Lördag:

Började dagen med lite städning hemma inför väntat besök på eftermiddagen. Åkte sen en vända till stallet för att sköta om Connys sår. Igår var jag orolig att det började bli sämre, men idag såg det bättre ut igen. Det varar inte längre och han rör sig med obehindrat.

 

Efter lunch kom fikabesök från Ullånger och Köpmanholmen.De hade med sig både blommor och presenter, så nu har jag en nyare bärbar dator! Jääj!! Och ett presentkort att shoppa för :-)

 

Ny dator var perfekt för den gamla har krånglat till och från en tid nu. Det är inte kul när man gör jobb.

 

Kvällen var riktigt slö med Tv-tittande. Melodifestival bland annat. Jag kommer inte ihåg nån av låtarna, trots att det kändes som om jag hört alla förut ;-)

 

Söndag morgon blev det relativt tidig uppstigning eftersom jag skulle vara i ridhuset för träning med Fia kl 8.15. Det är tur jag har elever som kan tänka sig att kliva upp tidigt när de tränartillåtna tiderna ligger 7-9 på söndagmorgonen... Upan har haft en veckas vila. Vältajmad tror jag, för nu ser han jättefin ut. Snart kör tävlingssäsongen igång :-) Det enda som är synd är att jag inte har nåt att tävla på själv ännu. Men den som väntar på nåt gott...

 

Idag såg Connys ben riktigt bra ut. Skönt! Pysslade om honom och Cloé först och åkte sedan ut till Brunne. Det var härligt att gosa lite med hästarna i hagen när det var så fint väder. Alla mina unghästar (alla de andra i Brunne med för den delen) har varit sociala, men Eivor tar nog priset. Hon älskar att bli ompysslad och borstad. Om jag försöker gå till Rutger så larvar hon efter och ställer sig intill igen. Ibland är hon nästan lite korkad som smyger in mellan de större hästarna för att komma fram. Hon är inte oförsiktigt påflugen, men som ett milt plåster. Rutger stackarn vill ju också vara med på ett hörn, men det är lika bra att låta Eivor få en kvart med allt ljus på sig först. Försökte knäppa några nya bilder med mobilen men det är inte så lätt, blir mest en stor mule på linsen av alltihopa!

 

Det hände nåt med mobilen i hagen , så nu är den död. Alltså blir det inga nya bilder på bloggen idag, tyvärr.

 

Bjuder på några repriser:

 

Lördag:

Började dagen med lite städning hemma inför väntat besök på eftermiddagen. Åkte sen en vända till stallet för att sköta om Connys sår. Igår var jag orolig att det började bli sämre, men idag såg det bättre ut igen. Det varar inte längre och han rör sig med obehindrat.

 

Efter lunch kom fikabesök från Ullånger och Köpmanholmen.De hade med sig både blommor och presenter, så nu har jag en nyare bärbar dator! Jääj!! Och ett presentkort att shoppa för :-)

 

Ny dator var perfekt för den gamla har krånglat till och från en tid nu. Det är inte kul när man gör jobb.

 

Kvällen var riktigt slö med Tv-tittande. Melodifestival bland annat. Jag kommer inte ihåg nån av låtarna, trots att det kändes som om jag hört alla förut ;-)

 

Söndag morgon blev det relativt tidig uppstigning eftersom jag skulle vara i ridhuset för träning med Fia kl 8.15. Det är tur jag har elever som kan tänka sig att kliva upp tidigt när de tränartillåtna tiderna ligger 7-9 på söndagmorgonen... Upan har haft en veckas vila. Vältajmad tror jag, för nu ser han jättefin ut. Snart kör tävlingssäsongen igång :-) Det enda som är synd är att jag inte har nåt att tävla på själv ännu. Men den som väntar på nåt gott...

 

Idag såg Connys ben riktigt bra ut. Skönt! Pysslade om honom och Cloé först och åkte sedan ut till Brunne. Det var härligt att gosa lite med hästarna i hagen när det var så fint väder. Alla mina unghästar (alla de andra i Brunne med för den delen) har varit sociala men Eivor tar nog priset. Hon älskar att bli ompysslad och borstad. Om jag försöker gå till Rutger så larvar hon efter och ställer sig intill igen. Ibland är hon nästan lite korkad som smyger in mellan de större hästarna för att komma fram. Hon är inte oförsiktigt påflugen, men som ett milt plåster. Rutger stackarn vill ju också vara med på ett hörn, men det är lika bra att låta Eivor få en kvart med allt ljus på sig först. Försökte knäppa några nya bilder med mobilen men det är inte så lätt, blir mest en stor mule på linsen av alltihopa!

 

 

Idag började det som en sån där dag när jag inte verkar få nåt vettigt gjort. Alla jobb jag startade upp måste avbrytas för att nåt underlag saknas, katten kom in och luktar bajs (ni som har en långhårig katt vet vad det innebär :P BLÄ! ) och jag får ju inte betalt för att blogga...

 

Det är märkligt med katter. I vanliga fall glider han in som värsta kingen, men när något är fel märker man det direkt. Idag liksom smög han in och förbi och satte sig att tvätta sig. Då kände jag odören... Hoppas att han kom direkt utifrån och upp till mig, så han inte har varit runt på sina favoritsittställen nedervåningen först.

 

 

Efter lunch hade jag en rolig träning i ridhuset. Båda ekipagen gjorde ett bra jobb. Det är härligt när man ber dem kräva lite mer och man ser hur hästen emellanåt bara "växer"  och tar för sig.

 

Conny (och även då matte förstås) verkar ha haft änglavakt den här gången. Även om han inte är återställd så går det åt rätt håll. Han fick ju ett hål i knäet i slutet av förra veckan, troligen en pinne eller något liknande. Stort som omkretsen av en blyertspenna och rätt in i benet. Turen verkar dock ha varit på vår sida och det har missat de vitalaste delarna med en hårsmån. Han har hela tiden kunnat stödja på benet utan problem men inte velat böja. Det har förstås varit kraftigt svullet och stramar säkert rejält. I går hade svullnaden gått ner betydligt och idag är skenbenet helt normalt, lite svullnad finns fortfarande kvar över själva skadan. Idag var första dagen som det inte varade men det vätskar fortfarande lite.

Nu hoppas jag att turen håller i sig, att det fortsätter läka fint så jag snart får börja rida den lilla raringen.

 

Idag ska jag försöka hålla mig ifrån att lägga ut en massa hjärtan, bilder och annat överallt, med tanke på alla hjärtans dag. Tanken med en kärlekens dag är nog god men det börjar bli lite väl mycket geschäft över det hela tycker jag. Inte handlar det väl om hur många blommor, chokladaskar och gelehjärtan som säljs?

Så varsågoda: här kommer mitt enda hjärta idag

 

<3

 

 

Du betalar väl din datoravgift?

 

 

Har uppmärksammat debatten om TV-avgift för datorn och måste säga att jag tycker det är maktmissbruk att man ska betala för datorn oavsett vad man använder den till.

Undrar hur folk skulle reagera om de fick en räkning med uppmaning att betala för andra tjänster de valt att inte nyttja?

Kan någon annan ge exempel på saker som man måste betala för att man skulle kunna använda dem?

Jag skulle tex kunna åka buss till jobbet i Timrå men gör det inte -bara att betala ändå, eller?

.

 

För några dagar sedan städade jag undan lite böcker för att få plats med fler klientpärmar på mitt kontor. I hyllan stod en pärm från en ganska omfattande ledarskapskurs som jag gick för många år sedan. Det är märkligt hur känslor kan styra oss. Blotta åsynen av pärmen gjorde att jag fick obehagskänslor, hög puls och en riktig klump i magen. Kursen i sig innehöll mycket som var bra och intressant men en händelse en tid efter kursen gjorde att hela upplägget liksom föll på eget grepp.

 

En av de första sakerna jag minns från kursen är att vi satte upp regler för vad som gällde för gruppen. Bland annat att det som hände i gruppen och på kursen skulle stanna där. För mig var det viktigt för att känna trygghet och våga "utelämna" mig själv. En tid efter kursens slut hamnade jag i en konfliktsituation med en anställd på företaget som arrangerat kursen (denne var ej kursledare för detta tillfälle) varpå denne säger att de "diskuterat" mig och att de tycker att jag är ... och ett omdöme med en beskrivning av mig som jag aldrig hört förut. Huruvida de verkligen diskuterat mig, kursledarna och de anställda i företaget emellan, eller ej vet jag ju med säkerhet inte. Det kan ju faktiskt vara något som denna person just då hugger ur luften för att förstärka sina synpunkter. I affekt gör man ju tyvärr ibland saker som inte är genomtänkta.

Det intressanta tycker jag är att känslan jag fick då kom tillbaka så starkt bara för att jag såg kursmaterialet. Detta var för mig förvånande och för mig är det en fingervisning om hur hårt det faktiskt tog. Inte uttalandet i sig om mig, utan känslan av att jag helt förlorade tilliten. Förtroendet drogs undan som en trasmatta under mina fötter och jag har faktiskt än idag svårare att lita på människor.

 

Kanske var situationen inte någon stor grej för den andra personen, men det får mig också att fundera på att saker som människor säger och gör kan uppfattas på väldigt olika sätt. Saker som jag sagt eller gjort men som jag knappt kommer ihåg själv, framkallar kanske samma obehagskänslor hos någon annan.

 

Jag är med detta inlägg inte ute efter att hänga ut någon enskild person, inte heller ute efter att få exempel på om jag fått andra att må dåligt, utan mer som en fundering och en reflektion över hur vi människor fungerar.

 

 

Själv önskar jag att allt ständigt kunde vara frid och fröjd utan konfliktsituationer. Med tanke på det kan jag ju undra varför jag inte alltid backar av när jag upptäcker att konflikt är på väg? Det är ju oftast saker som i det långa loppet inte har så stor betydelse. Tror jag ska träna ännu mer på att vara en "mes".

Jag har en släkting som gillar heta diskussioner (för mig gränsande till gräl) som påstår att jag skulle må bättre av att inte backa undan och dra mig ur. Jag tror den har fel ;-) Jag tror jag skulle må alldeles utmärkt av att vara en lallande fåne :D

 

 

Fuskade lite i förmiddags och jobbade med bokföring, trots att det är söndag. Inte för att jag måste utan för att jag blev så sugen. Ja, jag hör att det låter knäppt ! :D men jag hade en liten ny utmaning att ta tag i. Efter lite funderande löste jag i alla fall bekymret åt min kund :-)

 

På eftermiddagen blev det först en fika på Tullporten och sedan en sväng till stallet.

Connys ben såg en aning bättre ut, tack och lov. Nu lever jag på hoppet. Han stödjer bra på benet, men vill ogärna böja knäet. Jag hoppas att det beror på att det är svullet, lite mindre idag än i går. Såret varar, men han har ingen temp. Det tycker jag att han borde ha om skadan gått in i leden... ?? Det är som ett hål, litet som en blyertspenna i omkrets och in i benet. När man böjer benet syntes det lite bättre idag vilken riktning det tar och det ser ut som om det inte går alldeles rakt in utan lite snett utåt. Det verkade överlag som om Conny var gladare och mådde bättre idag. Igår stod han lite för sig själv och när Upan ville ha igång bus så grinade han upp sig och ville inte hänga på. Idag hade han, som han brukar, försökt få igång gamla farbrorn under dagen :-)

 

 

Det stora samtalsämnet i Härnösand idag är förstås branden på Mc Donalds. Otäckt och tråkigt för ägare och personal! Tur att ingen människa kom till skada.

 

 http://allehanda.se/start/harnosand/1.5570449-tv-har-brinner-mcdonald-s-ner

 

Nu ska jag titta på ponnyakuten :)

Även om jag tycker att det är intressant och naturligtvis bra för ungarna att få hjälp med sina ponnys har jag två funderingar:

1. Är inte föräldrarna rädda om sina barn?

2. Varför har de inte tagit hjälp för länge sedan? Det är ju grundhantering av häst!

Hoppas att programmet tipsar en och annan om värdet av att kunna hantera sina hästar i vardagen... Det bästa sättet att få ett tappat hästintresse måste ju vara att ha en fullkomligt ohanterbar /oridbar ponny.

Helg igen!

Trots att början av veckan var tung har det gått fort. Känns som om det nyss var helg.

Igår fick jag ytterligare en kund till bokföringsbyrån :-) och till veckan ska jag träffa ännu en potentiell klient. Håll tummarna!

 

Just nu snöar det inte, men väderutsikterna lovar visst mer snö. Snart vet jag inte var vi ska göra av den. Det är knappt så jag får upp lassen längst upp på drivorna längre.

 

 

 

Tyvärr är det ingen ridning just nu. Jag hann bara tänka tanken att Conny skulle igång så gjorde han illa sig igen, förstås. Han är tydligen väldigt känslig, så fort han slår sig blir det superfula överben :( Nu har han skadat ett framknä, och det ser inte alls roligt ut. Troligen har han busat i skogsdungen och fått en pinne rakt i knäet. Bara att fortsätta rykta istället för att rida ett tag till då...

Det värsta är oron över att det blir några men framöver. När man oroar sig så för sina djur kan man nog vara glad över att inte ha några barn...

 

 

Finaste Eivor eller Cupcake som hon ju heter i passet (f-12 e: Ampere u: Cloé) åker till nya matte i slutet av månaden. Hon kommer att få det bra, det vet jag ju, men hua så sorgligt att lämna iväg henne.

 

I torsdags kväll drabbades jag av tandvärk. Jag kan se att det är lagningen på en eroderad tand som släppt. Gropen syns tydligt. Typiskt nog svarade ingen hos tandläkaren igår, så det är bara att härda ut över helgen och hoppas det går att få tag på dem på måndag.

Jag gjorde det stora misstaget att börja känna det som om ÄNTLIGEN, februari, det värsta av vintern har passerat. Men...konstaterade snabbt att jag bor ju i Norrland och då ska man straffas så fort man börjar tänka på våren. Först smällde det till och blev riktigt kallt igen några dagar och sen...Det började igår, det snöade och snöade och snöade. Jag skottade och skottade och skottade. I morse syndes det inte att det var skottat på uppfarten. Då föll jag. Långt ner i ettt djupt svart hål. Jag har aldrig känt det så här förut. Visst jag ogillar vintern och kan bli sur och irriterad på vädret, men nu vill jag bara gråta. Ingenting lockar. Inte att åka till stallet, inte att jobba, inte ens att kliva upp och fika. Jag vill bara lägga mig under täcket och grina. Eftersom jag som de flesta är itutad att man inte ska vara lat så klev jag upp, skottade, åkte till stallet, skottade ännu mer när jag kom hem. Men det går inte över. Jag har hela tiden gråten i halsen. Jag vill inte ha vinter! Jag vill inte bo i Norrland!!

 

Om snöslungor har jag i alla fall lärt mig denna vinter:

1. De är tunga -värre än att första gången lyfta in en ovillig fölunge i transporten

2. De vill inte gå när man ber om det -tjurigare än den värsta shetlandsponny.

3. Om den mot förmodan startar så stannar den i första bästa snöhög. Antingen får den för mycket bränsle och blir sur, eller för lite.

4. Hjulen på en snöslunga är små och inte gjorda föratt rulla i snö. De kärvar och fastnar på allt annat underlag än asfalt

5. En snöslunga går inte bra i djupsnö

6. En snöslunga går inte om det är grus under snön

7. En snöslunga går inte bra på is

8. En snöslunga fungerar inte i blötsnö -det blir för tungt

9. En snöslunga fungerar inte i djup snö -det blir för tjockt

10. En snöslunga fungerar utmärkt på fast snöunderlag med ett tunt täcke av fin pudersnö. Men det gör en snöskyffel också!!!

11. Snön sprutar inte högt och långt, den fiser iväg och landar på backen två dm längre bort, så man får köra bort samma snö i tusen vändor innan den till slut är utanför den yta man vill skotta.

 

Till nästa år ska jag tamejfan ha en traktor!

 

 

Vilken helg! Jag skulle nästan kunna tro att jag räknat fel och fyller jämna år ;) Jag har tom ett presentbord. Har fått gratulationer i massor (tänk vad internet kan göra för avstånden) besök och fina presenter.

Fina tulpaner, en träningströja, en gympapåse, "luktagott" i form av bodylotion och duschgel och sist men inte minst en jättesnygg handväska! Min härliga sambo hade haft öronen öppna i ett samtal tidigare i vinter :-)

 

Dessutom lyckades jag vinna en auktion på tradera och köpte en parfym för en spottstyver.

 

I helgen firar vi dubbelt. Firman IngRid fyller ett år och jag fyller några år till under söndagen.

Idag fick jag såväl planerat som överraskningsbesök på eftermiddagen. Trevligt!

 

 

 

Förstås har vi tittat på mello i kväll. Även om musiken väl lämnar en del i övrigt att önska så är det underhållande Tv. Och jag säger bara det -allt var inte bättre förr: minns Forbes :P

Det finns ju en massa bra  svensk musik, så varför gräver man varje år upp en massa såna här låtar? Av alla tusen bidrag som kommer in kan väl inte alla vara sämre än de värsta utvalda?

 

Jag tror att "rätt" låtar gick vidare till final i alla fall. Lite besviken blev jag dock på Yohio´s outfit. Hade hoppats på en extravagant klänning på sötnosen. Ska det va så ska det -varför inte gå "all in" !? Nu förväntar jag mig att  jag få se det i finalen ;-)

 

Eric Gadd -har inte han lite tappat stinget sen Do You Believe in Gadd? -tiden? Eller är det kanske minnet som spelar mig ett spratt?

 

Alltså, vet inte varför jag får de här associationerna av tajta scenbrallor, men tajta, glansiga brallor satt på grabbarna i banden hemmavid nånstans där i början av 80-talet. En del av dem visade också lika mycket av bringan som Dann emellanåt... Inga individers namn nämnda för säkerhets skull, men världskända grupper - som Arizona från Hofors... mfl. Jag har några kasettband kvar i gömmorna från kompisars och gamla pojkvänners hobbyband, men kasettbandspelaren har gett upp för länge sen. Vilket kanske är tur, så man får leva på minnena hur det var :D

 

 

I morgon fortsätter som sagt tårtätandet, men först ska jag få trimma i ridhuset. Fia är hygglig nog att åka till fjällen några dagar så att jag kan få roa mig med hennes häst :-)

 

 

Roligt att så många har läst mitt inlägg om träning :-) All positiv respons är extra kul!

 

Igår var Mia och fotade Upan och Fia. Jättefina bilder blev det. Hon passade också på att fota ett av mina lortmonster i hagen. Var så goda: hömonstret Cloé i all sin glans

 

 

Det spelar ingen roll hur jag borstar, jag hinner bara bli klar så vältrar hon sig i spånet och stönar av vällust. Sen tror jag att hon också står på huvudet eller ligger på rygg i silagehäcken :D

Det skulle ju gå att lösa problemet med ett täcke, men hon AVSKYR att vara påklädd, så hon får hellre vara skitig och nöjd på ålderns höst. Med päls som en brunbjörn är det ingen risk att damen fryser i alla fall.

  

 

 

 

Alla har perioder när träning och tävling går bättre eller sämre. Variationer hör till. I synnerherhet brukar det tillfälligt kunna gå lite sämre om man ändrar något eller är i en fas när ekipaget börjat med nya rörelser eller högre krav. Då gäller det att ha en bra tränare och behålla dialogen med denna så man vet vad man gör och vart man är på väg.

 

Se på den långsiktiga utvecklingen. Hur har resultaten blivit över en längre tid? Är det en tillfällig svacka eller en trend? Här vet jag att jag lurat mig själv mer än en gång när jag haft tävlingsår som inte känts så bra. När jag gått in och tittat på resultaten över säsongen har de varit bättre än tidigare i genomsnitt, och mycket bättre än jag haft känslan av. Det är bara jag som fokuserat på och kommit ihåg misslyckandena!

 

Är det en trend? Se över om du förändrat något sedan det fungerade sist (träningsupplägg, tränare, foder, utevistelse, din egen träning, mat etc) och ompröva ifall du skall hålla fast vid den inslagna linjen. Gör en veterinärkontroll av din häst, så att du är säker på att problemen inte är fysiska.

 

 

 

 

En del ryttare byter tränare hela tiden. Jag tror inte det är lösningen. Framgång kräver hårt arbete (oavsett nivå eller om du har en medelmåttig eller en kanonhäst ) och tar tid.

Ingen tränare har något magiskt trollspö, däremot är det viktigt att ha en tränare som man passar med. Jag har själv provat att rida för flera och även om varje tränare har varit trevlig och duktig så är det inte alla som passat mig och min mentalitet. Jag har också varit med om att en tränare som jag fungerat jättebra ihop med passade sämre när jag bytte häst. Mer troligt på grund av mig och mitt sätt att rida än på grund av hästen.

 

Försök få till regelbundenhet i träningen för tränare och jobba själv däremellan. För de flesta ekipage upplever jag att det är bra om det inte går så lång tid mellan träningarna. Ju mer erfarenhet ryttaren har desto lättare att jobba längre tid själv. Många tränar max en helg i månaden, av praktiska skäl, för någon tränare som har långt att resa. Det blir för lång tid mellan gångerna för de flesta. En god idé är att försöka hitta en tränare eller instruktör på hemmaplan att träna för däremellan. Med hemmatränaren är det ofta också lättare att få tid att lägga upp tävlingsterminer och diskutera allt annat som kan tänkas komma upp.

 

Själv försöker jag få till träning med mina tävlingshästar 4 pass/månad. Däremellan hjälper jag och mina mest rutinerade elever varandra. Antingen sitter vi på läktaren och tittar på varandra och kan checka av hur det ser ut mot hur det känns eller så rider vi samtidigt, tar lite längre skrittpauser och passar då på att titta på den andra som rider.

 

För dig som inte har kanonhästen, men ändå vill träna och tävla är mitt råd att jobba på och ha realistiska krav och förväntningar på själva tävlingsresultaten. Det är så enkelt att bli uppgiven och säga att hästen inte räcker till. Man kan komma ganska långt med en "normalhäst". Det som är så bra är att allt du lär dig har du med dig den dagen den bättre hästen kommer in i ditt liv :-)

 

Viktigast av allt: Kom ihåg att ha trevligt med din häst! Det är roligt att rida!

 

Lycka till!

 

Var tidigt uppe i morse eftersom jag hade stallet. Började med att släppa ut de hästar som står på stall och tog sen in Conny och Cloé för mat. De fick stå inne och äta medan jag gick med Upan till ridhuset. Roligt att få rida igen! Han kändes helt ok i kroppen, inte stel trots vila igår, så jag jobbade på att få ännu lite mer rundhet framförallt i traven och ännu lite mer kvickhet för högerskänkeln i galoppen. Red inte så mycket rörelser idag utan mer variera tempo, variera form och variera ställnig. För kvickhetens skull jobbade jag lite med galoppombytena byt-byt. Det är nyttigt för både Upan och mig att utmana snabbheten lite... På slutet var vi riktigt kvicka bägge två och Upan blev lite taggad :) Passet idag blev inte så hårt eftersom planen är att jag ska rida i morgon med. Då är planen att jobba lite skolor.

 

 

Börjar tro att jag är mer än lovligt blödig... Kenneth har en maskburk till fisket i kylen och efter ett antal dagar börjar maskarna att dö en efter en. Jag tycker synd om de maskar som fortfarande lever och måste ligga bredvid sina döda maskkompisar...

 

Försöker nu behärska mig för att faktiskt inte sätta mig och jobba. Har haft fullt upp i veckan och fått mycket gjort, men fick in lite nytt jobb i går. Jag riktigt känner hur angelägen jag är att ta tag i det. Men...nej skärpning! Nu är det helg och det kommer en måndag med -Så det så!

Conny hade kul häromdagen, då han bestämde sig för att rymma den lilla rackaren. Det är klart att lite mer energi till hyss finns när han inte motioneras med ryttare. Fia tog in Upan för att rida och då tyckte visst inte Conny att gamla tanten i hagen dög som sällskap. Först gick han till stallentrén och skramlade runt lite med spaden under taket där, men när han inte blev insläppt begav han sig iväg på upptäcksfärd på gården. Stallägaren hade visst precis tagit sig en kopp kaffe och får se en häst komma spankulerande utanför :D

Som tur är var han lättfångad, den sociala lilla skrutten, och fick finna sig i att bli parkerad i stallet medan hagen lagades.

 

Cloé stannade snällt kvar på rätt sida om det som en gång varit staket....

 

Själv har jag ridabstinens igen, men som tur är skall jag få rida Upan i helgen. Tills dess får jag nöja mig med motion i form av promenader och Friskis och Svettis.

 

Det börjar närma sig årsmötesdags i många föreningar. För er som vill påverka och förbättra ( -och vem vill inte det??) är det läge att börja kolla på de motioner som kommer att tas upp. Det är ju bra att ha bildat sig en uppfattning om vad man tycker innan man är på plats på själva mötet.

 

Söndag: Äntligen dräglig kyla!

Bilen som stått på laddning hela natten startade snällt i morse. Tack för det. Det innebar att jag kunde tillbringa förmiddagen i manegen med Fia och sedan i stallet med hästarna. Conny verkar lite störd över att behöva dela pysseltiden med morsan...helst vill han ha allt ljus på sig ;-)

 

Hann hem och jobba lite innan Kenneth kom från pimpelfisket, så vi passade på att ta med fika och gå ner till vindskyddet på udden. Härligt värre att bo i Ytterfälle sådana här dagar!

 

 

 Utsikt från vindskyddet på udden.

 

På kvällen löste troligen Kenneth mysteriet med min ovilliga bil. Bagageluckan har gått i baklås och tydligen lyste lampan i bagaget och drog ur batteriet. Det löstes genom att gå in via baksätet och släcka. Nu hoppas jag den startar snällt i morgon!

 

På kvällen gick det en dokumentär om händelserna i Oslo och på Utöya. Sånt där som är så hemskt att man inte borde se det. Jag får ont i magen och kramp i hjärtat när jag ser och hör ungdomarna. Förstår inte hur någon nånsin ska kunna leva ett bra liv efter en sån händelse. Nu kommer jag att drömma mardrömmar i natt.

Fredag kämpade jag mot en trilskande bil i kylan. Inte världens bästa att köra häst och trailer i -25, men ibland har man inget val. Till slut kom jag i alla fall iväg till Brunne för att hämta hem Cloé. Vågade inbte stänga av bilen när vi väl fått igång den, så den fick stå på såväl under packning som ilastning, tankning på OK och urlastning. Cloe gick snällt med på att åka till stallet i stan och hann släppas ut med de andra på lösdriften innan det blev helt mörkt.

 

 

Lördag morgon vägrade bilen starta igen trots att den stått på laddning hela natten. Under tiden jag blev kvar hemma passade jag på att göra lite jobb i löneprogrammet. Kenneth fick komma och hämta mig och köra mig till stallet efter lunch så att jag kunde pyssla om Cloé och Conny. Det blir lite jobb att få Cloé presentabel igen. Jag skulle vilja raka henne, men hon tycker ju så illa om att ha täcke, så jag ska börja med att försöka rykta fram lite häst under pälsen istället.

 

Det är just nu ovanligt fullt upp hela dagarna.

Torsdagmorgonen började i manegen tillsammans med Fia och Upan. Jag tror att både jag och Upan känner av att det är kallt. Dryga 20 grader i morse och lika kallt i kväll. Det är lite stelt här och där innan vi kommer igång. Tur att Fia fortfarande är ung i kroppen ;)

Kanske kan det vara gårdagens träning på Friskis och Svettis som ger sig tillkänna? Armarna  och skuldrorna känns mer än vanligt.

 

Planen var sedan att jobba med bokföring hemifrån, men så kom det ett mail som kullkastade hela min dagsplanering för fredagen, varför jag snabbt fick hem och byta om och ta mig iväg till Söråker och Timrå för att ta tag i det jobb jag planerat för morgondagen.

 

Ikväll har jag också hunnit vara med på tävlingsmöte på HRK -även om dagens oplanerade uppdrag gjorde att jag missade början. Få se hur många tävlingsdagar det blir under 2013. Dressyr för häst i juni är i alla fall klart.

 

Det är tur att Firma Karin Åberg har öppet ända till kl 20, hur skulle man hinna annars? Conny har nu fått sig ett nytt vintertäcke istället för det han massakrerade härom dagen, Cloe fick en grimma och matte en ny både snygg och stadig BH  till finfint pris :-) Januarirea kan vara bra ibland, när det finns sånt man ändå skulle ha.

 

Håller tummarna för att täcket får vara helt ett litet tag i alla fall! Har köpt en flaska antibit att spruta på så får det kanske vara ifred från leksugna tänder i alla fall...

 

Cloé och Eivor har nu fått sära på sig, så snart blir Cloé stadsbo, åtminstone för ett tag.

 

 

 

Om barn och idrott. Så bra skrivet att jag inte ska försöka skriva nåt själv! Ber er bara följa länken:

 

 

Idag har jag varit ute på vägarna i ishalkan. Först in till ridhuset för en lektion sedan en resa till Mittsvenska Ridsportförbundets kansli i Sollefteå och därefter till Timrå. Underkylt regn både på morgonen och på kvällen, som fortast gick det i 50 km/h hem från Timrå med lusfart i uppförs backarna där alla långtradare hade det jobbigt och förmodligen hade bäst grepp mitt i vägen över båda körfälten. Kön var så långtt man kunde se, och ändå finns det de som absolut inte kan ligga kvar utan måste försöka tråckla sig förbi, och sedan oftast får grisnita framför en. Kan de inte begripa att luckan är till för att man ska hinna bromsa in...? Jag är förvånad att det inte händer fler olyckor.

 

Jag hann i alla fall precis hem för att gå på Friskis och Svettis. Skönt att få röra lite på fläsket :)

 

Conny har haft sönder sitt enda fina vintertäcke, blä! Nästan nytt var det. Jag har inte alls lust att köpa nåt nytt, men nu har han bara ett, gammalt och fult (men fungerande). Vanskligt att hoppas att det håller resten av säsongen...??

 

Handlar om kommunikation i arbetslivet, men är lika aktuellt och användbart i andra sammanhang. Jag tänker tex på idrottsföreningen.

 

 

 

 

 

 

Har följt Idrottsgalan för andra året på raken. Måste faktiskt erkänna att jag inte varit särskilt intresserad av att titta på "fluffet" (som nån av talarna kallade galorna) tidigare år.

 

Sara Algotsson föll på mållinjen mot Lisa Nordén. Två duktiga sporttjejer som båda var värdiga vinnare. Jag trodde ingen av tjejerna skulle ha en chans mot fotbollskungen, men där ser man :-)

Jag tror att Sara föll på att hon inte är lika folklig. Här har nog diskussionerna i media om Sara som "rikemansfolk" tyvärr varit till stor nackdel. Hur Lisa Nordéns ekonomi är har jag aldrig hört ett ord om, men hon är en mycket duktig idrottare som, vad jag sett, alltid gör ett gott intryck. Det kan inte vara lätt att dela ut priser och bedöma och jämföra prestationer i helt olika idrotter, därför måste en idrottare faktiskt också vara populär för att nå hela vägen.

 

 

Härom dagen såg jag dokumentären om Sixten Jernberg. Vilken karriär!