare fått det kämpigt med minskad försäljning och mindre pengar i kassan. 

Jag tror att de flesta av mina kunder har tillräckligt stabila och långsiktiga verksamheter för att rida ut den här stormen, även om det här året och kanske även nästa  kommer bli tuffare än vanligt. Att vissa verksamheter har ekonomisk fördel av läget får man inte heller glömma.

Idag var jag på möte med Vendela och Näringslivsenheten i Härnösands Kommun. Skönt att se att de jobbar hårt för att hitta stödåtgärder för drabbade företagare.

Vill du veta mer om företagsakuten?

harnosand.se/foretagshjalpen

Fritiden påverkas i stort sett inte alls för min del. Jag är ju i princip bara i stallet och är ju inte precis urtypen för extrovert, social varelse... Nöjd med att vara hemma med Kenneth och katten.

Konstaterar att det är skönt att bo på en liten ort och inte i storstad...

Och på affären finns det fortfarande massor av mat att köpa, ingen livsmedelsbrist i sikte. Jag har inte hamstrat något alls utöver det vi redan hade.

Att viruset kommer att sprida sig mer är jag helt övertygad om. Folk reser fortfarande, både över världen och inom landet. 

Så snart det aviserats att ett land skall stänga gränserna passar folk på att lämna landet. Folk kommer hem från världens alla hörn och folk åker naturligtvis också hem från Sverige till andra länder. Klart att smittan följer med. 

Karantän och isolering är ett sätt att sakta ner smittan, men vi har den här och kommer att få förhålla oss till den.

Klokt men trist. 

I går kom beskedet att Svenska Ridsportförbundet ställer in alla tävlingar.

Jag hade redan mentalt ställt in mig på detta men det är klart att det är ledsamt.

Med två fina hästar i stallet har jag sett fram mot den här säsongen som jag tänkte skulle bli på hästryggen istället för i domarbåset.

Nu får vi istället träna vidare och bli ännu bättre innan start.

Målen kvarstår:

Ludde ska starta MsvB med planen att kvala till MsvA. Förhoppningen var att hinna rida nån MsvA i höst. Hoppas fortfarande att något av höstsäsongen blir av och i så fall får vi se om vi hinner. 

Rutger ska gå MsvA. Han är kvalad och klar.

Stödet till företag i Sverige kom på tal.

Min diskussionspartner var mycket upprörd över att staten skulle gå in och stötta PRIVATA företag! Hon ville minsann inte att HENNES skattepengar skulle gå till nåt sånt. Kunde privata företag inte klara sig bättre än såhär fick de minsann skylla oss själva och gå i konkurs. Hade de gjort av med alla sina pengar kunde de ha det...

Det gjorde mig riktigt ledsen att höra hennes syn på privata företag. Bilden jag gav är en annan.

Jag har redovisningsbyrå. Jag och de flesta av mina kunder som är småföretagare arbetar hårt och vi behöver ta ut lön för att kunna överleva. Sällan den feta direktörslön som den här personen såg framför sig. En del av oss har en eller flera anställda som också ska ha lön (det går faktiskt före lön till oss själva om nån tror annat) När vi inte får sälja får vi inte in till lönerna. Enkel matematik.

Företaget måste gå runt för att varaktigt överleva, men att tro att alla har enorma vinster som de gjort aktieutdelningar på istället för att spara i företaget är direkt felaktigt.

Dessutom var det ju intressant att påpeka: Vem betalar din lön som offentligt anställd?

Svar: Det gör kommunen.

Och vem ser till att kommunen får in pengar? Alla vi som betalar skatter. 

Hur skulle det gå om bara den offentliga sektorn fanns?

Allt hänger ihop...

Ha en bra dag! 

Hälsningar Ingrid -som hoppas på ett företagsamt liv även efter Corona.

För en tid sedan var jag var i en butik i Härnösand. Någon hade drällt lösgodis (med papper) på golvet. 

En anställd plockade upp dem och la tillbaka i lådorna.

När jag påpekade att detta var ohygieniskt svarade den anställde att "det är ju papper på" 

Hen blev lite förskräckt när jag påpekade att vi kunder lägger dem ju i en påse blandat med andra godisbitar utan...

Personalen på butiken är jätterar och gör säkert sitt bästa, men här brast det rejält i utbildningen i livsmedelshygien. 

Konstaterar att det är svårt både att sälja och köpa häst.

Som säljare är jag alltid lite orolig för att det skall bli något fel på hästen och att köparen ska tänka att felet fanns vid försäljningen.

Som köpare är det alltid oroligt. Man hinner ha sin häst ett tag innan man vet precis vad det var som kom med hem.

Mitt senaste privata inköp, Ludde, har även det gått via förmedlare/handlare.

Följer med visst intresse de skriverier som är i omlopp när det gäller branschen och kan konstatera att de misslyckade affärerna hörs och syns mycket. De lyckade mindre.

Jag tänker att jag nog oftast haft tur.

Av alla handlare jag köpt av är det bara två jag aldrig skulle välja att göra affärer med igen. 

Min grund för det beslutet är hur de hanterat uppkomna situationer. 

Jag ser det som självklart att på så många hästar blir det inte alltid som man tänkt sig.  

I de allra flesta fall har det utan problem gått att lösa med byte till en annan häst. 

I ett fall valde vi att ta bort hästen i fråga, då den visade sig ha en kronisk skada. Vi gjorde då ett förmånlig ekonomiskt avtal på nästa häst vi köpte. Detta för att jag inte ville att hästen skulle behöva lida längre än nödvändigt. Att sända tillbaka den hade förlängt processen oavsett vad som hänt hästen sedan.

En gång har jag hamnat i tvist, och då var det en privatperson som var säljare. 

Fördelen med handlare är att de har fler hästar. En privatperson har ju oftast inget annat alternativ att erbjuda. Det kan ju till och med vara så illa att de redan gjort slut på pengarna de fick vid köpet.

Enda sättet att veta exakt vad en häst varit med om och hela dess bakgrund är att föda upp dem själva. Det betyder inte att egna uppfödningar alltid är hundra procent friska och oskadade. Tyvärr.

Rent ekonomiskt är det ofta en dålig affär...men det för ju med sig mycket annat roligt.

Första bilden är Cloé, som jag tävlade upp till St Georges innan hon fick gå in i aveln vid 18 års ålder. Hon fick tre fina avkommor: Con Amore, Cinnober och Cupcake.

Jag köpte två hela balar dasspapper för att stötta bandytjejerna för ett antal veckor sedan. Tror det räcker till i höst nångång...😂 .

Som det ser ut nu har toapapperet haft en betydligt bättre värdeutveckling än alla mina andra värdepapper 🙈 

Här bunkrar vi i alla fall inget extra utöver det vi alltid har och har haft för att klara tex ett strömavbrott eller liknande.

Var nyss på affären och konstaterar att även här gapar hyllorna tomma. Jösses,  folk kommer inte behöva handla på ett år. Själv handlade jag för 70 kronor och folk tittade på min korg som om jag var nåt UFO som landat...

Jag undrar hur mycket av det som köps nu som kommer att slängas utan att ha kommit till någon som helst nytta.

Inser även att det inte har gått hem ett endaste dyft att bästa sättet att stoppa en smitta är att alla sjuka håller sig hemma. Oavsett vad man har! Folk snorar, hostar och snyter sig på allmän plats precis som vanligt... 

Funderar lite över de länder som sätter sig i karantän. Som tex Spanien, de aviserar att de stänger landet. Så innan helgen passade alla svenskar på att åka hem... Visst jag fattar att man vill hem, det hade jag också velat, men vi kan omöjligt förvånas över att smittor sprider sig över hela världen. Bara att konstatera att så kommer det att vara.

Tänker också att här har folk panik i ett modernt land i fredstid. 

De som lever i alla dessa länder där det redan är misär har ett annat läge. Krigszoner med sönderbombade hus och ickefungerande sjukvård och nu detta på allt annat. Stackars människor!