Östersund
I går tillbringade jag dagen i Östersund tillsammans med konsulenten från Mittsvenska och SISU. Vi gick igenom lite om hur SISU fungerar i Östersundsdistriktet jämfört med här i Västernorrland. Tanken är att på sikt besöka klubbarna på samma sätt som gjorts här för att hjälpa de klubbarsom är intresserade att få igång ännu mer verksamhet och studietimmar.
På eftermiddagen var det en videokonferens om det nya, omarbetade materialet "Driva Ridskola".
På lunchen tog SISU-konsulenten med oss till ett häftigt matställe, ett högt torn med fantastisk utsikt! God mat var det dessutom.
Idag har det varit full rulle hela dagen. Eftersom jag hade lyckats förtränga att det är helgdag på fredag, måste jag omplanera hela fredagens jobb till resten av veckan, dessutom med en veckodag på resande fot.. oops!Började med morgonstallet och ridning av Conny. Hade "sådär" känsla. Allt är lite svårare i höger varv och jag jobbade lite extra med det idag. För första gången testade jag också att flytta lite för skänkeln i skritt på långsidorna. Inga större protester mot det :-)
Hade sedan träning med två elever som jobbade på bra. Lite extra kul var det, för den första började tala om hur gräsligt allt var, och sedan var hästen finare än någonsin...
Gäller att passa på att bädda i den mysiga tröjan tycker stallkatten Tiger.
Efter att jag ducshat på ridskolan gjorde jag konstaterandet att jag glömt både snyggskor och jacka. Fick bli stallskorna resten av dagen, och frysa utan jacka. Tur det var inomhusaktiviteter på eftermiddagsschemat.
Fångade en hamburgare i farten när jag passerade Sibylla (ibland är snabbmat räddaren i nöden...) och brassade ner till Timrå för bokföringsjobb under eftermiddagen. I kväll har jag hunnit avverka konstituerande möte med Röda Korset och Friskis och Svettis.
Snart dags att sova, har stallet i morgon bitti också.
Avslutar med lite Havrepappa:
Det tar på krafterna med party
Är helt utsjasad...!
Igår började jag dagen vid sexsnåret för att vara på plats i ridhuset i Dannero kl 8. Där hade jag en rolig träning med två morgonpigga och ambitiösa elever. Sedan bar det av vidare till Sollefteå och styrelsemöte med Mittsvenska ridsportförbundet, som på eftermiddagen följdes av Årsmöte. Kassörsuppdraget består, i två år till. Tur man inte är sysslolös... :D Vid 18.30-tiden bar det av hemåt och sedan mat och trevligt umgänge hos vänner i Härnösand, ojojoj vad klockan går fort när man har trevligt. Först var det Earth Hour och sen gick det bara en liten stund så var klockan 02....
Söndag förmiddag har det blivit lite städning och efter lunch födelsedagsfirande av Kenneth. Det märks att det var en fullspäckad dag igår med sen läggtid, för nu är jag helt slut (klockan är 16.10!!) Borde rida en sväng...men får börja med att se om det kan bli lite middag kanske? Man kan inte leva på tårta allena...eller?
Jag tror jag ska lllllllllllllllllkjjjjjjjjjjjjjjjjjjjjjjjjjjjjjjjjm,,,,,,,,,,,,,,,,,,kiopl, Hoppsan! Katten Nemo vill visst ha lite uppmärksamhet :D Tror jag ska lägga mig raklång en kvart medan riset kokar.
Bjuder på några bilder på Conny. De två översta är nya, den nedre från i höstas. Visst har han vuxit på sig lite?
Bästa balansen?
Tack för att ni läser min bloggl! Jag hade många kommentarer på förra inlägget. Väldigt kul!
Igår red jag ett pass på Conny igen och nu märktes det att jag ridit några gånger. Han var mer fokuserad (om man bortser från att jag först tappade honom i ridhuset så han tokgalopperade ett par varv med svansen i vädret av bara farten. Stenkul...tur vi var ensamma ) och klev ihop ett snäpp till av sig själv.
Jag har egentligen inga större krav på form, utan bara att han ska svara på hjälperna, vara i balans och bära sig själv. Jag upplever dock att han kliver in i en ganska stadig och trevlig unghästform utan att jag egentligen gör något. Ibland skulle jag vilja rida mer framåt, men är just nu i ett läge där det känns som om vi får försämrad balans om jag lägger upp tempot. Just nu väljer jag att ligga kvar där vi har den balans som jag upplever som bättre, på sikt får jag kanske testa lite och se om det är så att jag ska upp ytterligare ett snäpp mot för vad jag tror för att hitta ett ännu bättre läge? Skulle verkligen vilja ta med Conny ner till Mattias om nån månad eller så, men ekonomiskt går det inte just nu. Jag ska rida igång honom lite till och sedan är det nog läge att ta honom med något pass för IA.
Härliga skåne! Promenad i allén.
Vackert så jag stork-nar! ;)
Idag blev det bara en snabbtur till stallet för att fodra och kolla läget. På förmiddagen har jag haft besök av revisorn på ett av de företag jag sköter papperen åt, och i sen eftermiddag var jag där och bokförde lite.
Däremellan har jag varit på skatteträff. Ganska värdelöst.
Det bestående från denna är följande:
Om skattereglerna är så pass krångliga att de som håller i skatteträffen mest läser innantill och när de får frågor läser de också innantill, eller så kan de inte svara, eller säger en sak först och snurrar sen in sig i olika svar tills de inte vet i alla fall... Hur kommer det sig då att skatteverket är så snabba att bötfälla företagare som gör ett misstag? Skulle det inte vara läge att påpeka misstaget först och SEDAN belägga med straffavgift om man inte gör om och gör rätt? De kanske skullekunna ha en annan inställning än att alla företagare gör fel för att blåsa dem på skatteintäkter?
Om tävling och att avancera upp i klasserna
När är det dags tävlingsdebutera eller att kliva upp i nästa klass/svårighetsgrad?
Det finns inte ett enkelt svar på detta eftersom det till viss del beror på ekipaget, dess förutsättningar och mål.
Eftersom jag själv tävlar, dömer och tränar dressyr kommer diskussionen nedan till stor del att handla om dressyrresultat. Grunddiskussionen är dock tillämpbar på samtliga grenar. Dressyren har fördelen mot tex hoppning och fälttävlan att det sällan blir rent farligt om man startar för svåra klasser.
Som orutinerad tävlingsryttare kan det vara lämpligt att starta i de lägsta klasserna för att allt eftersom avancera uppåt. För en ryttare med mindre rutin, framförallt om det handlar om barn och ungdomar, är det roligare och mer stärkande för självförtroendet att vara duktig på en lagom nivå, än att alltid hamna bland de sista för att man vill rida väl svåra klasser. Se till att det inte går prestige i vilken nivå barn och ungdomar tävlar på. Det är alltför lätt att jämföra sig med kamrater och förbise hänsyn till den långsiktiga utvecklingen.
Grundförutsättningen för att det ska vara läge att starta, enligt min syn, är att ekipaget har en grundtrygghet och med relativ lätthet kan utföra övningarna på träning. Om ryttaren går in med känslan -"undrar hur det här går", så är risken för att man missar på tävling stor. Om ryttaren däremot tänker -"det här kan vi" så följer den känslan med in på banan och sannolikheten för att man skall lyckas ökar. Naturligtvis kan man missa moment ändå, men helhetskänslan och helhetsintrycket betyder väldigt mycket i programridning.
När är det då dags att avancera en nivå? Förutom det jag redan skrivit om trygghet så tycker jag att man bör ha ridit ett antal starter med stadigt godkända resultat (över 60 % ) innan man går upp en klass.TilI klasser över Msv C dressyr måste man kvala, då gäller det att göra resultat över 62 %. Att man klarat kvalgränsen behöver inte med automatik innebära att man är redo att gå vidare. Det säger bara att man lyckats rida just den klassen på den nivån, det kan självklart vara så att det är nya svårigheter i nästa klass som behöver befästas bättre innan start.
Jag hade en gång i tiden en tränare som ansåg att man skulle ha ridit på 70% på en nivå innan man gick upp till nästa. Enligt mig är detta i många fall ett orimligt krav. Alla som tävlat en häst med begränsade gångarter vet redan nu vad jag menar... Om man sitter på en häst som är lydig och stadig och utför de tekniska delarna i ett program ganska bra, men inte har så stora gångarter, är det svårt att komma över 65%. Detta på grund av att kvaliteten i grundgångarterna påverkar grundbetygen genom hela programmet såväl som alla ökningar och förstås det rena gångartsbetyget.
Mia Wiklund och Radon, ridit godkänt Int 1 som YR.
Om man tävlar en sådan häst får man mer tävla mot sig själv än mot andra. Istället för att bli frustrerad över att rosetterna kanske uteblir får man sätta upp andra mål. Det man lär sig på en sådan häst har man stor glädje av om man såsmåningom skaffar sig en häst med större gångarter.
Mia Wiklund och Don Silvio, segrar i MsvB och på väg uppåt i klasserna.
Det kan vara intressant att veta vad betygen betyder för en domare:
0 = ej utfört eller helt misslyckad
1 = mycket dåligt
2 = dåligt
3 = ganska dåligt
4 = ej godkänt
5 = med tvekan godkänd
6 = godkänd
7 = ganska bra
8 = bra
9 = mycket bra
10= utmärkt
Detta innebär att om man genomför en ritt på 60 % så är den som helhet godkänd, rider man på 70 % så är helheten ganska bra. Här vet alla som tävlat en häst med begränsade gångarter att det kan vara så att känslan i en ritt kan vara ganska bra, men att man trots det inte kommer upp i 70 %. Det kan också vara så att en ryttare gör den bedömningen att vissa moment i den klass man ridit behöver stärkas ytterligare trots att man rider klassen med godkända betyg och att man därför väljer att gå ner en nivå ett tag.
Det är av stort värde att diskutera med sin tränare om vilka klasser som kan vara lämpliga att starta utifrån ekipagets förutsättningar. Jag tycker också att det är mycket bra om tränaren emellanåt har möjlighet att vara med på tävling för att själv bilda sig en uppfattning om hur det fungerar, vad som är ekipagets styrkor och svagheter på tävling. Förutsättningarna blir ännu bättre för tränaren att hjälpa sin elev om man varit på plats och själv sett, jämfört med att få tävlingen återberättad för sig.
Det viktigaste är att ha roligt, annars uteblir ändå de långsiktiga resultaten. I början av tävlingskarriären kan det vara så att man är så nervös att inget känns kul, då gäller det att trots allt härda ut och göra fler starter. Med ökad rutin minskar vanligtvis nervositeten.
Lycka till på tävlingsbanorna!
Igångsättning x2
Äntrligen har jag fått sätta igång Conny! Efter 2 1/2 månads vila, varav en månad var planerad och resten pga sårskada. I torsdags longerade jag en stund i ridhuset. Hopp och skutt och pip av förtjusning. Precis när jag sen skulle sitta upp så knackade det på ridhusdörren och vi fick sällskap av två hästar. Eftersom han fortfarande kändes lite i gasen och spänd satt jag bara upp och skrittade en kort bit och nöjde mig sedan. Trots allt är han ju bara fyra, så jag tycker han sköter sig bra ändå. På fredagen började det med att han blev lite extra laddad utanför ridhuset, när ridskolehästarna kom galopperandes ut från stallet mot hagen Vi flög in genom manegedörren och flög lite till när jag släppte igen sargdörren. Efter en stunds longering coolade han dock ner, så det blev lite ridning på slutet.
Idag har Conny fått vila och jag har ridit fina Upan och longerat Cloe. För Cloe var det första arbetet på många år. Sån himla tur har jag att mor och son kan ha samma utrustning :-) Tränset har Conny fått ärva av Cloe, så nu får hon "låna" det, och sadeln ligger också helt o.k. Tur, för hennes gamla är såld och jag känner väl inte nån direkt längtan efter en dyr investering. När vi lämnade gården på väg mot ridskolan undrar jag vad hon tänkte. Det var raska steg och en vaken blick kan jag meddela :-) Väl på plats på ridbanan fanns det en plätt som inte var så hal och med ett lagom lager snö. Hon ville mest bara galoppera i början, så hon fick i lugn och ro rasta av sig det värsta. På vägen hem var det passage den första halvan men sista biten promenerade madam lugnt i alla fall. Nästa gång ska jag rida! Hurra!!! Sen är det bara lite lugn uppbyggnad och hoppas att hon håller sig friskoch glad för lättare ridning ett tag till.
Shopping
Än har det inte blivit nån ridning för mig och Conny. Planen var ju att sätta igång den här veckan. I helgen var det så mycket att göra, så det var inte att tänka på att försöka hinna med nån ridning. Men se, igår när jag kom till stallet var han svullen i sitt andra knä (inte det som varit skadat) Det är väl som självaste den att det ska vara nåt hela tiden. Han hade tydligen muckat med en av de äldre i hagen. Skyll dig själv slyngel, sa hagkompisen.
Jag har haft fullt upp med jobb, så det har blivit att sitta på kontoret istället. Idag tog jag ett brejk och gick på Mittnätverket Vendelas årsmöte. Passade på att göra en femminutersshopping också. Planen var att köpa ett överlack till naglarna, men jag hittade en del annat kul också. Det är bra med presentkort - man kan shoppa utan att det märks i plånboken :-) Så jag tackar nu för de fina födelsedagspresenterna. Det här blev det:
Två (ekologiska) färgglada linnen i spygrönt och chockrosa ;-) En plommonfärgad kavaj och matchande sjal (jag som aldrig velat köpa lila = tantfärg ) och en sjal i blågrönt som matchar både linnet och en kavaj jag redan har. Överlack och två färgade nagellack.
Jag gillar kavajer och det är ett mycket användbart plagg i jobbet, dessutom enkelt att variera och kombinera. Att jag tycker om nagellack lär väl vara allmänt bekant...?
Jag är ingen storshoppare, men när andan faller på så går det undan. Tanken var att handla lite snyggt när vi var i skåne, men då var jag helt omotiverad så det blev inget, förutom en stalljacka i ridsportbutiken i Flyinge (lila haha).
Domarhelg
Av någon anledning kom inte detta inlägg in i söndags... Bättre sent än aldrig.
I helgen har det varit full aktivitet på Kungsnäs. Igår började jag dagen med att döma en Lätt A:3 och senare en MsvB:3. Många ekipage gjorde bra ifrån sig, trots att det är tidigt på säsongen. Gårdagens sista klass var MsvA:1 där Sofia Westin och Upan L fortsatte säsongens andra tävlingshelg i fin stil med att ta tredjeplaceringen.
Efter en lång tävlingsdag hann jag hem lagom till Melodifestivalen. Kan bara konstatera att jag suger på att gissa vinnare. Men det är en ganska rolig tillställning.Tycker dock att låten som vann är bra mycket bättre på skiva än live (har fått höra den mer än lovligt många gånger idag)
Idag var det dömning av MsvB:2 och LA:4 som stod på schemat. Fia startade St.Georges och kom trea igen! Snacka om bra start på säsongen! Det värsta är att jag blir så tävlingssugen så jag tror jag kreverar... ;-)
En bra helg för Sundsvalls Ridklubb, både som arrangör och för deras tävlingsryttare, med flera fina placeringar.
Fullständiga resultat kan du hitta här:
Sista dagen i skåne
Idag är det sista dagen i Skåne. Det har varit helt underbart väder med sol och 10 plusgrader. Ingen av oss vill åka hem till snön och kylan, men arbetet hopar sig hemma så det är nog inget att välja på.
Vi åkte ut till Hviderup direkt efter frukost och parkerade oss i manegen. Precis som tidigare dagar har vi fått se ett gäng fina hästar, även om det var lite mindre fullbelagt än tidigare. Det fina vädret lockade tydligen till uteritter. Rutger har fått skaplig kläm på det där med longering nu. Mattias satt upp en stund idag och provade även på lite trav. Rutger skötte sig hur bra som helst :-)
Första travstegen med ryttare.
Strax innan lunch stod hingstfotografering på schemat. Den nygodkända Certus "Curre" skulle plåtas. Vi fick agera vift och sprattelhjälp för att få en intresserad look. Kul att vara med och se hur proffsen jobbar. Kan bara konstatera att det inte är helt lätt att få en häst att agera fotomodell. Det är alltid nåt ben som står fel eller nåt öra som spretar och när den äntligen står bra så gäller det att vara med den millisekunden... Jag tog i alla fall några ridbilder med mobilen.
På eftermiddagen red Mia ett pass på Silver. Idag var han riktigt fin. Återstår att se om det går att se något på filmen. Det blev väldigt mycket motljus och solfläckar. Vi missade lunchserveringen på Flyinge idag och åt inte förrän vid fyratiden, efter att jag knorrat om att jag hungrar ihjäl. Helst hade vi väl stannat och sett ännu ner träning. Men vi fick i alla fall se både Ebba och Yantuge, Mattias och Brisbane och så Mia von Essen med en stor fux träna för Kerstin André. Nu blev det käk på Sveriges sämsta (?) vägkrog utanför Flyinge. Uppvärmda fiskpinnar, fsbriksgjord remouladsås och burkpotatis.Tyvärr vill jag minnas att det var lika illa sist, för flera år sedan. Hungriga som vi var gick det ner i alla fall. Note to myself: aldrig mer äta där!
Kyra på Flyinge
Uppsittning
Startade dagen som vanligt i manegen och tittade på när Mattias och Essen red. Det är verkligen inspirerande att se häst efter häst komma in och göra sina pass. Så många fina hästar och så kul att få se allt från unghästar till de på GP nivå .Här kan man verkligen se alla lägen hur det ser ut på väg till nästa nivå. Mia red ett pass på Silver och det ser riktigt roligt ut. De jobbar vidare på kvickheten i fötterna och svaret för hjälperna samt bygga styrka. De börjar få allt bättre kläm på piruettjobbet. Just nu är det nästan så att det är galoppen som är enklast och det är bra för det har alltid varit där de tappat lite i programmen tidigare.
Rutger har nästan börjat begripa det här med longering. Nu springer han flera varv emellanåt innan han tycker det är dags att stanna eller försöka vända. När han springer fint så kan man se att han rör sig ganska lätt och han har precis som storebror lite knäaktion. Idag satt Mattias upp och skrittade för första gången. Rutger såg nöjd ut med det, mycket trevligare än att kubba runt runt sa han...
Världen är så stor, så stor, Rutger Rutger liten... syns knappt i sin stora box :-)
I morgon blir det inte ridning förrän på kvällen, så då ska vi först ut på lite kundbesök.
Mello och Hippo
Lördag kväll!
Nu har vi stoppat lagarna fulla med mat och glass under tiden har vi växlat mellan att titta på Mello och kolla resultaten från dressyrtävlingarna på Hippologum i Umeå. Vann rätt låt? Ingen aning ;-) men Fia och Upan gjorde en bra säsongsdebut och placerade sig tvåa i St.Georges, knappt slagna av ettan :-) Tjoho, så kul!
Nu är det god natt!
Arkivbild på Fia och Upan
Lös"hoppning"
Idag, lördag började vi dagen med en god hotellfrukost. På schemat stod sedan några kundbesök på Granngården-butiker i Sjöbo, Ystad och Malmö.
Vi har klara ganska lagom till lunch så vi for till hotellet och bytte om och sedan till Flyinge. Passade på att äta där och tittade på hingstdressyren samt presentationen av de nypremierade hingstarna.
Eftersom Mattias inte är hemma i helgen så fick vi roa oss själva med Silver idag. När vi kom bort till Hviderup skulle de precis börja löshoppa, så vi hann se Rutger. De undrade om han gjort det förr och jag tycker det var bra att han nu fick göra nåt han provat förut, så fick stalltjejerna klart för sig att han faktiskt kan röra på sig. Han tyckte det var roligt med lite bommar, fast det var inte mycket till hoppning... Bommar på backen...löjligt lätt tom för en dressyrhäst, sa Rutger.
Jag har blivit så himla förkyld, så just nu känns det mesta lite jobbigt. Ont i halsen, snuva och huvudvärk :-( Hoppas det går över snart.
Grattis Kattis och Ettan!
I förrgår skrev jag om en bekant som visade sin hingst på Bruksprovet. Jag fick för mig att han inte skulle gå på fredagen eftersom han visat lite ojämna resultat, men han gick på fredagen och gjorde jättebra ifrån sig. Det ledde till att han passerade nålsögat och är nu godkänd hingst. Stort grattis till Kattis och "Ettan" !
Jag kan tyvärr fortfarande inte lägga upp några nya bilder med mobilen :-( Jag får komplettera med bilder senare.
Inte så lätt sa Rutger
Dagen började precis som igår i manegen på Hviderup. Vi fick se ett helt gäng fina hästar idag med. Några stycken skulle man vilja ta med sig hem...
Mia red ett pass på Silver. Bitvis var han bättre än igår. Emellanåt märktes det dock att Mia kom åt lite till och då blev det en aning jobbigt, både för Mia och hästen.
Rutger (som de har döpt om till Gustav här nere) gjorde sitt andra besök i ridhuset och idag förstod han nästan att han skulle gå framåt... Mr potatohead... beter sig som en korkskalle... Det är ju tur att han i alla fall är snäll. När hästskötarna ledde tillbaka honom till stallet passerade de en öppen parkerad trailer och jag kunde inte undgå att höra att de sa att "fatta hur besvärligt det skulle vara att lasta den här" Då kunde jag faktiskt inte hålla tyst, utan kommenterade att han går in hur enkelt som helst, varpå en av tjejerna frågade om jag var med och lastade när han skulle hit...Han som åkt trailer sen han var pytteliten tycker väl inte det är så märkvärdigt.
I kväll är det tidigt sänggående för jag börjar få halsont :-( 
Bruksprovet
Blir lite less på min telefon...jag kan bara göra korta inlägg och får inte med några bilder :-( Dessutom vägrar den att göra indelning av stycken i texten, svårläst, japp! Vill ni se bilder från vår skånetrip kan ni gå in på Mwdressage.se och kika, hon har modernare grejor att blogga med ;-) Idag har vi hängt hela förmiddagen i manegen hos Mattias. Mia har ridit lektion på Silver. Det var roligt att se, de blev allt varmare i kläderna ju längre passet led. På slutet såg det riktigt bra ut, och riktigt svettigt :-)
Rutger gjorde sitt första besök i ridhuset och fattade verkligen inte ett dyft. Han blev som fastnaglad i backen. Många nya intryck... När han kom in sa en av hästskötarna "men vad är det där för mamut". Haha, han är ju lite långhårig mot skåningarna... Hon insåg nog inte förrän efteråt att mamutens ägare satt i manegen :-D
Efter lunch tittade vi på tre och fyraåringarna på Flyinge. Jag tror att en av de treåriga hästar Mattias rider kommer att passera nålsögat, men är tveksam om övriga. Fyraåringarna var jämnare, trevliga hästar men ingen självklar toppkuse...
Vi for sedan tillbaka till Mattias och hann se honom rida några unghästar och ha en lektion innan vi drog oss mot hotellet och lite kvällsmat
Skåne!
Resdags för Eivor och Rutger
I går kväll fick Rutger och Eivor komma in från lösdriften och tillbringa natten i stall. Jag passade på att pyssla lite extra och frisera Rutger en aning, den lilla man han har. Lustigt, Conny har man som värsta ponnyn och Rutger har en riktigt tunn man. Den blir lätt att underhålla inför flätning :-) Cloé har lite mittemellan man, så skillnaden lär komma från pappornas sida.
Lite utegångsfår är det allt över dem, men man kan nog inte vänta sig annat av norrlandshästar som gått ute hela vintern :-)
Idag har de bägge åkt söderöver med Jacobsson & Olssons hästtransport. Eivor till Västerås och ny ägare och Rutger till Mattias i skåne för inridning. Jag trodde jag skulle gråta när Eivor for, men det kom för några dagar sen i hagen när hon var som gosigast, idag gick det bra...
Helg igen!
Veckorna går så himla snabbt. Det har varit en skön ledig helg igen. Jag börjar vänja mig vid att helgerna numera består av väldigt lite måsten och väldigt mycket "bara vara". I början blev jag stressad av det. Om andan faller på och det blir långsamt kan jag alltid smita upp på kontoret och göra lite nytta nån timme, sen brukar oron i kroppen gå över.
Jag har haft stallet både fredag kväll, lördag morgon och söndag morgon vilket gjort att jag kommit upp i tid och fått en massa mystid i stallet med hästarna, både i stallet i "stan" och ute på lösdriften. I morse fick jag också rida Upan. Jätteroligt ridpass!
Conny rörde sig så fint i morse i hagen, travade helt utan att markera, hurra! Nu hoppas jag verkligen att det inte händer nåt mer utan att jag får sätta igång honom när vi kommer hem från skåneresan.
Lördag kväll skulle jag titta på festivalen, men så var det några som spelade WF, och hoppsan! plötsligt var allt över och finallåtarna spelades. Fast jag lär inte ha missat så mycket ändå...
Det goda ledarskapet
Mycket har skrivits genom åren om hur man "ska" vara som chef och ledare och varje tid har sin egen idealbild. Jag kommer tex tydligt ihåg vilka chefer som diskuterades flitigt under min studietid i Gävle och Uppsala. Det debatteras flitigt olika ledartyper och ledarstilar, men något konstant vinnande koncept verkar inte finnas. Är man chef är det ju också så att det på något vis är legitimt att folk hela tiden kommer och talar om hur man bör vara och hur man bäst bör göra. Det besvärliga är att alla som tycker är av olika mening...
Under några år har haft tillfälle att på lite avstånd studera ett intressant fenomen. Det handlar om en person som är mycket duktig på att uttrycka sig i de termer som de senaste decenniet varit "inne" och ger ett väldigt trovärdigt intryck. Ungefär såhär låter det med ett axplock och lite olika uttryckt genom åren: Mina styrkor är att få människor i en grupp att sträva åt samma håll, gå i samma riktning, jobba mot samma/gemensamma mål. Jag tycker det är viktigt med delaktighet och samarbete, teamwork, transparens, samverkan, förändring inifrån organisationen, empati, se till individen, betona vikten av medarbetarna...
Jag vartill en början helt övertygad om denne persons kunnande och lämplighet att skapa goda miljöer för samarbete och förståelse i grupper där väldigt olika människor som mer eller mindre "tussats ihop", tex på en arbetsplats.
Det som fick mig att efter ett tag börja fundera var det personen sa kontra hur den handlade. Eller egentligen mer vad som hände i grupperna, som verkade präglas av sönderfall, konflikter, turbulens och hög omsättning på personal. I min värld, och som jag uppfattar orden så tänker jag att det som denne chef själv sa sig vara mycket bra på och värna om, var de egenskaper som denne behövde träna upp allra mest. Jag undrar om personen i fråga verkligen själv tycker den är bra på detta? Eller är det ett drivet spel för gallerierna för att göra karriär?
Det är uppenbart att det lönar sig med fagra ord och floskler. Vad som händer efter tillträdandet är två scenarion:
Det vanligaste verkar vara att gruppen förändras genom att en del personer byts ut, mer eller mindre frivilligt eller genom att de manipuleras ut. När sedan alla med avvikande åsikt är ute ur bilden har man till synes ganska enkelt att få alla i gruppen att dra åt samma håll. Voila! Sen är det dags att raskt avancera till nästa uppdrag.
Alternativ två har också hänt: att personen drar igång en process, men får väl mycket motstånd på sin väg mot genomförandet av sina egna idéer, och vandrar vidare till nästa uppdrag. Kvar finns en sönderfallen grupp med interna slitningar som någon annan får ta hand om
Det som jag trodde var nåt helt annat. Att den här personen verkligen hade ett väl fungerande "recept" för att få med sig en hel grupp av oliktänkande människor mot ett gemensamt mål. Tänk så himla bra och intressant det varit! Det hade jag gärna velat vara med och studera! Nu blir jag mest förvånad att man kan gå från ställe till ställe med samma vackra ord och utfästelser och att folk inte genomskådar det. Men det är klart -om målet är att alla i gruppen ska gå åt samma håll och sammansättningen av gruppen är irrelevant så kan man kanske se det som att man når målet även om många kliver av under resans gång? Att man sen utan minsta tvekan trampat på folk och gått över några lik på vägen är kanske inte så viktigt...?
Hoppas att jag får tillfälle att fortsätta att ha lite koll på vad som händer även framöver för att se om mönstret upprepar sig hela tiden eller om det på sikt sker någon form av förändring och utveckling av chefsskapet. Jag skulle önska att den här personen fick till verkligheten lika bra som de vackra orden. Då skulle det bli häftigt!
Eller är det jag som ska tänka om när det gäller gruppers sammansättning? Det är kanske alltför besvärligt med många starka viljor? Bättre att flytta bort de som är av avvikande åsikt och inte utan ifrågasättande vill kapitulera och marschera åt samma håll?
Om träning och vila
En av mina elever hade lite funderingar angående träning och vila, så jag tänkte att det kan vara ett bra uppslag för bloggen idag.
Genom att rida och träna hästen, dvs utsätta den för en upprepad belastning, uppnår man en träningseffekt. Man måste alltså belasta för att träna. Belastningen som vi utsätter hästen för ger i sin tur upphov till en mikroskada. När en skada uppstått kan den ta två möjliga vägar. Antingen förvärras skadan, vilket leder till en kronisk åkom, eller så anpassar sig kroppen och det leder till en avläkning.
Det är därför oerhört viktigt att hästens kropp får möjlighet till återhämtning och vila. Om hästen inte får vila kommer skadan att förvärras, men om hästen får den återhämtning som behövs kan avläkning ske. Början på träningseffekt och skada är alltså likadan, men utgången skiljer sig åt. En duktig ryttare känner igen om en skada är på gång och kan anpassa belastningen efter detta.
Moderna hästar är avlade för prestation, de uppvisar allt bättre egenskaper och är mer lätttränade och lättlärda än förr. De har mer elastiska gångarter, större hoppförmåga och en allt mer utvecklad samarbetsvilja. Positiva egenskaper som ibland gör att det ställer höga krav på att den som skall träna hästen har kunskap att lägga träningen på en lagom nivå.
Som ryttare och hästägare har man ett stort ansvar. Det är ditt ansvar att skaffa dig tillräckligt god kunskap om hästen som varelse och dess förutsättningar. Det är inte bara träningen som spelar in utan även många andra faktorer. Exteriör, uppfödning, utevistelse, foder och yttre faktorer som tex underlaget har stor betydelse. Djupt underlag innebär till exempel en ökad risk för senskador. Ett djupt underlag medför också en muskeltrött häst vilket i sin tur innebär att belastningen blir högre. En trött muskel kan inte stå emot belastning på samma sätt som en fräsch muskel. Att rida i en hög hastighet innebär ur skadesynpunkt också en större risk än en lägre hastighet. Det är den som har bäst koll på helheten som i slutänden blir en vinnare.
Vila behöver inte per automatik innebära att hästen står i hagen eller i stallet. Idag rör sig nog de flesta av våra hobbyhästar snarare för lite än för mycket. Hästen jobbar max en timme per dag och då tämligen intensivt. Detta är väl oftast en logisk följd av att det helt praktiskt är så att man måste få ihop livet med familj, arbete och fritid. Jag tror många hästar skulle må bättre av att gå mer, men kanske inte hårdare. I perioder har jag haft medryttare som velat promenera ut mina hästar. Det spelar då ingen roll om hästen går ett träningspass med mig på förmiddagen och en skogspromenad på kvällen.Mer lågintensiv träning på olika underlag och med mycket variation i träningspassen tror jag skulle vara det bästa. Jag känner ännu ingen som skrittat sin häst halt.
Målen är för många ryttare och hästägare att de unga hästarna ska kunna visas på treårstest och kvalitetstävlan. Detta gör att man behöver starta i tid med det grundläggande arbetet så att inlärningen och uppbyggnaden kan få ta den tid som behövs. Önskan om att visa en unghäst får aldrig göra att man forcerar träningen. Är hästen inte redo att visas så är den inte. I längden tjänar man då på att avstå. Vi vill ju ha hästar som får ett så långt och friskt liv som möjligt, då kan ju också deras tävlingskarriär bli lång och vi får glädje av dem upp i hög ålder.
Unghästarna tränas inte varje dag, utan har dagar när de bara går ute. Mina unghästar går på utedrift i flock, vilket jag tycker fungerar mycket bra. Unghästar anser jag behöver få en längre sammanhängande period av vila under sommarbetet och en mitt i vintern, både för att vila kroppen och knoppen.
Äldre hästar tror jag mår bäst om de rids eller får någon annan form av motion i princip varje dag och som vila har kortare perioder av lättare motion. Här får man känna av lite hur de jobbat och när det kan vara dags, men 6-8 veckor mellan varje viloperiod tycker jag kan vara lämpligt. Under sommaren rider jag gärna (det är ju den bästa tiden) men ofta blir det någon vecka jag själv har semester och hästen får vila. Mina äldre hästar går ute dygnet runt på sommaren, även under tävlingsperioder, och tas in för ridning, skötsel och tillskottsfodring.
Här är några fina hästar i min närhet som gett sina ryttare glädje i många år:
Min egen Cloé f-90 e: Uttini u:Chanel e:Um Said, tävlade till 18 år sedan i avelsboxen.
Radon f-91 e: Brisad u: Nuage e: Utrillo gick Int 1 som 20-åring med Maria Wiklund i sadeln
Upan L 1991 e: Upan la Jarthe u: Doreen e: Damokles är still going strong och kommer att göra sin sista tävlingssäsong 2013 tillsammans med Sofia Westin
Amo Mak f-95 e: Amoroso u: Farina e: Furioso II, är inte heller purung längre men utvecklas fortfarande och går hela tiden bara bättre och bättre, nu hos sin nya ryttarinna.
