Bruksprovet
Blir lite less på min telefon...jag kan bara göra korta inlägg och får inte med några bilder :-( Dessutom vägrar den att göra indelning av stycken i texten, svårläst, japp! Vill ni se bilder från vår skånetrip kan ni gå in på Mwdressage.se och kika, hon har modernare grejor att blogga med ;-) Idag har vi hängt hela förmiddagen i manegen hos Mattias. Mia har ridit lektion på Silver. Det var roligt att se, de blev allt varmare i kläderna ju längre passet led. På slutet såg det riktigt bra ut, och riktigt svettigt :-)
Rutger gjorde sitt första besök i ridhuset och fattade verkligen inte ett dyft. Han blev som fastnaglad i backen. Många nya intryck... När han kom in sa en av hästskötarna "men vad är det där för mamut". Haha, han är ju lite långhårig mot skåningarna... Hon insåg nog inte förrän efteråt att mamutens ägare satt i manegen :-D
Efter lunch tittade vi på tre och fyraåringarna på Flyinge. Jag tror att en av de treåriga hästar Mattias rider kommer att passera nålsögat, men är tveksam om övriga. Fyraåringarna var jämnare, trevliga hästar men ingen självklar toppkuse...
Vi for sedan tillbaka till Mattias och hann se honom rida några unghästar och ha en lektion innan vi drog oss mot hotellet och lite kvällsmat
Skåne!
Resdags för Eivor och Rutger
I går kväll fick Rutger och Eivor komma in från lösdriften och tillbringa natten i stall. Jag passade på att pyssla lite extra och frisera Rutger en aning, den lilla man han har. Lustigt, Conny har man som värsta ponnyn och Rutger har en riktigt tunn man. Den blir lätt att underhålla inför flätning :-) Cloé har lite mittemellan man, så skillnaden lär komma från pappornas sida.
Lite utegångsfår är det allt över dem, men man kan nog inte vänta sig annat av norrlandshästar som gått ute hela vintern :-)
Idag har de bägge åkt söderöver med Jacobsson & Olssons hästtransport. Eivor till Västerås och ny ägare och Rutger till Mattias i skåne för inridning. Jag trodde jag skulle gråta när Eivor for, men det kom för några dagar sen i hagen när hon var som gosigast, idag gick det bra...
Helg igen!
Veckorna går så himla snabbt. Det har varit en skön ledig helg igen. Jag börjar vänja mig vid att helgerna numera består av väldigt lite måsten och väldigt mycket "bara vara". I början blev jag stressad av det. Om andan faller på och det blir långsamt kan jag alltid smita upp på kontoret och göra lite nytta nån timme, sen brukar oron i kroppen gå över.
Jag har haft stallet både fredag kväll, lördag morgon och söndag morgon vilket gjort att jag kommit upp i tid och fått en massa mystid i stallet med hästarna, både i stallet i "stan" och ute på lösdriften. I morse fick jag också rida Upan. Jätteroligt ridpass!
Conny rörde sig så fint i morse i hagen, travade helt utan att markera, hurra! Nu hoppas jag verkligen att det inte händer nåt mer utan att jag får sätta igång honom när vi kommer hem från skåneresan.
Lördag kväll skulle jag titta på festivalen, men så var det några som spelade WF, och hoppsan! plötsligt var allt över och finallåtarna spelades. Fast jag lär inte ha missat så mycket ändå...
Det goda ledarskapet
Mycket har skrivits genom åren om hur man "ska" vara som chef och ledare och varje tid har sin egen idealbild. Jag kommer tex tydligt ihåg vilka chefer som diskuterades flitigt under min studietid i Gävle och Uppsala. Det debatteras flitigt olika ledartyper och ledarstilar, men något konstant vinnande koncept verkar inte finnas. Är man chef är det ju också så att det på något vis är legitimt att folk hela tiden kommer och talar om hur man bör vara och hur man bäst bör göra. Det besvärliga är att alla som tycker är av olika mening...
Under några år har haft tillfälle att på lite avstånd studera ett intressant fenomen. Det handlar om en person som är mycket duktig på att uttrycka sig i de termer som de senaste decenniet varit "inne" och ger ett väldigt trovärdigt intryck. Ungefär såhär låter det med ett axplock och lite olika uttryckt genom åren: Mina styrkor är att få människor i en grupp att sträva åt samma håll, gå i samma riktning, jobba mot samma/gemensamma mål. Jag tycker det är viktigt med delaktighet och samarbete, teamwork, transparens, samverkan, förändring inifrån organisationen, empati, se till individen, betona vikten av medarbetarna...
Jag vartill en början helt övertygad om denne persons kunnande och lämplighet att skapa goda miljöer för samarbete och förståelse i grupper där väldigt olika människor som mer eller mindre "tussats ihop", tex på en arbetsplats.
Det som fick mig att efter ett tag börja fundera var det personen sa kontra hur den handlade. Eller egentligen mer vad som hände i grupperna, som verkade präglas av sönderfall, konflikter, turbulens och hög omsättning på personal. I min värld, och som jag uppfattar orden så tänker jag att det som denne chef själv sa sig vara mycket bra på och värna om, var de egenskaper som denne behövde träna upp allra mest. Jag undrar om personen i fråga verkligen själv tycker den är bra på detta? Eller är det ett drivet spel för gallerierna för att göra karriär?
Det är uppenbart att det lönar sig med fagra ord och floskler. Vad som händer efter tillträdandet är två scenarion:
Det vanligaste verkar vara att gruppen förändras genom att en del personer byts ut, mer eller mindre frivilligt eller genom att de manipuleras ut. När sedan alla med avvikande åsikt är ute ur bilden har man till synes ganska enkelt att få alla i gruppen att dra åt samma håll. Voila! Sen är det dags att raskt avancera till nästa uppdrag.
Alternativ två har också hänt: att personen drar igång en process, men får väl mycket motstånd på sin väg mot genomförandet av sina egna idéer, och vandrar vidare till nästa uppdrag. Kvar finns en sönderfallen grupp med interna slitningar som någon annan får ta hand om
Det som jag trodde var nåt helt annat. Att den här personen verkligen hade ett väl fungerande "recept" för att få med sig en hel grupp av oliktänkande människor mot ett gemensamt mål. Tänk så himla bra och intressant det varit! Det hade jag gärna velat vara med och studera! Nu blir jag mest förvånad att man kan gå från ställe till ställe med samma vackra ord och utfästelser och att folk inte genomskådar det. Men det är klart -om målet är att alla i gruppen ska gå åt samma håll och sammansättningen av gruppen är irrelevant så kan man kanske se det som att man når målet även om många kliver av under resans gång? Att man sen utan minsta tvekan trampat på folk och gått över några lik på vägen är kanske inte så viktigt...?
Hoppas att jag får tillfälle att fortsätta att ha lite koll på vad som händer även framöver för att se om mönstret upprepar sig hela tiden eller om det på sikt sker någon form av förändring och utveckling av chefsskapet. Jag skulle önska att den här personen fick till verkligheten lika bra som de vackra orden. Då skulle det bli häftigt!
Eller är det jag som ska tänka om när det gäller gruppers sammansättning? Det är kanske alltför besvärligt med många starka viljor? Bättre att flytta bort de som är av avvikande åsikt och inte utan ifrågasättande vill kapitulera och marschera åt samma håll?
Om träning och vila
En av mina elever hade lite funderingar angående träning och vila, så jag tänkte att det kan vara ett bra uppslag för bloggen idag.
Genom att rida och träna hästen, dvs utsätta den för en upprepad belastning, uppnår man en träningseffekt. Man måste alltså belasta för att träna. Belastningen som vi utsätter hästen för ger i sin tur upphov till en mikroskada. När en skada uppstått kan den ta två möjliga vägar. Antingen förvärras skadan, vilket leder till en kronisk åkom, eller så anpassar sig kroppen och det leder till en avläkning.
Det är därför oerhört viktigt att hästens kropp får möjlighet till återhämtning och vila. Om hästen inte får vila kommer skadan att förvärras, men om hästen får den återhämtning som behövs kan avläkning ske. Början på träningseffekt och skada är alltså likadan, men utgången skiljer sig åt. En duktig ryttare känner igen om en skada är på gång och kan anpassa belastningen efter detta.
Moderna hästar är avlade för prestation, de uppvisar allt bättre egenskaper och är mer lätttränade och lättlärda än förr. De har mer elastiska gångarter, större hoppförmåga och en allt mer utvecklad samarbetsvilja. Positiva egenskaper som ibland gör att det ställer höga krav på att den som skall träna hästen har kunskap att lägga träningen på en lagom nivå.
Som ryttare och hästägare har man ett stort ansvar. Det är ditt ansvar att skaffa dig tillräckligt god kunskap om hästen som varelse och dess förutsättningar. Det är inte bara träningen som spelar in utan även många andra faktorer. Exteriör, uppfödning, utevistelse, foder och yttre faktorer som tex underlaget har stor betydelse. Djupt underlag innebär till exempel en ökad risk för senskador. Ett djupt underlag medför också en muskeltrött häst vilket i sin tur innebär att belastningen blir högre. En trött muskel kan inte stå emot belastning på samma sätt som en fräsch muskel. Att rida i en hög hastighet innebär ur skadesynpunkt också en större risk än en lägre hastighet. Det är den som har bäst koll på helheten som i slutänden blir en vinnare.
Vila behöver inte per automatik innebära att hästen står i hagen eller i stallet. Idag rör sig nog de flesta av våra hobbyhästar snarare för lite än för mycket. Hästen jobbar max en timme per dag och då tämligen intensivt. Detta är väl oftast en logisk följd av att det helt praktiskt är så att man måste få ihop livet med familj, arbete och fritid. Jag tror många hästar skulle må bättre av att gå mer, men kanske inte hårdare. I perioder har jag haft medryttare som velat promenera ut mina hästar. Det spelar då ingen roll om hästen går ett träningspass med mig på förmiddagen och en skogspromenad på kvällen.Mer lågintensiv träning på olika underlag och med mycket variation i träningspassen tror jag skulle vara det bästa. Jag känner ännu ingen som skrittat sin häst halt.
Målen är för många ryttare och hästägare att de unga hästarna ska kunna visas på treårstest och kvalitetstävlan. Detta gör att man behöver starta i tid med det grundläggande arbetet så att inlärningen och uppbyggnaden kan få ta den tid som behövs. Önskan om att visa en unghäst får aldrig göra att man forcerar träningen. Är hästen inte redo att visas så är den inte. I längden tjänar man då på att avstå. Vi vill ju ha hästar som får ett så långt och friskt liv som möjligt, då kan ju också deras tävlingskarriär bli lång och vi får glädje av dem upp i hög ålder.
Unghästarna tränas inte varje dag, utan har dagar när de bara går ute. Mina unghästar går på utedrift i flock, vilket jag tycker fungerar mycket bra. Unghästar anser jag behöver få en längre sammanhängande period av vila under sommarbetet och en mitt i vintern, både för att vila kroppen och knoppen.
Äldre hästar tror jag mår bäst om de rids eller får någon annan form av motion i princip varje dag och som vila har kortare perioder av lättare motion. Här får man känna av lite hur de jobbat och när det kan vara dags, men 6-8 veckor mellan varje viloperiod tycker jag kan vara lämpligt. Under sommaren rider jag gärna (det är ju den bästa tiden) men ofta blir det någon vecka jag själv har semester och hästen får vila. Mina äldre hästar går ute dygnet runt på sommaren, även under tävlingsperioder, och tas in för ridning, skötsel och tillskottsfodring.
Här är några fina hästar i min närhet som gett sina ryttare glädje i många år:
Min egen Cloé f-90 e: Uttini u:Chanel e:Um Said, tävlade till 18 år sedan i avelsboxen.
Radon f-91 e: Brisad u: Nuage e: Utrillo gick Int 1 som 20-åring med Maria Wiklund i sadeln
Upan L 1991 e: Upan la Jarthe u: Doreen e: Damokles är still going strong och kommer att göra sin sista tävlingssäsong 2013 tillsammans med Sofia Westin
Amo Mak f-95 e: Amoroso u: Farina e: Furioso II, är inte heller purung längre men utvecklas fortfarande och går hela tiden bara bättre och bättre, nu hos sin nya ryttarinna.
Födelsedagsfirande en andra gång!
Lördag:
Började dagen med lite städning hemma inför väntat besök på eftermiddagen. Åkte sen en vända till stallet för att sköta om Connys sår. Igår var jag orolig att det började bli sämre, men idag såg det bättre ut igen. Det varar inte längre och han rör sig med obehindrat.
Efter lunch kom fikabesök från Ullånger och Köpmanholmen.De hade med sig både blommor och presenter, så nu har jag en nyare bärbar dator! Jääj!! Och ett presentkort att shoppa för :-)
Ny dator var perfekt för den gamla har krånglat till och från en tid nu. Det är inte kul när man gör jobb.
Kvällen var riktigt slö med Tv-tittande. Melodifestival bland annat. Jag kommer inte ihåg nån av låtarna, trots att det kändes som om jag hört alla förut ;-)
Söndag morgon blev det relativt tidig uppstigning eftersom jag skulle vara i ridhuset för träning med Fia kl 8.15. Det är tur jag har elever som kan tänka sig att kliva upp tidigt när de tränartillåtna tiderna ligger 7-9 på söndagmorgonen... Upan har haft en veckas vila. Vältajmad tror jag, för nu ser han jättefin ut. Snart kör tävlingssäsongen igång :-) Det enda som är synd är att jag inte har nåt att tävla på själv ännu. Men den som väntar på nåt gott...
Idag såg Connys ben riktigt bra ut. Skönt! Pysslade om honom och Cloé först och åkte sedan ut till Brunne. Det var härligt att gosa lite med hästarna i hagen när det var så fint väder. Alla mina unghästar (alla de andra i Brunne med för den delen) har varit sociala, men Eivor tar nog priset. Hon älskar att bli ompysslad och borstad. Om jag försöker gå till Rutger så larvar hon efter och ställer sig intill igen. Ibland är hon nästan lite korkad som smyger in mellan de större hästarna för att komma fram. Hon är inte oförsiktigt påflugen, men som ett milt plåster. Rutger stackarn vill ju också vara med på ett hörn, men det är lika bra att låta Eivor få en kvart med allt ljus på sig först. Försökte knäppa några nya bilder med mobilen men det är inte så lätt, blir mest en stor mule på linsen av alltihopa!
Det hände nåt med mobilen i hagen , så nu är den död. Alltså blir det inga nya bilder på bloggen idag, tyvärr.
Bjuder på några repriser:
Födelsedagsfirande en andra gång!
Lördag:
Började dagen med lite städning hemma inför väntat besök på eftermiddagen. Åkte sen en vända till stallet för att sköta om Connys sår. Igår var jag orolig att det började bli sämre, men idag såg det bättre ut igen. Det varar inte längre och han rör sig med obehindrat.
Efter lunch kom fikabesök från Ullånger och Köpmanholmen.De hade med sig både blommor och presenter, så nu har jag en nyare bärbar dator! Jääj!! Och ett presentkort att shoppa för :-)
Ny dator var perfekt för den gamla har krånglat till och från en tid nu. Det är inte kul när man gör jobb.
Kvällen var riktigt slö med Tv-tittande. Melodifestival bland annat. Jag kommer inte ihåg nån av låtarna, trots att det kändes som om jag hört alla förut ;-)
Söndag morgon blev det relativt tidig uppstigning eftersom jag skulle vara i ridhuset för träning med Fia kl 8.15. Det är tur jag har elever som kan tänka sig att kliva upp tidigt när de tränartillåtna tiderna ligger 7-9 på söndagmorgonen... Upan har haft en veckas vila. Vältajmad tror jag, för nu ser han jättefin ut. Snart kör tävlingssäsongen igång :-) Det enda som är synd är att jag inte har nåt att tävla på själv ännu. Men den som väntar på nåt gott...
Idag såg Connys ben riktigt bra ut. Skönt! Pysslade om honom och Cloé först och åkte sedan ut till Brunne. Det var härligt att gosa lite med hästarna i hagen när det var så fint väder. Alla mina unghästar (alla de andra i Brunne med för den delen) har varit sociala men Eivor tar nog priset. Hon älskar att bli ompysslad och borstad. Om jag försöker gå till Rutger så larvar hon efter och ställer sig intill igen. Ibland är hon nästan lite korkad som smyger in mellan de större hästarna för att komma fram. Hon är inte oförsiktigt påflugen, men som ett milt plåster. Rutger stackarn vill ju också vara med på ett hörn, men det är lika bra att låta Eivor få en kvart med allt ljus på sig först. Försökte knäppa några nya bilder med mobilen men det är inte så lätt, blir mest en stor mule på linsen av alltihopa!
Tur i oturen
Idag började det som en sån där dag när jag inte verkar få nåt vettigt gjort. Alla jobb jag startade upp måste avbrytas för att nåt underlag saknas, katten kom in och luktar bajs (ni som har en långhårig katt vet vad det innebär :P BLÄ! ) och jag får ju inte betalt för att blogga...
Det är märkligt med katter. I vanliga fall glider han in som värsta kingen, men när något är fel märker man det direkt. Idag liksom smög han in och förbi och satte sig att tvätta sig. Då kände jag odören... Hoppas att han kom direkt utifrån och upp till mig, så han inte har varit runt på sina favoritsittställen nedervåningen först.
Efter lunch hade jag en rolig träning i ridhuset. Båda ekipagen gjorde ett bra jobb. Det är härligt när man ber dem kräva lite mer och man ser hur hästen emellanåt bara "växer" och tar för sig.
Conny (och även då matte förstås) verkar ha haft änglavakt den här gången. Även om han inte är återställd så går det åt rätt håll. Han fick ju ett hål i knäet i slutet av förra veckan, troligen en pinne eller något liknande. Stort som omkretsen av en blyertspenna och rätt in i benet. Turen verkar dock ha varit på vår sida och det har missat de vitalaste delarna med en hårsmån. Han har hela tiden kunnat stödja på benet utan problem men inte velat böja. Det har förstås varit kraftigt svullet och stramar säkert rejält. I går hade svullnaden gått ner betydligt och idag är skenbenet helt normalt, lite svullnad finns fortfarande kvar över själva skadan. Idag var första dagen som det inte varade men det vätskar fortfarande lite.
Nu hoppas jag att turen håller i sig, att det fortsätter läka fint så jag snart får börja rida den lilla raringen.
Du betalar väl din avgift?
Idag ska jag försöka hålla mig ifrån att lägga ut en massa hjärtan, bilder och annat överallt, med tanke på alla hjärtans dag. Tanken med en kärlekens dag är nog god men det börjar bli lite väl mycket geschäft över det hela tycker jag. Inte handlar det väl om hur många blommor, chokladaskar och gelehjärtan som säljs?
Så varsågoda: här kommer mitt enda hjärta idag
<3
Du betalar väl din datoravgift?
Har uppmärksammat debatten om TV-avgift för datorn och måste säga att jag tycker det är maktmissbruk att man ska betala för datorn oavsett vad man använder den till.
Undrar hur folk skulle reagera om de fick en räkning med uppmaning att betala för andra tjänster de valt att inte nyttja?
Kan någon annan ge exempel på saker som man måste betala för att man skulle kunna använda dem?
Jag skulle tex kunna åka buss till jobbet i Timrå men gör det inte -bara att betala ändå, eller?
.
Men detta är inte något nytt, att behöva betala för datorn. Även om Radiotjänst säger i artikeln att de inte driver fallen med datorerna så gör de faktiskt det sedan lång tid tillbaka.
För flera år sedan när jag jobbade på ridskolan så fick vi besök av en kontrollant. Eftersom vi hade en Tv/video som inte gick att seTv på utan endast använde till att titta på videofilmer på teorilektionerna (det gick inte att få nån mottagning, och vi saknade antenn) tyckte jag att vi inte skulle betala avgift. Då tittade människan in på kontoret och konstaterade att vi hade dator. Bara att betala! Tanken att titta på TV på jobbdatorn på ridskolan hade aldrig ens slagit mig!!! Och att radiotjänst/staten vinner striden om betalningen är ju helt klart eftersom deras beslut tydligen inte går att överklaga.
Det är väl lika bra att staten belägger alla individer från typ 2 år och uppåt med någon form av straffavgift för mediaanvändning? Så ser det ju ut idag, tom småbarnen använder tekniken
I nästa inlägg blir det mer för er hästälskare. Då kommer jag att behandla träning och vila.
Tillit - att svika ett förtroende
För några dagar sedan städade jag undan lite böcker för att få plats med fler klientpärmar på mitt kontor. I hyllan stod en pärm från en ganska omfattande ledarskapskurs som jag gick för många år sedan. Det är märkligt hur känslor kan styra oss. Blotta åsynen av pärmen gjorde att jag fick obehagskänslor, hög puls och en riktig klump i magen. Kursen i sig innehöll mycket som var bra och intressant men en händelse en tid efter kursen gjorde att hela upplägget liksom föll på eget grepp.
En av de första sakerna jag minns från kursen är att vi satte upp regler för vad som gällde för gruppen. Bland annat att det som hände i gruppen och på kursen skulle stanna där. För mig var det viktigt för att känna trygghet och våga "utelämna" mig själv. En tid efter kursens slut hamnade jag i en konfliktsituation med en anställd på företaget som arrangerat kursen (denne var ej kursledare för detta tillfälle) varpå denne säger att de "diskuterat" mig och att de tycker att jag är ... och ett omdöme med en beskrivning av mig som jag aldrig hört förut. Huruvida de verkligen diskuterat mig, kursledarna och de anställda i företaget emellan, eller ej vet jag ju med säkerhet inte. Det kan ju faktiskt vara något som denna person just då hugger ur luften för att förstärka sina synpunkter. I affekt gör man ju tyvärr ibland saker som inte är genomtänkta.
Det intressanta tycker jag är att känslan jag fick då kom tillbaka så starkt bara för att jag såg kursmaterialet. Detta var för mig förvånande och för mig är det en fingervisning om hur hårt det faktiskt tog. Inte uttalandet i sig om mig, utan känslan av att jag helt förlorade tilliten. Förtroendet drogs undan som en trasmatta under mina fötter och jag har faktiskt än idag svårare att lita på människor.
Kanske var situationen inte någon stor grej för den andra personen, men det får mig också att fundera på att saker som människor säger och gör kan uppfattas på väldigt olika sätt. Saker som jag sagt eller gjort men som jag knappt kommer ihåg själv, framkallar kanske samma obehagskänslor hos någon annan.
Jag är med detta inlägg inte ute efter att hänga ut någon enskild person, inte heller ute efter att få exempel på om jag fått andra att må dåligt, utan mer som en fundering och en reflektion över hur vi människor fungerar.
Själv önskar jag att allt ständigt kunde vara frid och fröjd utan konfliktsituationer. Med tanke på det kan jag ju undra varför jag inte alltid backar av när jag upptäcker att konflikt är på väg? Det är ju oftast saker som i det långa loppet inte har så stor betydelse. Tror jag ska träna ännu mer på att vara en "mes".
Jag har en släkting som gillar heta diskussioner (för mig gränsande till gräl) som påstår att jag skulle må bättre av att inte backa undan och dra mig ur. Jag tror den har fel ;-) Jag tror jag skulle må alldeles utmärkt av att vara en lallande fåne :D
Kapitulation! Till slut gav jag upp och klädde på Cloé täcket. Det är helt omöjligt att få nån hyfs på pälsen när hon gör allt som står i hennes makt för att gnussa in sågspånet i pälsen så fort hon är ryktad. Jag hinner bara stänga dörren om henne så slänger hon sig ner, stönar och stånkar och vältrar sig av vällust. Nu är hon ju också mer eller mindre blöt varje dag och då fastnar det ju så himla bra i långhåren. Den goda divan var allt annat än nöjd kan jag ju säga :D
Haklappen av läder är en mycket effektiv hemtillverkad utrustning som kom med från föregående ägare, den slår alla inköpta fabriksgjorda prylar med hästlängder!
Lever på hoppet
Fuskade lite i förmiddags och jobbade med bokföring, trots att det är söndag. Inte för att jag måste utan för att jag blev så sugen. Ja, jag hör att det låter knäppt ! :D men jag hade en liten ny utmaning att ta tag i. Efter lite funderande löste jag i alla fall bekymret åt min kund :-)
På eftermiddagen blev det först en fika på Tullporten och sedan en sväng till stallet.
Connys ben såg en aning bättre ut, tack och lov. Nu lever jag på hoppet. Han stödjer bra på benet, men vill ogärna böja knäet. Jag hoppas att det beror på att det är svullet, lite mindre idag än i går. Såret varar, men han har ingen temp. Det tycker jag att han borde ha om skadan gått in i leden... ?? Det är som ett hål, litet som en blyertspenna i omkrets och in i benet. När man böjer benet syntes det lite bättre idag vilken riktning det tar och det ser ut som om det inte går alldeles rakt in utan lite snett utåt. Det verkade överlag som om Conny var gladare och mådde bättre idag. Igår stod han lite för sig själv och när Upan ville ha igång bus så grinade han upp sig och ville inte hänga på. Idag hade han, som han brukar, försökt få igång gamla farbrorn under dagen :-)
Conny & Cloé
Det stora samtalsämnet i Härnösand idag är förstås branden på Mc Donalds. Otäckt och tråkigt för ägare och personal! Tur att ingen människa kom till skada.
Nu ska jag titta på ponnyakuten :)
Även om jag tycker att det är intressant och naturligtvis bra för ungarna att få hjälp med sina ponnys har jag två funderingar:
1. Är inte föräldrarna rädda om sina barn?
2. Varför har de inte tagit hjälp för länge sedan? Det är ju grundhantering av häst!
Hoppas att programmet tipsar en och annan om värdet av att kunna hantera sina hästar i vardagen... Det bästa sättet att få ett tappat hästintresse måste ju vara att ha en fullkomligt ohanterbar /oridbar ponny.
Stackars Conny
Trots att början av veckan var tung har det gått fort. Känns som om det nyss var helg.
Igår fick jag ytterligare en kund till bokföringsbyrån :-) och till veckan ska jag träffa ännu en potentiell klient. Håll tummarna!
Just nu snöar det inte, men väderutsikterna lovar visst mer snö. Snart vet jag inte var vi ska göra av den. Det är knappt så jag får upp lassen längst upp på drivorna längre.
Tyvärr är det ingen ridning just nu. Jag hann bara tänka tanken att Conny skulle igång så gjorde han illa sig igen, förstås. Han är tydligen väldigt känslig, så fort han slår sig blir det superfula överben :( Nu har han skadat ett framknä, och det ser inte alls roligt ut. Troligen har han busat i skogsdungen och fått en pinne rakt i knäet. Bara att fortsätta rykta istället för att rida ett tag till då...
Det värsta är oron över att det blir några men framöver. När man oroar sig så för sina djur kan man nog vara glad över att inte ha några barn...
Mardrömmen!
Finaste Eivor eller Cupcake som hon ju heter i passet (f-12 e: Ampere u: Cloé) åker till nya matte i slutet av månaden. Hon kommer att få det bra, det vet jag ju, men hua så sorgligt att lämna iväg henne.
,I torsdags kväll drabbades jag av tandvärk. Jag kan se att det är lagningen på en eroderad tand som släppt. Gropen syns tydligt. Typiskt nog svarade ingen hos tandläkaren igår, så det är bara att härda ut över helgen och hoppas det går att få tag på dem på måndag.
Svarta hål och snöslungor
Jag gjorde det stora misstaget att börja känna det som om ÄNTLIGEN, februari, det värsta av vintern har passerat. Men...konstaterade snabbt att jag bor ju i Norrland och då ska man straffas så fort man börjar tänka på våren. Först smällde det till och blev riktigt kallt igen några dagar och sen...Det började igår, det snöade och snöade och snöade. Jag skottade och skottade och skottade. I morse syndes det inte att det var skottat på uppfarten. Då föll jag. Långt ner i ettt djupt svart hål. Jag har aldrig känt det så här förut. Visst jag ogillar vintern och kan bli sur och irriterad på vädret, men nu vill jag bara gråta. Ingenting lockar. Inte att åka till stallet, inte att jobba, inte ens att kliva upp och fika. Jag vill bara lägga mig under täcket och grina. Eftersom jag som de flesta är itutad att man inte ska vara lat så klev jag upp, skottade, åkte till stallet, skottade ännu mer när jag kom hem. Men det går inte över. Jag har hela tiden gråten i halsen. Jag vill inte ha vinter! Jag vill inte bo i Norrland!!
Om snöslungor har jag i alla fall lärt mig denna vinter:
1. De är tunga -värre än att första gången lyfta in en ovillig fölunge i transporten
2. De vill inte gå när man ber om det -tjurigare än den värsta shetlandsponny.
3. Om den mot förmodan startar så stannar den i första bästa snöhög. Antingen får den för mycket bränsle och blir sur, eller för lite.
4. Hjulen på en snöslunga är små och inte gjorda föratt rulla i snö. De kärvar och fastnar på allt annat underlag än asfalt
5. En snöslunga går inte bra i djupsnö
6. En snöslunga går inte om det är grus under snön
7. En snöslunga går inte bra på is
8. En snöslunga fungerar inte i blötsnö -det blir för tungt
9. En snöslunga fungerar inte i djup snö -det blir för tjockt
10. En snöslunga fungerar utmärkt på fast snöunderlag med ett tunt täcke av fin pudersnö. Men det gör en snöskyffel också!!!
11. Snön sprutar inte högt och långt, den fiser iväg och landar på backen två dm längre bort, så man får köra bort samma snö i tusen vändor innan den till slut är utanför den yta man vill skotta.
Till nästa år ska jag tamejfan ha en traktor!
Födelsedag
Vilken helg! Jag skulle nästan kunna tro att jag räknat fel och fyller jämna år ;) Jag har tom ett presentbord. Har fått gratulationer i massor (tänk vad internet kan göra för avstånden) besök och fina presenter.
Fina tulpaner, en träningströja, en gympapåse, "luktagott" i form av bodylotion och duschgel och sist men inte minst en jättesnygg handväska! Min härliga sambo hade haft öronen öppna i ett samtal tidigare i vinter :-)
Dessutom lyckades jag vinna en auktion på tradera och köpte en parfym för en spottstyver.
Mello och tårta
I helgen firar vi dubbelt. Firman IngRid fyller ett år och jag fyller några år till under söndagen.
Idag fick jag såväl planerat som överraskningsbesök på eftermiddagen. Trevligt!
Förstås har vi tittat på mello i kväll. Även om musiken väl lämnar en del i övrigt att önska så är det underhållande Tv. Och jag säger bara det -allt var inte bättre förr: minns Forbes :P
Det finns ju en massa bra svensk musik, så varför gräver man varje år upp en massa såna här låtar? Av alla tusen bidrag som kommer in kan väl inte alla vara sämre än de värsta utvalda?
Jag tror att "rätt" låtar gick vidare till final i alla fall. Lite besviken blev jag dock på Yohio´s outfit. Hade hoppats på en extravagant klänning på sötnosen. Ska det va så ska det -varför inte gå "all in" !? Nu förväntar jag mig att jag få se det i finalen ;-)
Eric Gadd -har inte han lite tappat stinget sen Do You Believe in Gadd? -tiden? Eller är det kanske minnet som spelar mig ett spratt?
Alltså, vet inte varför jag får de här associationerna av tajta scenbrallor, men tajta, glansiga brallor satt på grabbarna i banden hemmavid nånstans där i början av 80-talet. En del av dem visade också lika mycket av bringan som Dann emellanåt... Inga individers namn nämnda för säkerhets skull, men världskända grupper - som Arizona från Hofors... mfl. Jag har några kasettband kvar i gömmorna från kompisars och gamla pojkvänners hobbyband, men kasettbandspelaren har gett upp för länge sen. Vilket kanske är tur, så man får leva på minnena hur det var :D
I morgon fortsätter som sagt tårtätandet, men först ska jag få trimma i ridhuset. Fia är hygglig nog att åka till fjällen några dagar så att jag kan få roa mig med hennes häst :-)
