Ingrid Nyström -

Nya pjuck

Lördag förmiddag fick jag oväntat lite ledig tid eftersom det inte var så stora startfält på Sundsvalls Fältrittklubb, dit jag var bokad för dressyrtävling. Jag fick således möjlighet att rida Conny på förmiddagen. Så som han kändes har han inte känts sedan innan skadan. Passet dagen innan tyckte jag att jag stökade lite med honom, han blev spänd av att det kom in hästar på banan och jag hade lite kämpigt att få tillbaka fokus på mig, men det verkar ha givit något i alla fall.

Efter lunch dömde jag en MsvC:1 på Färsta. Flera av hästarna var lite tittiga idag, kanske påverkar det att inomhussäsongen precis börjat? När jag var klar passade jag på att sitta bisittare i MsvB:3 och MsvA:1.

Idag, söndag, blev det en ledig dag då jag från början var bokad till SFRK men avbokades pga det låga antalet anmälda. Det regnade på förmiddagen, så då gjorde jag lite bokföringsjobb. Jag behöver jobba bort det jag kan så jag har möjlighet att göra lite annat några dagar ;-) Åkte till stallet kring lunch och slapp det värsta blöta.

I eftermiddag åkte jag och Kenneth ner till Birsta ( hör inte till vanligheterna), handlade lite på IKEA och tittade på plattor till köket. Jag shoppade också ett par nya träningsskor, äntligen. Har invigt dem på Friskis i kväll och för första gången på länge hade jag inte kramp i fötterna första kvarten. Är dock inte helt nöjd ( undrar om jag är gnällig nu??) för jag tycker att skorna var hala. Det var svårt att få grepp i övningarna eftersom skon ville glida. Undrar om det blir bättre ? Eller om jag vänjer mig?

Nån som vet om de blir mindre hala när de är "ingådda" ?

I morgon ska jag ut och resa :-)

2014-10-12 @ 22:56:23 Permalink Allmänt Kommentarer (0) Trackbacks ()

Blött så det räcker och blir över

I går var det blött som bara den. Började dagen med inomhusarbete med bokföring och rapporter åt en kund. Efter lunch åkte jag ut till Conny. Han vilade under onsdagen och var väldigt lätt i baken idag. Jag hann bara in på banan med honom vid hand så brakade det löst. Det var plötsligt väldigt upprörande att ridskolehästarna promenerade förbi i sakta mak på väg in. Tog honom på lina och han såg okej ut i höger varv, men i vänster rent förfärlig. Inte bara asymmetrisk utan halt. Satt inte upp utan gick hem med stackaren.

På eftermiddagen hade jag en relativt torr och två mycket blöta lektioner på ridskolan. Jag hade min varma kappa som jag köpte förra säsongen, men även om jag inte var blöt igenom så behöver jag nog investera i en regnkappa att ha utanpå. I alla fall om det dröjer ännu ett tag innan ridhuset är klart. Kappan var fortfarande blöt i förmiddags, så idag blev det alternativ klädsel. Om händer och fötter var jag genomblöt, fiskarstövlarna på nästa gång!

Vad som förvånade mig var att inte ett enda barn hade regnkläder. Ändå vet jag att det från ridskolans håll har gått utskick om att tänka på klädvalet nu när alla lektioner är utomhus. Det känns lite jobbigt när eleverna säger att de fryser så låren svider och halva lektionen återstår. Jag längtar efter ridhuset!

En förälder sa när vi kom in helt dyngsura: " det är bara de dumma, de lata och de fåfänga som fryser". Det ligger något i det, men som vuxen får man nog hjälpa till att styra upp det hela lite?

Avslutade kvällen med ett pass cirkelfys på Friskis och Svettis. Kom dit kall och blöt och gick hem varm och blöt ;-)

Jag tror att vädret skrämt bort folk för jag har aldrig varit på ett Friskispass med så gott om plats.

Idag har jag varit på utbildning/coachning på förmiddagen. Jag har bestämt mig för att satsa lite på mig själv och utvecklingen av mitt företag. Gick därifrån med huvet fullt. Många funderingar, en del idéer och en skopa ny energi.
Kanske kommer det i slutänden ut något som en del av er kommer att märka :-)

Gick bort med Conny till banan i kväll med, tanken var mest att få bekräftat att det är kört nu. Jag fattar faktiskt ingenting... Började i det "dåliga" varvet där han alltid har lite jobbigare men idag såg han hur fräsch ut som helst och travade glatt på !? Blött och kladdigt var det men jag klarade mig undan med lite duggregn idag.

2014-10-10 @ 21:12:23 Permalink Allmänt Kommentarer (0) Trackbacks ()

Oväntat besök i hagen

Ägnade förmiddagen åt bokföringsjobb. Fortnox, som är det program jag jobbar mest i, håller på att uppdatera sina program så jag byter successivt ut plattformen för mina kunders program. Ännu är det mycket som är nytt, så det händer emellanåt att jag inte riktigt hittar i nya upplägget.

Till lunch åkte jag in till stan och gick på Mittnätverket Vendelas månadslunch. Idag fick vi veta lite mer om homeopati, ett för mig ganska okänt område måste jag säga. Intressant var det i alla fall. Som nån sa efteråt: "still confused but on a higher lewel" ;-)

Fick lite ändringar i eftermiddagens program som gjorde att jag åkte hem igen och jobbade vidare med bokföringen istället för att direkt efter lunchen åka till Conny. Det blev istället en sväng till stallet vid tretiden. När jag svängde in på gården noterade jag att hästarna var väldigt oroliga och sprang runt. När jag klev ur bilen insåg jag varför. I hagen sprang det ett gäng flamsande och skrikande tjejer. De sprang en bit innanför staketet och sedan tjöt de och sprang tillbaka igen. Jag insåg att det var skolelever ute på orientering. Tydligen har de satt en kontroll på höjden en bit utanför vår hage. Förra veckan var det ett par gäng som också hade svårt att tyda kartan... men de höll sig i alla fall utanför staketet. Tjejerna pep iväg under tråden och tillbaka ut i skogen. Jag tog in de lätt upprörda hästarna och hinner bara stänga boxdörrarna så kommer nästa gäng in i hagen med riktning upp mot huset. Den här gången knatade jag ner och talade om för dem att det nog inte är så lämpligt att de springer runt i hagar med okända djur. Första reaktionen från hästarna är ju att de blir rädda men sedan blir de uppspelta och busiga, tänk om något barn skulle hamna i skottgluggen! Borde barnen inte förstå att ingen satt en kontroll i en inhägnad hästhage, som dessutom ligger på en gård så nära huset? Och har lärarna inte pratat om allemansrätten och vad som är lämpligt eller ej innan de skickar ut skocken?

Conny fick komma ut och röra lite på sig utan ryttare idag. Jag hade tur och hann hem till stallet innan spöregnet satte igång, men blöt fick jag bli ändå eftersom jag hade lektioner inbokade.

Kvällens sista pass blev inställt så då snabbade jag mig hem och bytte om för ett pass på Friskis och Svettis. Jag MÅSTE ta mig i kragen och köpa ett par nya träningsskor, jag får kramp i fötterna varenda gång i de jag har. Fotvalvet är liksom felanpassat och hamnar för långt fram.

Lämpligt nog hade Friskis-tidningen som jag fick med mig hem två hela uppslag om skor. Jag får läsa det i morgon och sedan ta tjuren vid hornen. Jag avskyr att gå i sportaffärer och behöva be om hjälp, det får mig att känna mig korkad och osportig.

2014-10-08 @ 00:39:39 Permalink Allmänt Kommentarer (0) Trackbacks ()

Gläds åt andras framgång

Om man blir glad även när det går bra för andra får man ju så mycket mer att glädjas över...

Gläds åt varandras framsteg, dela med er och skapa en miljö där människor får växa!

2014-10-07 @ 10:35:31 Permalink Allmänt Kommentarer (0) Trackbacks ()

Varmt och grönt i oktober

Tog sovmorgon idag och ställde inte klockan. Det hör inte till vanligheterna att både Kenneth och jag myser kvar i sängen på förmiddagen. Inte dumt alls...

Efter en sen frukost åkte vi iväg åt varsitt håll, jag mot stallet förstås. Conny gör fortfarande extremt lätta pass, mest skrittar han. Igår, efter att ha vilat två dagar tyckte jag att han rörde sig asymmetriskt men idag såg det bättre ut igen. Jag jobbar på ett tag till och ska sedan göra en vetcheck så får vi se om det är oförändrat, sämre eller bättre.
Det är fortfarande otroligt grönt, men nu har vi börjat fodra med silage. Conny har fått hö ett mål per dag ett litet tag redan, medan ponnyn fått klara sig på betet.

Oktober i norrland och varmt och grönt! Gräset växer fortfarande.

I eftermiddag har jag haft några träningar och sedan försett mina föräldrar med middag. De stannar till här på väg hem från filmvisningar i Hola. Alltid trevligt att få skämma bort dem lite.

2014-10-06 @ 00:18:57 Permalink Allmänt Kommentarer (0) Trackbacks ()

Working Equitation

Idag har jag gjort något nytt. Jag har varit på WE-tävling!

Under förmiddagen dömde jag Lätt C, Lätt B ich Lätt A Working Equitation på Gnarps Ridklubb. När dressyren var klar var jag kvar och tittade lite på teknik- och speedbanan. Jag var väldigt nyfiken på att se hur det gick till och hur det såg ut i verkligheten. Från början kändes det mycket positivt. Kul med en gren som kanske kan tilltala de som inte är dressyrnördar och inte riktigt känner för Western. Dressyren var ju som en "vanlig" dressyrklass men med WE:s egna program. Programmen tycker jag var ganska trevliga, lätt A innehöll enkla byten på serpentiner, vilket inte är helt lätt. (Detta kommer inte förrän i MsvC i de andra programmen.)

Teknikbanan var rolig att se, det var en del skillnad på de ekipage som hade flyt och på de som fortfarande var lite gröna.

Sedan kom speedmomentet... Hu jeda mig. Usch! Det förstörde hela dagens positiva upplevelse. Här skulle det bara gå fort, det spelade ingen som helst roll hur det såg ut. Extrem "fulridning" ! Ryttare med fäktande armar på uppbetslade hästar, flaxande skänklar som sparkade hejdlöst även när hästens balans inte längre medgav någon tempoökning. Hästar är snälla, men tack och lov har de en liten självbevarelsedrift och bromsar innan de går omkull. Full gas i total obalans med vinglade ryttare i snäva svängar, på hästar som ibland bara såg rent stressade och olyckliga ut, ibland kom med tydliga protester. Jag skulle inte vilja se mina elever utsätta sina hästar för detta. Innan trodde jag att WE kunde vara en trevlig gren för ridskoleekipage, men näe !! Detta främjar ju ingen god ridning.

Det fanns självklart några lysande undantag. Ryttare som menade att de inte red fortare än att de hade balans eftersom de byggde för framtiden. Tack för det! Men hur får man flertalet att rida på ett för hästen trevligt sätt när detta innebär att man kanske inte blir placerad på just den här tävlingen?

Åkte hem med en liten klump av obehag i magen :-(

Jag känner mig verkligen lite frustrerad, det kan väl inte vara meningen att det ska vara hästovänligt? Är det lämpligt att ha rena fartgrenar i de allra lägsta klasserna?

Blev tyvärr inte några vettiga bilder i ridhuset, då min mobilkamera kräver mer ljus :-(

2014-10-04 @ 20:52:48 Permalink Allmänt Kommentarer (1) Trackbacks ()

Unghästridning på byggarbetsplats

Tänk vilken snäll unghäst jag har. Conny är visserligen 5 år men med tanke på att han vilat från arbete i 1 1/2 så får man ju räkna honom som relativt grön. Det är verkligen stökigt på ridskolan just nu, som den byggarbetsplats det är. Innan sommaren tänkte jag verkligen att det kommer vara helt omöjligt att rida under den här perioden... Nu har jag ridit i alla möjliga förhållanden och det börjar kännas lite som att han bara kollar in läget och sedan konstaterar att det mesta är helt i sin ordning. Kommer vi nån gång iväg på tävling så känns nog den stökigaste tävlingsplats som en ganska lugn tillställning...

Vi tar det fortfarande väldigt lugnt, hellre flera korta pass än få tuffare. Jag är hela tiden på spänn om han ska kännas sämre, men än så länge är det positivt. Håller tummar och tår!

2014-10-01 @ 22:37:17 Permalink Allmänt Kommentarer (0) Trackbacks ()

Bokningskrångel

Jag ska ut och resa i oktober och har äntligen lyckats boka såväl tåg- som flygresa till Lofoten i oktober. Internet är bra, men förvånansvärt ofta krånglar sajterna. I förrgår försökte jag boka tåg Härnösand-Narvik men fick hela tiden upp ett felmeddelande att sträckan var obokningsbar eller slutsåld. Eftersom jag visste att tågen enligt tabeller skulle gå och att det vore osannolikt att det var fullt så gav jag till slut upp och avvaktade till nästa dag. Då gick det alldeles utmärkt att boka önskad resa.

Sen var det lika struligt med SAS. Jag måste flyga hem, med tåget tar det två hela resdagar, vilket inte känns rimligt. När jag loggar in på SAS för att boka min resa säger sajten att destinationen saknas (Midlanda) och fastän jag vet exakt vilka flighter jag ska med så är det inte möjligt att boka genom SAS direkt utan jag måste gå omvägen via tex Travelpartner, Kilroy eller liknande. Är inte det märkligt? Borde inte SAS tjäna på att jag bokar hos dem direkt? Det funkar inte att ringa SAS för de kan inte heller boka resan - med sina egna plan! Jag skulle vilja boka direkt för att slippa extra krångel med att registrera eurobonus i efterhand :-(

Flyger bevisligen till Midlanda, flera gånger varje dag...

2014-09-30 @ 12:12:38 Permalink Allmänt Kommentarer (1) Trackbacks ()

Fotoshoot med Stallpellets

Söndagen började jag med två lektioner före lunch. Efter lunch gjorde Isabelle och jag sällskap bort till ridskolan. Senast jag satt på Conny kändes det gräsligt. Inte så att han var dum, men han stretade och var framtung och väldigt mycket sämre i höger varv. Det var så pass att jag blev orolig för att han hade ont. Tankarna på om jag skulle avbryta igångsättningen kom som ett brev på posten. Idag var det emellertid stor skillnad. Puh, skönt! Kanske att det kom motstånd för att jag ville att han skulle komma in lite till i ramen? Jag hoppas...

Nu på måndagsförmiddagen har jag varit med hela härliga Stallpelletsgänget på fotografering. Kul! Hoppas det blir många bra bilder.

Bakom scenen...

Ni kan numera beställa stallpellets på pall direkt av mig. Två pallar eller mer, hemlevererat.

2014-09-29 @ 12:54:05 Permalink Allmänt Kommentarer (0) Trackbacks ()

Lördags-RÖJ ;-)

Idag har jag varit på Ridklubben Östjämten, RÖJ, och haft träningar. Det är alltid lika trevligt att komma dit. Eleverna hade tränat flitigt på läxan och jag fick även se ett par nya ekipage. Det är en härlig blandning av arbetsvilliga ekipage i olika storlekar och typer, precis som det ska vara. De har ett fodervärdsystem som gör att ryttare även har möjlighet att delta på ridskolehästar. Det tycker jag är trevligt. Ridskolehästar -dessa underbara varelser! Tänk vad mycket gott de gör.

Det har blåst rejält hela dagen, och jag var verkligen tacksam över att få vara inomhus, i Härnösand är vi ju fortfarande hänvisade till utebanan. Som tur var hade det slutat storma när jag kom åter till Härnösand på kvällen, så Conny och jag gick till ridbanan tillsammans med Isabelle och Copexina.

Nu har jag blivit bjuden på tacos, hunnit färga håret (bäst att se presentabel ut när vi ska ta bilder för Stallpellets till veckan) och det är dags för lite lördagsmys.

2014-09-27 @ 21:56:02 Permalink Allmänt Kommentarer (0) Trackbacks ()

En vecka går så fort!

Det är visst bäst att jag skärper till mig och uppdaterar bloggen, har jag hört ;-)

Jag har i alla fall inte legat på latsidan i veckan. I måndags var jag en aning trött efter helgens evenemang, men eftersom kalendern var fullbokad var det inte läge för vila. Ägnade morgonen åt lönekörningar och hade sedan ett lunchmöte innan jag for till Sundsvall för träning. Kvällens sista timmar ryckte jag in och vikarierade på HRK där de just nu har riktigt kort om folk.
De har varit tvungna att ta omtag på platsannonsen, så jag personligen tror inte att de kommer att ha någon ny instruktör förrän till nästa termin.

På tisdagen var det skoning av Conny. Lägligt eftersom han hade tappat en framsko under helgen. Det tar lite extra tid med skoningen eftersom vi måste promenera bort till Karin. Vi saknar nämligen hovslagarplats i vårt lilla stall. Efteråt gick jag bort till ridbanan. Det är inte helt lätt att vara där under dagtid när byggjobbarna är igång, men jag tycker att Conny finner sig väl. Han är alltmer obekymrad. Med tanke på hur lite riden han är sköter han sig kanon. Denna dag fick vi dock en obehaglig överraskning. De körde förbi på grusvägen med en av kommunens skåpbilar och en släpvagn med såna där trådgrindar. De körde som galningar och skramlade som bara den. Conny stackarn fick stora skälvan och brallade flera varv. Som tur var hade jag inte hunnit sitta upp. Tänk att en del inte kan köra med insidan av skallen. Dessutom tittade alla passagerarna ut och tokstirrade, säkert tyckte de att det var underhållning på hög nivå.

Onsdag och torsdag har jag jobbat med både bokföring och lektioner. Jag har varit på HRK båda dagarna och dessutom haft en del träningar. Conny har fått ta första skrittpromenaden ut ensam med mig på ryggen. Jag är inte speciellt glad i att rida ut, men hästen behöver väl...
I torsdags hann jag också med att rida en av mina elevers hästar. Passade på att jobba lite byten, nyttigt för mig med, så jag inte blir så ringrostig.

Det är fortfarande riktigt grönt i hagarna, men Conny har börjat få lite tillskottsfoder. Den runda ponnyn får leva på hullet ett tag till ;-)

Under fredagen har jag varit hos en kund och jobbat hela dagen. Avslutade med en programträning för ett ponnyekipage som ska tävla i helgen.

Conny fick vila idag då det började spöregna på kvällen. Han kändes lite trött igår, så det gör nog inget.

Fick lite roliga uppdateringar från skåneland idag, det uppskattar jag :-)
Snart åker jag ner och tränar. Längtar!

2014-09-26 @ 21:52:54 Permalink Allmänt Kommentarer (0) Trackbacks ()

Åter i norr

Söndag liftade jag från Djursholm med Ida Hellström. Hon hade haft med sig sin fina sexåring (som för för övrigt är till salu om någon letar efter en yngre förmåga) för träning, så vi fick hämta upp honom på Hogsta innan vi rullade vidare norrut.

Mia låg fortfarande på placering när vi for men trots dryga 68 % hamnade hon alldeles utanför placering i hård konkurrens.

Sista biten hem tog jag tåget från Sundsvall. Jag hade tur och behövde bara vänta dryga halvtimmen. Tänka sig, ett tåg i tid ;-)

Vi har haft härligt väder i helgen, kanske de sista riktigt varma och sköna dagarna innan hösten slår till på allvar.

2014-09-23 @ 00:31:10 Permalink Allmänt Kommentarer (0) Trackbacks ()

GP kval för Mia!

Har tillbringat två heldagar på Djursholms Ridklubb. Vi kom hit i torsdags kväll och installerade Silver. Det blev sent innan vi var klara för kvällen eftersom banan inte var öppen förrän efter kl 22 och Mia känna på banan.

Detta är nog det enda gäststall som har kristallkronor i taket.

Vi letade oss sedan till Sundbyberg där vi fått låna en lägenhet över helgen. Toppen!
I går red Mia ihop procent som räckte till kval för Grand Prix. Härligt! Vad de har varit duktiga denna säsong!
Nu kan hon och Silver träna vidare i vinter och starta närhelst de känner sig redo. Det är fortfarande lite att göra på piaffen, men passagen och seriebytena sitter redan.

I dag har vi varit riktigt nördiga och tittat på klasserna under hela dagen. Mia red strax innan lunch. Ett program med mycket som flöt bra men tyvärr lite missförstånd i piruetterna.

Efter helgen drar Mia och Silver vidare till skåne och sin nya tillvaro. De har ju haft en fantastisk tävlingssäsong, men detta steg gör att de får helt andra förutsättningar. Möjligheten att få se en massa bra ekipage och närheten till tävling blir ju helt andra än villkoren i Norrland. Jag är glad och stolt över att jag fått vara en del av resan såhär långt. Nu ska jag med spänning följa fortsättningen på lite mer avstånd.

Jag önskar bara att hon kunde få ytterligare någon sponsor utöver Stallpellets. Det behövs lite resurser om man ska ligga ute och tävla. Hon skulle faktiskt också behöva en häst till, man är så sårbar med bara en.
Här finns chansen att hänga på en ambitiös tjej tidigt i karriären... borde väl vara intressant ;-)

Kvällen avslutades med ett kort besök på ryttarfesten, men det är tidig uppstigning i morgon för vår del, så vi blev inte så långvariga.

Denna tävling ordnar verkligen lite extra för deltagarna.

2014-09-20 @ 23:14:02 Permalink Allmänt Kommentarer (0) Trackbacks ()

Mitt liv som ridskoleunge

Efter vad mina föräldrar berättat har jag alltid varit hästintresserad. De tror att det kommer från gammelmorfar som var hästkarl och hade arbetshästar. Vad jag vet har jag i alla fall alltid varit faschinerad av de stora djuren. Jag sparade alltid de småmynt jag fick och sa att jag skulle spara till en häst.

När jag gick i lågstadiet fick jag äntligen börja på ridskola. Mina föräldrar tyckte nog att det var ganska onödigt. I synnerhet mamma, som är hästrädd, hade nog hellre sett att jag nöjt mig med att åka hölass och nån gång emellan bli ledd på hästar hos släktingar i Hästbo. Hur det nu var så skulle grannflickan få börja rida och mamman i familjen övertygade mina föräldrar om att det var praktiskt att samköra. När vintern kom och det blev kallt hoppade grannflickan av, men jag vägrade sluta...

Min beskrivning är naturligtvis färgad av hur jag upplevde ridskolan och hur jag minns det. Kanhända mina vänner från denna period har en annan upplevelse. Jag påstår inte på något sätt att detta är den enda sanningen.

När man skulle rida lektion gällde det att vara tidigt på plats. Utanför kontoret ställde alla upp sig i kö i den ordning man anlände, för att sedan få välja häst bland dem som skulle gå just den timmen. Ibland funderar jag över om mina kurskamrater överhuvudtaget gick i skolan på eftermiddagen. Jag lyckades i alla fall aldrig komma bland de första, så de populäraste hästarna red jag aldrig under denna period. Såsmåningom förändrades systemet och ridläraren valde vilken häst vi skulle ha. För min del var det en klar förbättring.

De flesta hästarna var stora, de ponnyer som fanns var populära och allteftersom blev det fler i stallet av de mindre. Nu skall noteras att förmodligen tyckte jag då att det som idag för mig är en D-ponny var jättestort! I min dåvarande världsuppfattning, en tvärhand hög sjuåring, var ju perspektiven lite annorlunda.

Ridläraren såg man upp till -och var rädd för på samma gång. Långpisken var ett alltid förekommande redskap på lektionerna den allra första tiden, och när piskan ven i luften blev jag nog mer rädd än hästen. Då visste man att det blev fart på kraken, och fortfarande i en sjuårings värld, det gick JÄTTEFORT! Någon gång i slutet på 70-talet måste piskan ha försvunnit, för sedan kan jag inte komma ihåg den mer. Pedagogiken utvecklades förhoppningsvis... Eller så var det för att jag bytte ridlärare?

På vintrarna var man rädd för snöras, första frågan var inte vilken häst man skulle få ha, utan om det var tösnö... Vårt ridhus var ett tält och på vintern hasade snön ner längs ridtältets väggar. Då skenade alla hästarna mot utgången och det var bara att hålla i sig.

I stallet fanns de stora tjejerna. De var jätteduktiga, och tuffa och hade Wahlströms ponnyklubbs märke på hjälmen. De vågade gå in till alla hästarna, lyfta på hovarna och morrade åt dem som försökte nafsa när man drog sadelgjorden. Man kunde alltid få hjälp att sadla och tränsa. Såsmåningom insåg jag att de nog var i stallet så gott som varje dag. Idag finns inte många sådana kvar i våra ridskolestall vilket är synd. Undrar varför?

När man blev lite äldre och kunde åka buss själv till stallet på helgen höll de tuffa tjejerna till i klubbstugan. Där hängde de under hästarnas matrast. Själv höll man nästan andan och smög in i ett hörn när man väl vågade sig in. Jag inte komma på ett enda tillfälle när någon av dem betedde sig illa eller var elak mot mig, så den oerhörda respekten berodde helt på hierarkin och rangordningen. De äldsta och de duktigaste stod högst upp helt enkelt.

Man kunde tillbringa en hel dag med att rykta, mocka, sopa och putsa träns. Efter ett tag lärde man sig också att sätta ihop tränsen rätt... (förmodligen var ridlärarna tacksamma när detta inträffade). Med hjälp av penna och papper noterades omsorgsfullt vilka hål sidostycken och nosgrimmor var spända i.

2014-09-17 @ 12:00:00 Permalink Allmänt Kommentarer (1) Trackbacks ()

Hemma!

Efter en natt på hotell satte jag mig på planet till Sundsvall vid 8.25. På tidningens förstasida satt den här annonsen och skrattade mig i ansiktet ;-)

När vi kom till Midlanda gick vi ner för landning som vanligt, jag satt och läste (måste hålla flygrädslan stången med sysselsättning), plötsligt gasar planet och drar iväg kraftigt uppåt igen. När vi kommit en bit berättar piloten att det var så pass dimmigt att de inte såg landningsbanan, så de valde att avbryta. Jag blev förstås jättestressad. Vi fick veta att ibland när man går ner och sedan upp igen så rör man om lite, vilket gör att det kan bli bättre, så de skulle ta ett varv och sedan prova igen. Jag tänkte att jag ville veta så lite som möjligt :-b Var bara rädd...
Ett andra landningsförsök avbröts även det. Som tröst fick vi informationen att det var lite bättre sikt -de hade sett landningsbanan precis när de drog på igen. Vi hade gott om bränsle och kunde cirkulera ca en timme innan vi skulle behöva fundera över alternativ flygplats meddelade man också. Jag hann tänka att "ja hurra" nu kommer jag att hamna i Umeå och få åka buss resten av dagen. Och sedan tänkte jag på pappa, som hade sagt att det här var toppen... mycket flyg för pengarna :-) Vi cirkulerade lite till och plötsligt rann rädslan av mig. Märkligt. Det var nog en förståndig pilot ändå som talade om vad som skedde... Jag tittade ut genom fönstret (brukar inte vilja titta ut) och såg dimman ligga i täta sjok på vissa ställen medan det på andra var helt klart. En stund senare landade vi.
Det fick bli taxi hem för Kenneth var ju på jobbet.

Hann med att göra en månads bokföring åt en kund innan jag drog iväg till ridskolan för två lektioner och en toppenrolig träning.

Nu är det "fullt ös medvetslös" med jobb ett par dagar innan nästa resa som går åt Stockholmshållet.

2014-09-16 @ 21:03:16 Permalink Allmänt Kommentarer (0) Trackbacks ()

Flygtur med förhinder

Har trimmat ekipage i Lofoten lördag, söndag och måndag förmiddag. Det har varit väldigt kul. Det är en härlig blandning av ekipage, allt från ståtliga svarta halvblod till underbart rara gula fjordingar. Jag gillar variationen och det är spännande att få hjälpa till att ta fram styrkorna hos de olika ekipagen.

Som vanligt blir jag bortskämd med god mat och trevligt sällskap.

Idag åt jag lunch på ett fint litet café " på byn" innan mitt flyg gick. Första flygturen från Leknes 14.50 gick som smort och vi var i Bodö före utsatt tid. Jag konstaterade att det alldeles strax skulle gå ett plan till Oslo och tanken slog mig att jag kanske skulle försöka komma med det. Jag struntade i det och tänkte att jag får ju i alla fall bara vänta in nästa flyg i Oslo.
JÄTTEMISSTAG!!
Klockan 19 hade jag ännu inte kommit från Bodö pga tekniskt fel :-( Vi bokades till slut om och vid ca 19.30 lämnade vi flygplatsen. Jag missade förstås min anslutning i Oslo. Bokades om till nästa flyg och kom med nöd och näppe med eftersom man måste ut och gå igenom säkerhetskontrollen igen i Oslo. Självklart skulle de ta ut min väska för genomgång... Se aldrig stressad ut i en flygplatskontroll då är man en potentiell terrorist :-p

Anlände till Arlanda 20 min efter att sista anslutningen till Midlanda avgått. Nu blir det Radisson Blu Sky Hotel i natt och morgonflyget i morgon bitti. Hade hellre varit hemma i sängen...

2014-09-15 @ 23:53:29 Permalink Allmänt Kommentarer (0) Trackbacks ()

Lofotenexpressen

Det var full rulle hela torsdagen. Jag började med att köra hem Conny. Både han och Copexina verkade glada åt återseendet. Nu går de åter hemma vid stallet. Det finns gott om bete kvar eftersom de varit hemma mindre än vad vi beräknat under sommaren.

På ridskolan var det teoridag, och jag hade två pass tillsammans med Ingela på temat sits och inverkan. Sist ut på kvällen körde vi en repris på mini-clinicen med Mia och Silver.

Sedan var det bara hem, duscha, få i sig något att äta innan jag klev på nattåget till Narvik. Jag testar tåg och buss denna gång istället för flyget. Det tar lite längre tid men kostar mindre. Många av timmarna märker man ju inte av eftersom man sover... Jag hade tur och fick en egen kupé så jag kunde sova ostört tills jag vaknade av mig själv.

Åt en (ovanligt fattig) frukost på tåget och satte mig sedan att njuta av utsikten. Slogs av att jag täckt upp hela landet på några månader. Från Falsterbo i juli till Riksgränsen idag.

Bussen från Narvik till Leknes, Lofotenexpressen, var inte alltför snabb... Den tog sex timmar och svängde in i varje by och stannade vid varje hållplats där någon ville stiga på eller av. Ibland också mellan hållplatserna. Norsk service i glesbygd! Men vädret var vackert så utsikten var god

Restid summa summarum 20 timmar.
God natt !

2014-09-13 @ 00:26:15 Permalink Allmänt Kommentarer (0) Trackbacks ()

80-talskvalitet

Hemma hos mamma senast hittade jag lite gamla bilder. En massa spännande minnen kommer fram ur gömmorna på en annan, som ju faktiskt börjar få lite fullt i hårddisken ;-)

Ta en titt på denna bild -inget speciellt med den... den är tagen för minst 20 år sedan. Jag har åldrats lite sedan dess... men kolla på tröjan!

Helt makalöst, den finns fortfarande i min aktuella stallgarderob! Undrar hur många tusen gånger den åkt tvättmaskin? Börjar bli lite nött i muddarna vid ärmslutet, så det här blir nog sista svängen. R.I.P.

2014-09-12 @ 17:08:00 Permalink Allmänt Kommentarer (0) Trackbacks ()

Tävling- Kul eller blodigt allvar?

Är tävling roligt eller på dödligt allvar?

Efter en dag på ponnydressyrtävling känns ämnet sportsmannaanda och uppförande på tävlingsplats aktuellt.

En tävling på lokal nivå, dvs den första nivån utanför klubbtävling, där många deltagare och deltagares föräldrar är nya i tävlingscrikusen innebär naturligtvis att kunskaperna inte är fulländade. Alla är nybörjare någon gång och ibland gör man misstag.

Tävlingsreglementet är omfattande och inte alltid så lätt att förstå och läsa, även om man gått Grönt Kort-kurs.

På denna nivå tycker jag att det är viktigt att ryttarna får ha kul och att man talar om vad som gäller i meningen att utbilda. Jag menar inte att man ska nonchalera överträdelser, naturligtvis skall man lära sig vad som gäller. Men... ibland blir jag så trött på ponnyföräldrar som beter sig som om det gällde liv och död och stora mästerskap. Önskar att de ville fundera över vad som är viktigast för att barnen ska få roliga erfarenheter och upplevelser att ta med sig resten av livet.

Om nu någon gör ett fel kan man se det på olika sätt.

En inställning är att alla som gör minsta fel är fuskare som man till varje pris skall jaga ner och eliminera.

En annan är att de flesta som gör fel gör det i brist på kunskap och insikt och att de behöver lära sig vad som gäller. Välj vad som känns trevligast...

Kan du själv göra misstag eller är du ofelbar?

Att vara en bra kompis är lika viktigt i stallet och på tävlingsplatsen som t ex i skolan och på fritids. Här sätter vi vuxna ribban. Ungdomarna hör och ser - och tar självklart efter såväl goda som mindre bra exempel.

Att tävla brukar också innebära att man hoppas på att vinna priser men det gör man såklart inte alltid. Att tänka på hur man agerar både i framgång och motgång är viktigt. Om det gått bra -hur vill du att andra ska bete sig mot dig? Om det gått mindre bra och du är besviken? Gläds i framgång och lär dig ta motgång. Gratulera i medgång och stötta i motgång.

Var schysst mot din ponny/häst och ta väl hand om den efter ritten. Den har gjort så gott den kunnat utifrån förutsättningarna.

Och visst kan man vara kompis med ryttare även från andra ridklubbar även om man är konkurrenter på tävlingen? Här knyts många värdefulla kontakter för framtiden.

Arkivbild

Vilka är de vanligaste frågorna jag får på och inför dressyrtävling och var sker de flesta misstagen?

Alla svar hittar man i Tävlingsreglementet ( TR ) på Svenska Ridsportförbundet http://www3.ridsport.se/Tavling/Tavlingsreglemente/

Hästens utrustning: Generellt gäller denna regel för utrustning: Godkänd utrustning hittar du i TR. Står det inte i TR att det är tillåtet så är det förbjudet. Bilder finns på tillåtna nosgrimmor. Mom 222.

Kval: Man får inte starta och rida vilka klasser man vill. Till högre klasser måste man kvala, dvs ha ridit nivån under på godkända procent (62%). Man måste ha gjort kvalet innan ordinarie anmälningstiden till tävlingen passerat. Om detta kan du läsa i TR II mom 288. För häst hittar du detta i bilagan "förtydligande"

Uppklassning: På ponny kan man bli uppklassad ur lokal och regional tävling. Har ekipaget placeringar, se till att hålla reda på hur många poäng du har. Vid 20 poäng är man uppklassad ur LC, vid 50 poäng uppklassad ur LB. Mom 289

Häst som uppnått 80 poäng i Lätt A eller högre är uppklassad ur lokal tävling. Mom 286

Bett: Vissa bett är inte tillåtna. Titta i bilagan " Bett " Finns det inte med är det inte tillåtet.

Sporrar: På ponny är det strängare regler än för häst. Sporren får bara vara liten och trubbig. Max 15 mm. Mom 221.

Spö: Spö vid framridning får vara max 1.00 m på ponny, 1.20 m på häst. Man mäter hela spöet, även snärten. Många fabrikstillverkade dressyrspön är för långa för tävling. Mät!

Ridstövlar: Är obligatoriskt på tävling över regional nivå. Upp till regional får man använda jodphursskor med stövelskaft eller shortchaps (utan fransar).

Dekorationer: Man får inte dekorera hästen med rosetter, blommor, pärlor mm i man, svans, hovskägg etc. Flätor i man och flätning av svans och mönsterrykt på baken är tillåtet. (En del butiker säljer mansnoddar med "bling" och säger att de är tillåtna. De är inte tillräckligt pålästa på TR... ) Mom 224

Antal klasser/dag: Häst eller ponny får starta två klasser / dag. Om man rider Intermediaire eller högre får de bara starta en klass. 4-årig häst får bara starta en klass.

2014-09-10 @ 12:19:00 Permalink Allmänt Kommentarer (0) Trackbacks ()

På trötta ben

Sitter i soffan med trötta ben. Idag har jag varit i Kramfors och dömt dressyr, MsvC och MsvB. Flera fina hästar och bra ritter. Kvar på näthinnan finns bla en ökad skritt som jag belönade med en 9a.Det är nog inte många ridklubbar i landet som har så vackert belägen ridbana som Kramfors Ridklubb. För känsliga hästar händer det förstås en del spännande saker: båtar, sjöfåglar mm. Min skrivare berättade att det ibland passerar vattenskidåkare men något så intressant fick vi inte se prov på idag.

Väl hemma från domaruppdraget åkte jag till Mia och åt tårta. Hon fyller år i morgon och passade på att fira idag. Som avslutning drog hon med mig till Friskis och Svettis cirkelfys, därav mina trötta ben...Har nu landat i soffan efter en sen middag. Snart börjar en ny, händelserik vecka :-)Tänk vad bra man kan ha det!

2014-09-07 @ 22:49:00 Permalink Allmänt Kommentarer (0) Trackbacks ()

Tidigare inlägg Nyare inlägg