Klinikbesök
I morse drog vi iväg med Romeo på återbesök hos veterinären. Allt såg bra ut. Härligt!
Väl hemma igen gjorde jag iordning Rutger och gick bort till ridhuset. Jobbade skolor, bakdelsvändningar och hade Mias vakande ögon på form och samling. Det var alldeles för längesedan, blir toppen när vi kan rida samtidigt igen.
Första Advent
Började morgonen med att konstatera att den böld som upptäcktes på katten under gårdagen hade öppnat sig och varade. Bra att den gått upp, men det är minsann inte så lätt att klippa bort hår och tvätta rent på en slingrande katt. Under lördagskvällen fick jag ett par klor i armen...
Åkte sedan till stallet och ordnade med utsläpp, fodring och mockning. När allt var klart åkte jag hem och åt en smaskig frukost: risgrynsgröt, te och skinkmacka. Tänk att det smakar så bra när man varit i stallet 😄.
Kenneth åkte iväg för att fiska, så jag fuskade med lite jobb på kontoret innan jag återvände till stallet och gjorde iordning Rutger för hoppning med Anna. Det märktes att han inte hoppat på några veckor... Han var alldeles i gasen i början, men lugnade ner sig eftersom.
Tränaren Micke sa att han var som Flintstones... yabbadabbadooo!!!! 😂
Glad det var Anna som satt på och inte jag 😉
Eftersom det är första advent var det traditionsenligt öppet med glögg och pepparkakor på Röda Korset. Tyvärr var det inte så mycket folk. Kanske det blåsiga och kalla vädret fick folk att stanna inne?
Eftermiddagen avslutades med trevlig adventsfika hos vänner.
Julfint på kontoret.
Inför första advent
Lördag blev det så äntligen ridning! Rutger var pigg och det kändes lite i kroppen på honom att han inte gymnastiserat på en vecka, lite svårformat och så. Det blev mycket galopparbete eftersom det är enklast när han är lite "på".
Städade och satte upp adventsljusstakar och stjärnor, hittade den lilla kitschiga plastgranen som jag tidigare tänkte slänga. Nu fick den flytta in på kontoret, där passar den bra.
Jag har också målat naglarna i julrött, passar bra inför julskyltningen och adventsfikat.
Trögt
Tyvärr får jag inte bloggen att fungera särskilt bra sedan senaste uppdateringen av Blogg.se-appen. Därför blir det lite klent med inlägg.
Rutger har roat sig med att både tappa en sko och få en böld precis där sadelgjorden ska sitta, så det har inte blivit någon ridning alls den här veckan. Surt! När jag inte rider blir jag lite trött och less, tycker att allt är segt.
I morgon hoppas jag kunna lägga på sadel igen.
Veckan har mest bestått av jobb. Bokföring, träningar och så var jag en dag på tur med en elev för provridning.
Black Friday -jag känner mig nästan lite allergisk mot fenomenet. Det verkar dock ge handlarna en raketstart på julhandeln. Jag har undvikit affärerna eftersom jag inte gillar REA-trängsel. Var förbi på Röda Korset Kupan och hämtade räkningar och passade i alla fall på att gå en runda i butiken. De hade fått in ett par sprillans nya handväskor, så nu ska min gamla få gå i graven eftersom jag fyndade en för en hundring.
Händelserik vecka
Förra helgen var jag på besökskonferens med Svenska Ridsportförbundet. Vi bodde och konfererade på Ronneby Brunn, ett helt ok ställe. Vi hann med att testa poolen i SPA:t och det var bra på lördagsmorgonen, men lite kallt på kvällsdoppet. Rummen var trevliga, maten ok, men efterrätterna en besvikelse. Jag är inte helt säker, men det kändes som om de var fabrikstillverkade (typ Delicato...).
Vi besökte två ridklubbar i Blekinge, varav den ena, Ronneby RK, hade en riktigt maffig anläggning.
I tisdags fick jag plötsligt höra att gården där jag hyr in Rutger är såld. Eftersom de pratat om det till och från under lång tid trodde jag först inte på ryktet, men det visade sig vara sant.
Lite märkligt kändes det allt att ryktet spridit sig i flera dagar och tydligen även florerat på FB utan att alla vi hyresgäster fått veta något.
Kan bara konstatera att det är relativt lätt att förstå sig på hästar, men hur människor är funtade kommer jag nog inte begripa om jag så lever till jag blir hundra...
Just nu behöver jag inte fundera över uppstallning i vilket fall som helst, jag har nämligen bokat en träningsomgång hos Mattias i Skåne. Vi får se hur länge det blir och i vilket stall vi hamnar sedan.
Preliminärskatt /F-skatt
\n
\n \n
Om du är företagare och driver enskild firma blir resultatet = din lön.
\nPå detta skall du betala skatt. Därför är det bra om dina preliminära skatteinbetalningar ligger ungefär i fas med hur mycket du tjänar/får i resultat på firman. Preliminärskatt innebär alltså att du betalar in årets skatt och egenavgifter i förväg. ( Preliminärskatt och F-skatt är samma sak. ) Uppskatta ungefär hur mycket du kommer att tjäna under året, skatteverket räknar ut skatten och delar upp i 12 delar så att du betalar in en del varje månad.
\nBetalar du för lite i preliminärskatt jämfört med resultatet kommer du att behöva betala in mer pengar när du väl deklarerat, något som många tycker är kännbart.
\nBetalar du låg preliminärskatt är det alltså viktigt att du har pengar på ditt konto så att du kan betala in det när skatteverket så kräver.
\nFörändras förutsättningarna kan man göra en preliminär inkomstdeklaration på skatteverkets hemsida, då räknar de ut nytt belopp för preliminärskatten.
\nSåhär liten var Torsten för ett år sedan.
\nByggda i uppförsbacke
När jag var liten fick jag lära mig att hästar kunde vara lågrektangulära, högrektangulära eller kvadratiska. Nu kommer de triangulära...
Åtminstone två hästar jag sett de senaste månaderna har varit så skapta, höga fram och med sån uppförsbacke att det nästan ser ut som en triangel. Så extremt byggda i uppförsbacke att man nästan undrar att inte både sadel och ryttare ska halka av bakåt.
Gemensamt för dessa har varit att de ser väldigt undersatta ut när de rids, trors att de ännu är i unga år och inte har fullt utvecklad styrka för samling. Fria skritten blir dock på bägge, en aning "annorlunda" att se på.
Matchade av duktiga ryttare ska det bli intressant att se hur de ser ut i arbete när de blivit starka bak...
Bergochdalbana
Måndagsmorgonen började jag i manegen. Eftersom Romeo hade vilodag hade jag förmånen att få ha Mia med på backen.
Det kändes äntligen som att jag kom ett snäpp till i traven och Rutger kom ännu lite till inunder sig med bakbenen, lättade fram och ändå orkade ligga kvar och trycka på. Öppnan var också snäppet bättre än senast. Däremot fick jag kämpa med hörnpasseringarna i vänstervarvet, där ville han fälla höften inåt och när jag parerade försvann höger bakben ut mot väggen. Men skam den som ger sig, ett antal hörnpasseringar senare så... ☺
Resten av veckan har däremot varit kämpig ridmässigt. På tisdagen fick han vila och på onsdagen var det som om någon hade skrivit om hela instruktionsboken. Rutger var irriterad på det mesta jag försökte mig på, ända från värmningen. Drog och stretade i tyglarna hur än stilla jag försökte hålla handen. Till slut tappade jag tyvärr tålamodet och blev arg. Tur att det utöver hästen inte var fler än Mia som behövde höra mig svära 😈😝
Jag har haft ganska mycket jobb, både ekonomiuppdrag och träningar, så nån mer semester har det inte blivit det fina vädret till trots. Idag, lördag, är jag i alla fall ledig och vi har varit in till vår vackra stad och fikat. Som jag älskar sommaren när man kan sitta ute! Vyn från uteserveringen vid Tullportens konditori går inte av för hackor. Här kan man sitta och titta på hur många båtar som helst som passerar.
Efterfunderingar runt Falsterbo
Är fortfarande full av inspiration efter vår tur till Falsterbo. Jag undrar om inte jag och Mia vann närvaroligan? Vi har bara missat totalt två dressyrritter, då vi tyvärr fastnade i bilkö. Vi har varit på plats och sett värmningar innan klasserna startat och tittat på alla träningar efter klasserna, något som känns mycket värdefullt för möjligheten att vidareutvecklas.
Jag är tacksam över att det ännu finns tävlingsplatser där man som åskådare kan titta på såväl framridning som träning. Jag är rädd för att denna möjlighet kommer att försvinna från de stora tävlingarna eftersom det alltid är likadant: någon fotar ekipagen i mindre lyckade ögonblick och lägger ut på sociala medier med mycket elaka kommentarer.
Jag skulle vilja veta vart jag ska bege mig för att kunna se dessa hundraprocentigt felfria, fantastiska ryttare rida, träna och tävla själva?
Jag kan bara gå till ett vanligt ridpass för min del. Trots att jag älskar min häst och försöker rida så bra jag kan är jag övertygad om att man skulle kunna få till mer än en bild där vi är i total obalans, framstupa, med kort hals, mig lättande ur sadeln med spretande skänkel och så vidare.
( Det verkar dock inte vara någon större fara de tillfällen han är öppen, oeftergiven och ser ut som en kamel. Såna bilder ser jag sällan i debatten... )
Jag tänker också att om man nu sitter och tittar i timmavis och tycker att förhållandena är oacceptabla ur djurskyddshänseende, känner man sig då inte skyldig att ingripa på plats? Det vore väl rimligt att kontakta överdomaren eller ansvarig funktionär på framridningen? Att lägga ut på sociala medier är i mitt tycke enbart ett sätt att skapa rubriker och intresse runt sin egen person.
Annars hade Falsterboledningen lagt ner en hel del på att förbättra faciliteterna runt banan, framförallt för VIP-gästerna. Nu när det är gjort hoppas jag att nästa satsning blir på oss mindre viktiga personer, ( som ändå torde vara av viss betydelse för evenemanget...? ) Mitt förslag är som första åtgärd en förbättring av platserna på handikappläktaren. I år när det var kallt, blött och blåsigt tyckte jag rent synd om dem. Helt utlämnade åt vödretsy makter, utan möjlighet att ta skydd under något tak.
Jag kommer sannolikt aldrig att rida i Falsterbo själv. Tyvärr. Det hade varit en dröm som inte kommer att uppfyllas då jag har bestämt mig för att Rutger får bli min sista unghäst.
( Börjar bli för gammal för unghästridning 😉 )
Däremot letar jag vidare efter en häst till. En riktig trevlig, välutbildad tanthäst. Tipsa mig gärna om du har någon på lager...
En himla rolig helg!
Lördag förmiddag lastade jag Rutger själv och åkte till Sundsvalls Fältrittklubb igen. Mia och Romeo hade övernattat, så de car redan på plats. Jag hann titta lite på dem på framridningen innan det var dags för mig att lasta ur och rida fram.
Rutger var mindre laddad och mer avslappnad på framridningen än under fredagen. I programmet var han också mer avspänd. Vi hade några småmissar, men överlag en ganska bra känsla. Som jag trodde passade MsvC:1 oss bättre än LättA. Här fick vi skolorna, som jag tycker hjälper till att få ett bättre läge. Det blir också bättre flyt i förvända galoppen när den är en längre sträcka. Enkla bytena sitter rätt säkert på träning och var heller inte något problem i programmet, trots lite mer tryck än under ett vanligt träningspass.
Jag var jättenöjd med min fina häst när jag kon ut från banan och ännu gladare när jag hörde på procenten att domaren också gillade det hon såg. Slutresultatet 68.4 % räckte slutligen till en femteplacering i det 31 ekipage starka startfältet. Jag är så glad och lycklig över min häst som sköter sig så fantastiskt bra!
https://www.youtube.com/watch?v=_AlA8P8ECDo
Eftersom vi startade relativt tidigt i klassen fick han lång väntan i trailern, 3 timmar, innan klassen var klar. Han stod som ett ljus hela tiden, helt underbart.
Lycklig var han när vi väl kom hem och han blev utsläppt på betet igen tillsammans med Poppe.
Idag fick Rutger stanna hemma, men jag har varit med och coachat Mia. De red St Georges på bra procent och kom fyra. Så fina att se på!
Som grädde på moset fick jag i kväll fina bilder från vår ritt. Tack snälla Emma Larsson som fotade!
Titta jag flyger... här kan man se att det är lite påskjut från min hästs rygg i ökningen ... 😂 Jag bjuder på den ( Och ska snarast införskaffa en sadel som ligger optimalt 😆)
Mina tränare
Jag fick frågan vem jag tränar för.
Svaret är att jag för närvarande har två: En hemmatränare för den viktiga vardagsträningen och en tränare som jag åker till emellanåt.
Genom åren har jag haft lite olika upplägg på träningar, beroende på vad som passat mig och min häst utifrån flera faktorer:
- Matchning med tränare jag trivs med.
- Hur hästen funkat med tränaren ( Vid ett tillfälle bytte jag tex tränare med en av mina två hästar för att jag tyckte det passade hästen bättre, även om jag fortsatte rida min andra häst för den tränare jag hade sedan tidigare. )
- Möjlighet till regelbunden träning. De villkoren förändrades ganska radikalt när jag flyttade till norrland från småland.
- Ekonomi. Här tänker jag inte billigast - eller dyrast, utan den som ger mig mest valuta för pengarna.
Sedan ganska många år tillbaka har jag tagit hjälp av Mattias Jansson. Det började med Amo Mak som hade svårt att lära sig byra åt ena hållet. Sedan har jag tagit träningshjälp med såväl Camelot som Con Amore och nu senast Rutger.
Eftersom det är långt ner till Mattias i Skåne blir det perioder för såväl hästar som mig hos honom, men däremellan behöver jag ju också hjälp. Jag tror nämligen inte på att man får ut det bästa om man tränar sig sjäv. Jag haft ett par olika lösningar på detta, men sedan ett par år tillbaka har jag ett givande och välfungerande samarbete med min goda vän och framgångsrika elev, Maria Wiklund. Mia har ridit för mig sedan hon började på ridskolan och upp till svår dressyr och har blivit så duktig att vi numera hjälper varandra. Ett upplägg som jag verkligen uppskattar och är glad och tacksam över.
Vi rider tillsammans, hon tittar lite på mig i skrittpauserna och vice versa. Däremellan har vi också pass där den ena står på backen och tittar. Man får självklart ett annat fokus när man inte sitter till häst själv.
Framridning på Hippologum 2015, jag och Rutger. Mia coachar -och fotograferar...
Mia är, om möjligt ;-) , ännu mer häst-nördig än jag är... Vi gillar båda att titta på ridning, vilket gör att man inte sällan ser oss på läktaren på olika evenemang. När vi åker på tävling väljer vi att vara på tävlingsplatsen under hela meetinget för att även titta på andra klasser än de vi rider. Jag tror på att man lär sig massor av att se på bra ridning.
Eftersom Mia och jag har häst i samma stall gör vi mycket av arbetet kring ridningen tillsammans också. Bygger hage tex:
Snart är det dags för Falsterbo, där ni förstås kan hitta oss på dressyrläktaren. Längtar!
Svenska Flaggans dag - Sveriges Nationaldag
Idag är det Svenska Flaggans dag -Sveriges Nationaldag.
Jag tycker inte vi svenskar brukar vara särskilt bra på att fira vår dag. I år tror jag dock att större delen av Härnösand varit på fötter. Dagens begivenhet har varit Birka Cruises som anlöpte Härnösands djuphamn i morse på premiärturen av sina Norrlandskryssningar.
Kul att det rör på sig i stan och bra för alla. Extra plus att vädergudarna varit med oss och bjudit på sol.
https://www.facebook.com/hashtag/harnosandhogakusten?source=feed_text&story_id=1391667507511293
Själv har jag varit på Härnösand Hästsport Arena och dömt ridskolemästerskap i dressyr. På förmiddagen red de hopptävling och på eftermiddagen dressyr.
Såhär fina priser var det i kombinationstävlingen:
I dressyren red juniorerna LättC:1 och seniorerna LättB:1. Alla gjorde mycket goda insatser utifrån erfarenhet och förutsättningar.
Trevligt arrangerat av ridlärare och övriga funktionärer samt hjälpsamma föräldrar. (Vad vore en tävling utan fik...?)
Placerade i klassen LättC:1 för juniorer.
Företagens galakväll och domaruppdrag på Näset
Oj så trött jag är! Har landat i soffan efter en intensiv vecka.
I fredags kväll var det Företagsgala här i Härnösand. Vi i i Mittnätverket Vendela startade kvällen med mingel hos Anna Dasler och gick sedan vidare till St Petri Logen.
Foto: Maria Therese Sommar, Afiori
Mycket folk var det, god mat fick vi och många priser delades ut.
Priset Årets Vendela gick i år till Kikki Högberg. Grattis!
Tidigt på lördagsmorgonen åkte jag till Näsets Ryttarsällskap där jag haft såväl domar- som överdomaruppdrag hela helgen.
Torsten verkar också ha haft en jobbig helg...
Säsongen drar igång
I helgen startade dressyrsäsongen. Timrå Hästsportförening var först ut i år. På lördagen dömde jag lokal ponny och fick se många trevliga ekipage. Två ponnyer som stack ut lite extra. Kul! Dem får vi nog se i större sammanhang framöver.
På söndagen dömde jag en MsvC:1 för häst. Resten av dagen var jag kvar på plats och hade överdomaruppdrag.
Söndagen var också säsongsdebut för några av mina elever. De gjorde bra ifrån sig tycker jag. Mia och Romeo knep en tredjeprisrosett i MsvB efter en fin ritt som ändock innehöll några missar.
Trevligt arrangerad säsongsstart, eloge till THF och deras funktionärer.
Tyvärr är nästa helgs tävlingar på Hippologum inställda, då de fått förkylning i stallet. Tråkigt. Nu blir det att vänta till hemmatävlingarna om en månad.
I kväll ska jag till Sundsvall med Sveland, på vidareutbildning för försäkringsombud.
Bild från vår monter på Nolia 2015
När matte är borta dansar katten på bordet.
Med en liten katt i huset är det i alla fall aldrig långtråkigt...
Torsten är duktig på mycket. Beskära blommor, göra konfetti... You name it, i can do it är Torstens motto.
Min fina Alla Hjärtans dag-bukett blev snabbt stympad till oigenkännlighet, sällan har någon sett så oskyldig ut som kissen.
Före...
och efter...
Äsch då sa Torsten. Det vet man ju hur det är med såna där före-och-efterbilder. Bara fejk 😉
Apropå det så fick jag ett presentkort hos en av frisörsalongerna när jag fyllde år, så nu är det ny färg och ny frisyr igen.
Foto: Jennie Högberg, Attityd Övre Storgatan
Små sår och fattiga vänner ska man inte förakta
Idag har jag läst på om senaste rönen för sårvård till häst. Detta på grund av att det blev sårvård och skritt istället för ett pass i ridhuset i förmiddags. :-( ( Om nån känner till nyare forskning och rapporter om sårvård på häst än från 2013 får ni gärna tipsa. )
Råden förändras ju med tiden och jag gör inte riktigt lika när jag ser över sår idag som när jag hade ponny i början av 80-talet.
Kan konstatera att det inte är helt okomplicerat och att råden inte är entydiga.
Apoteteket ger på sin hemsida följande råd:
Rengör såret varsamt med vatten eller koksalt dagligen. Bandagera vid behov.
En av veterinärerna hemmavid instruerar att alla sår skall bandageras med sorbact gelkompress och att bandaget skall sitta på, helst ett par dagar, utan att man byter det.
Det jag fått lära mig, att man ska tvätta rent med ljummet vatten och ev koksaltlösning och sedan inte göra så mycket mer är ju i så fall, om veterinärens råd är de bästa, ute och omodernt. Att såret skall luftas är i så fall även det en sanning som jag visst får lära om. Nu ska såren täckas med kompresser och bandage för att hållas fuktiga.
(Alla verkar i alla fall eniga om att jodopax inte skall användas i sår...)
Däremot verkar det, ju mer jag läser på, som att det inte finns en förbandstyp som kan användas under hela sårläkningsförloppet, eftersom förbanden har olika effekt. Man måste alltså lära sig sårläkningsförloppet och utifrån det se i vilken fas såret befinner sig och vad man närmast vill skall hända i såret för att kunna välja rätt typ av kompress. Inte helt enkelt för den genomsnittliga hobbyhästägaren kan jag tycka.
Talesättet "Små sår och fattiga vänner ska man inte förakta" är väl i alla fall högst relevant fortfarande...
Hur gör ni med sår? Bandage eller inte? Har ni ändrat tillvägagångssätt under åren?
Föremålet för dagens aj, rara Carmen.
Medlemsmöte
Av någon anledning har visst detta inlägg från förra helgen inte publicerats... Bättre sent än aldrig eller...?
I förmiddags var jag glad att närmaste grannarna inte har fönster åt vår bakgård...
Hade bestämt mig för att ut och springa en runda. Men jag hann bara ut på vägen så konstaterade jag att det var glashalt. Tittade mig lite omkring och räknar ut att på gården är det ganska rejält med snö och ingen is.
Sagt och gjort, det blev höga knälyft i jogging varv på varv runt huset. För varje varv blev det ju tacksamt nog en tydligare stig och allt lättare att springa. Grannens hund tittade förvånat på mig. Jag hoppas att ingen annan såg... Lagom till det att jag började flåsa och få metallsmak i munnen passerade sandbilen. Perfekt avslut med en promenad runt kvarteret.
Strax innan lunch åkte jag in till arenan och hade en träning med fina fuxen. Det ger en extra dimension till träningen när jag fått möjlighet att sitta lite på hästen tidigare i veckan. Det blir ännu tydligare att koppla ihop känsla och synintryck.
I eftermiddag har Härnösands Ridklubb haft extra medlemsmöte om hur föreningen ser på framtida verksamhet. Det konstaterades att en övertygande majoritet var för att föreningen ska arbeta mot ett återtagande av ridskoleverksamheten.
Så här fint är det för övrigt i det nyligen iordningställda uppehållsrummet på Arenan:
Jag var dock ganska ensam där. Hoppas fler hittar dit. Kolla in "hästfilts-kuddarna" och täckesgjordarna på soffan!
Uppstartsmöte för tävlingssäsongen
I förmiddags fortsatte rensningen av hästprylar inför loppisen. Nu fick lagret i lekstugan sig en genomgång.
Tyvärr får jag konstatera att mycket är sparat, men endast en del är säljbart. Somligt har faktiskt passerat "bäst-före-datum" och vissa saker vill jag behålla själv även om de sällan används.
Fast egentligen undrar jag varför jag t.ex ska ha två kandar och fyra kandarstänger. Får nog sova på saken och ta en omgång till... 😉
På eftermiddagen åkte jag in till stan, handlade, plockade upp bokföring hos en kund och hämtade en stor kasse kläder som jag vunnit på auktion. Sexton plagg för en femtiolapp (stackars säljare). Det mesta passade, både i storlek och smak. Ett par plagg får åka vidare till Röda Korset och göra någon annan glad.
Deltog sedan i Härnösands Ridklubbs välbesökta ( knökfullt i arenans fina teorilokal ) uppstartsmöte för tävlingssäsongen. Vi fick bland annat lyssna på Maria Wiklund som bjöd på tips om planering och struktur.
Min sammanfattning: ha en dröm, ha en plan, sköt om din egen kropp, ta hjälp och ha kul!
Saker som jag absolut kan skriva under på.
Tävlingsryttarna verkar vara på hugget, så jag ser fram mot en kul säsong på alla fronter.
I kväll har jag testat den omtalade Nutella-semlan, men näää, jag som annars älskar semlor tycker att den var alldeles för söt.
Mot säsongen 2016!
Dåligt med uppdateringar, tyvärr. Lite skyller jag på att jag inte kan göra inlägg från mobilen, varför vet jag inte, men det bara krånglar.
Nu är ju alla långhelger över för en tid framöver. Visst är det trevligt med helg, men också skönt när vardagen rullar igång igen.
Jag har haft många lata dagar. Tyvärr är jag ännu inte helt kvitt det elaka viruset som golvade mig innan jul, men jag orkar betydligt mer än bara för nån vecka sedan.
Jag har haft en del träningar och även planerat tävlingsterminen tillsammans med Mia. Jag ser verkligen fram emot säsongen, både för egen del och mina elevers. Ibland vet jag inte vilket som ärroligast, tävla själv eller coacha. I år kommer jag att döma lite mindre eftersom helgerna har lite svårt att räcka till ;-)
Mia och Romeo trimmar ett par dagar i veckan och det går framåt hela tiden. Det ska bli så roligt att följa dem på banorna i år. Moa siktar på Fjord-SM även i år och de borde ha förutsättningar attgöra ännu bättre ifrån sig då vinterns arbete stärkt och utvecklat.
En av mina ambitiösa ponnyryttare har skaffat stor häst. De passar verkligen varandra bra så jag hoppas och tror att det kommer bli en kul säsong för dem.
Roligt också att se när de äldre ponnyerna fortsätter att utvecklas. Tredje ryttaren som jag har på samma, superfräscha 20-plussare och fd hoppponny, är nu på väg upp ett snäpp till i dressyrklasserna.
I veckan var jag på synundersökning och konstaterade att jag behöver nya glasögon. (Just nu hade jag hellre lagt pengarna på träning... ) Jag tror jag provar 50 par och hittar inga jag gillar... Jag vill att de, förutom att vara snygga, inte skall likna något jag haft förut. Det ska ju synas att jag bytt!
Nu hoppas jag på vårens nyheter som skulle komma vecka 6. Kanske finns nåt jag faller för där.
Kattungen Torsten växer och växer. Han hänger i gardiner och lampor, klättrar i hyllorna, retar gallfeber på Kenneth med sina hyss och hjälper till att snygga till blommorna...
Liv och rörelse i huset
I söndags hämtade jag äntligen hem lilla katten Torsten.
Han är nu 12 veckor och söt som få. Huset blev plötsligt fullt av liv och rörelse. Det är bus och sov om vart annat som gäller. Under veckan har jag försökt jobba hemifrån så mycket som möjligt för att han inte ska behöva vara ensam mer än kortare stunder.
Eller jobba och jobba... det blir betydligt mindre gjort än vanligt. Ibland bestämmer Torsten att det är lekpaus, eller sovpaus mitt i pappershögen ;-)
Han är väldigt social, väldigt kelsjuk och har, än så länge, inte haft sönder något de stunder han varit ensam hemma.
I måndags gick det äntligen att få på skor på Rutger. Det känns väl tajmat, för i morse var det isgata. Han har gått barfota ända sedan betet, men nu hade hoven repat sig bra. Inget trasigt längre. Hurra! Hoppas nu han behåller skorna på så det inte börjar strula igen.
Ridmässigt går det framåt. Sakta men säkert närmar jag mig nästa steg: det känns som om det är dags för bytena nu snart... Hoppas kunna boka en träningssejour hos Mattias så jag får lite "hjälp på traven".
Såhär trött blir man efter ett pass i ridhuset. Då är det mysigt med lite gos.
