Falsterbo -15 är slut
Vi passade också på att göra ett bullbak så vi skulle ha nåt gott till kaffet under helgen. Det var nog mest Fia som bakade...med lite assistans och mycket uppskattning av oss andra... Mumsiga kanelbullar blev det. Lördag och söndag har vi varit på Falsterbo Horseshow. Det kändes lite bakvänt i början att vara där utan att jobba i monter. Nu hann vi se all dressyren alla tre tillsammans. Vi lyckades inte boka biljetter på samma rad under lördagen (påstods inte finnas platser) men kunde trots de sitta tillsammans då raderna var tämligen glesa.
Lördag eftermiddag såg läktaren ut såhär. Vi hade vänner som inte lyckades köpa biljetter vare sig på nätet eller på plats för att det var slutsålt. Märkligt och tråkigt! Måste ju också vara trist för ryttarna att rida för glesa rader. Vi börjar bli vana att vara bland de första på plats på läktaren, vilken tävling det än är... Känner mig som den sanna nörden men det händer ofta intressanta saker innan klasserna börjar. 
I lördags var det ganska många ekipage på framridningen och i söndags var det några som passade på att rida på tävlingsbanan. En ryttare "red" också igenom sitt kürprogram utan häst. Mycket inlevelsefullt och engagerat, man såg precis vilka rörelser som gjordes 😃
Det enda som kunde varit bättre för vår del, konstaterade vi alla tre, var om vi haft fler dagar på plats. Vi hade gärna sett unghästarna tidigare under veckan. Blir det inte jobb nästa år är det sannolikt att vi ändå åker fler dagar för att titta. 
Sjuåringarna på väg till prisutdelningen. Det gick fortare ut...Söndag natt tog jag tåget hem, medan Mia stannade ytterligare en halv dag för att besöka Hviderup. Lite långtråkigt var det allt utan sällskap på resan.Jag har precis kommit hem men längtar redan tillbaka söderut. Känns som om det börjar bli dags för en träningsresa med Rutger. Skrutt att det ska vara så långt! Kul-tur
Pappa så nära himmelriket man kan komma i levande skick...
I och med att det fanns lite "modernare" bilar var det ju en del modeller som man har minnen av... Ford Granada 2.8 I (1979) har jag åkt många mil i när jag var yngre.Med sinne för detaljer. Kolla bilden på tvättsvampen i fönstret på denna gula Volvo. Bilen på bilden är likadan som utställningsfordonet :-)
Efter att ha dämpat de värsta hungerkravallerna på Tullportens konditori gick vi på konsthallen och tittade på Qvistska samlingen.
Värderad med måånga nollor...På utflykt med syskonbarnen
Brainballkamp
rutschkana
I går var vi i Västanå, lika fascinerande varje gång.
Dagen avslutades med bad på Stallarna. Om avskrivningar
Jag har under den senaste tiden fått frågan ett par gånger hur det här med avskrivningar i företaget fungerar, därför tänkte jag ge mig på en förklaring. Hoppas du hänger med:
Om man köper in något till företaget som är lite dyrare och beräknar att detta kommer att hålla i flera år, (exempelvis en maskin, möbler, bilar, instrument eller dyrare utrustning) så delar man upp påverkan på företagets resultat på flera år.
Om du tar ut 50 000 och köper en maskin så minskar kassan=likviditeten=pengarna i börsen med den summan, men resultatet blir inte med automatik 50 000 lägre under inköpsåret.
Pengarna i kassan och resultat är inte samma sak.
Man lägger in maskinen som en tillgång i företaget när inköpet görs: det innebär att nu togs 50 000 ur kassan, men företaget har en tillgång som är värd 50 000. Såhär långt kan man alltså se i balansrapporten för företaget att pengarna minskat, men att tillgångarna istället ökat. Ännu syns inget i resultatrapporten för företaget, dvs resultatet har ännu inte påverkats.
Vanligt är att man räknar med att inköpet sjunker i värde under 5 år (andra perioder finns också) -en maskin som man köper idag är inte lika mycket värd när den är fem år gammal.
År 1 räknar man för enkelhetens skull då bort 1/5 av värdet genom att göra en så kallad avskrivning i bokföringen. Då blir maskinen värd 10 000 mindre=tillgångarna har minskat med 10 000 kr. Dessa 10 000 kronor påverkar resultatet. Det maskinen minskar i värde syns nu i resultatrapporten genom att resultatet minskar.
Genom detta blir också den beskattningsbara vinsten för räkenskapsåret mindre.
Man fortsätter att göra avskrivningar på samma sätt under kommande år.
Efter 5 år har man skrivit av hela värdet på maskinen:
År 1: 10 000 kr
År 2: 10 000 kr
År 3: 10 000 kr
År 4: 10 000 kr
År 5: 10 000 kr
Summa: 50 000 kr
Det behöver inte betyda att maskinen är slut, trasig och värdelös efter 5 år, men den tas inte längre upp som en tillgång av värde i företaget.
Svart ellet vitt, spelar det nån roll?
Om man som hästföretagare skall kunna leva på sitt företag måste det ske mot kvitto och det måste vara ok att ta såpass betalt för sina tjänster att man kan få kostnadstäckning för sina utgifter. Även företagare i hästbranschen måste kunna ta ut en skälig lön och betala skatt och arbetsgivaravgifter. Med andra ord måste alla hästägare vara beredda att betala för de tjänster man köper och inte betala svart. Alla företagare i branschen borde förutsätta att vi ska lämna ett kvitto när vi sålt en tjänst eller en vara.
Vita pengar är också en förutsättning för att man skall kunna ha anställda som kan få avtalsenlig lön och inte bara utnyttja hästälskande ungdomar för kost, logi och fickpengar. Jag har själv i min ungdom jobbat som hästskötare och trivdes kanon, men hade inte råd att stanna mer än ett år, sedan var det ebb i kassan. Med studielån från ekonomistudier i Uppsala var det helt omöjligt att i längden ha ett "oavlönat" arbete.
Med vettig lön kan man stanna på ett jobb som man gillar utan att behöva bli ekonomiskt bankrutt. Det för ju också med sig det goda att hästskötarna hinner bli erfarna, istället för att det blir kortvariga jobb och ny personal i stallarna hela tiden. De som jobbar svart har heller inget skyddsnät från samhället. De tappar a-kassa, pension och sjukersättning.
Jag tror också att omvärldens syn på företag i hästbranschen mår bra av att det blir mindre svarta pengar.
Jag vet inte hur många gånger jag fick frågan när jag jobbade på ridskola: "-och vad gör du när du inte är här?" i tron att det var nån form av hobby och att jag hade ett "riktigt" jobb vid sidan av...
Behöver jag säga att jag inte har behövt svara på den frågan en enda gång sedan jag startade redovisningsbyrå?
Min kära röda <3
I helgen har Rutger och jag gjort vår andra tävling och vårt första meeting.
I går morse lastade vi och for till Umeå där jag ridit FEI:s finalprogram för femåriga hästar. Rutger har uppfört sig helt exemplariskt på tävlingsplatsen. Det går nästan inte att förstå att han faktiskt inte varit ute och tävlat. Han står som ett ljus på transporten, är hur lätthanterlig som helst i alla lägen på tävlingsplatsen -såväl i stallet som på framridningen och springer snällt runt på banan.
Första dagen tyckte han att domarnas bilar var en aning läbbiga, men han går ändå snällt förbi när jag ber honom. Med en aning spänning i kroppen och lite för mycket "ligga på" än bära bak blev inte poängen så fantastiska, men jag var jättenöjd ändå.
Efteråt var han så trött så trött och orkade inte ens äta förrän flera timmar senare.
Söndag morgon såg han ut som om han legat på rygg och sovit i spånet. Jag borstade och knoppade och lämnade honom ensam en stund, då hade han gått och lagt sig igen.
Såhär pigg såg han ut när det var dags att tränsa:
Han skötte sig lika snällt som på lördagen och jobbade tappert på, men domarna knorrade lite över bristande bärighet.
Vårsäsongens mål är uppnått -komma ut på tävling, se sig omkring och uppföra sig. Med högsta betyg i uppförande!
Nu får han tre veckors vila och bete. Till hösten blir det inga fler unghästprogram utan vanliga klasser. Jag tror faktiskt att han kommer att göra sig bättre i dem.
Debuten gjord
Bling it on!
Målsättningen är att lotsa Rutger igenom framridning och program så att han får en bra erfarenhet med sig i bagaget. Rörelserna kan vi på träning, men vi åker inte ut denna första gång med några som helst ambitioner på placering. Jag konstaterade när jag tog fram mitt mycket dammiga tävlingsskåp att det var ett tag sedan jag var ute. Alla rutiner känns välbekanta, men lite ringrostig är jag allt. Senast jag tävlade var med Amo Mak i juni 2012... Har tagit fram det fina tränset som jag egentligen köpte till Conny och köpt en fin ny flughuva. Konstaterar med viss munterhet att jag som tidigare varit relativt bling-fri nu har bling på det mesta... Hjälmen, pannbandet, huvan, hjälmen och schabraket. Dessutom i håret och i öronen. Oj oj, hur gick det till? När f-n blir gammal blir han religiös...Nåt annat som inte saknar bling är prinsbröllopet på TV. Jag är måttligt intresserad men min sambo knäppte på så...och många hästar får jag ju se i alla fall :-) Kan inte låta bli att tänka på hur stel i ansiktet Sofia måste vara i kväll. En hel dag med detta leende... Fin är hon i vart fall, och hedervärt att kungabarnen alla verkar ha valt äkta hälft efter hjärtat och inte efter status.Hoppas Stockholm är fullt av nyfikna turister med spenderbyxorna på. Prinsar och prinsessor röner ju en viss uppmärksamhet. Hoppning för Rutger
Med gråten i halsen
I dag är det en ovanligt tung dag.
Jag har varit på återbesök hos veterinären med Conny. Han har nu stått i två år, undantaget ett kortare igångsättningsförsök i höstas. Efter operationer, behandlingar och lång vila kan vi bara konstatera att han inte är bättre, snarare tvärtom. Veterinären tyckte att jag varit uthållig, men nu ger vi upp.
Det är bara att konstatera med gråten i halsen att min älskade, vackra och snälla första egna uppfödning kommer att få lämna jordelivet alltför tidigt.
För er som inte hängt med sedan tidigare är det ett yttre trauma som orsakat en skada som vi tyvärr inte kommer tillrätta med.
På treårstestet där han fick diplom (foto Kim C Lundin)
Sommaren 2014
Pytteliten
Liten Conny i hagen med mamma Cloé
Tjoho morsan, häng med om du kan!
Fyraåring
Tre år
En dag färsk
Kan själv, eller ta hjälp?
En annan reflektion är att det är så många som har problem med galopponbytena i språnget. Dömer man medelsvår B:2 som ju är den första klassen med byten är det vanligare att ekipagen inte klarar något av de två bytena än att de klarar bägge. Det är för övrigt inte ovanligt med många missade byten i övriga medelsvåra klasser heller. Min fundering är varför man inte tar hjälp? I de fall där det verkar ha låst sig helt för ryttare och häst kan jag tänka att man på ett tidigare stadium skulle kunnat ha lämna hästen ett par månader till någon som är duktig på byten för att hitta en väg ur problemet. En av mina hästar hade otroligt svårt att koordinera bytena åt ena hållet. Först tänkte jag att det var nog mig det satt i, men efter att ha låtit två duktiga ryttare försöka hjälpa mig uppsuttet konstaterade vi att det inte var så enkelt. Till slut tog jag hjälp av Mattias Jansson. Jag skickade helt sonika hästen till honom i skåne. Efter tre månader hade vi hittat en väg till lösning så pass att jag kunde ta hem hästen och jobba vidare själv. Företagens galakväll
Nu har vi ätit frukost och Kenneth och katten är såhär trötta:
Undrar vad katten varit på för galej..?Senare idag ska jag döma dressyr i Njurunda. Feelgood-film med Röda Korset
Det är bara det att de inte kan åka skridskor...En helt galen, härlig och underbar idé av ett gäng engagerade och beundransvärda människor! Och en riktigt bra film!
Jag kan inte heller åka skridskor och känner igen mig totalt när de ska träna på inlines. Jag har testat -en gång! Även detta i Borlänge faktiskt, och även jag med en bandykille outtröttligt påhejande :-D På väg hem passerade jag Kupan och fyndade inte mindre än tre par splitternya skor. Ett par beige Vagabond, ett par Mexx i rosa ton och ett par i guld. I morgon går jag på Företagsgalan i gyllene skor ;-)
I kväll blev två av mina lektioner på HRK inställda, så då hann jag byta färg på håret istället. Nu är det tredje nyansen med lite rött i. Denna gång lite mörkare.Motstod frestelsen att köpa en fin klänning hos Karin Åberg. Planerar att gå i en grå spetsklänning som jag bara använt en gång tidigare.Jag dömer och Anna hoppar
Helg mitt i veckan
Jag behöver ett helt gäng hållna tummar, tack! Helg på Näset
I går var det ponnyerna som sprang fint. Tänk så fina och duktiga barn och ungdomar vi har i sporten!I dag är det stora hästarnas tur. Jag har överdomaruppdrag före lunch eftersom det är lagtävlan och på eftermiddagen dömer jag. Rutger vilar idag eftersom jag inte hinner rida. I går trimmade jag på morgonen. Han kändes helt o.k. Jag har jobbat på att rida igång och upp honom ett snäpp till. Det känns som om vi är på rätt väg, även om det spricker emellanåt. Regnet öser ner
Vid nio var jag på plats i ridhuset för de första av tre elever som red på förmiddagen.Jobbade sedan hemma ett antal timmar med bokföring och momsdeklarationer innan jag åkte till ridhuset i Helgum för ytterligare tre ekipage. Vila får jag göra sen
I Hudik kan de även konsten att skämma bort en domare. Allt man kunde behöva fanns på plats när jag kom: godis, frukt, kaffe, tävlingsreglemente och visselpipa :-)I söndags hade jag ett par lektioner och red Rutger. Han var fortfarande inte riktigt sig själv utan hoppade omkring och höll på när jag kom in i ridhuset innan jag satt upp. Däremot höll han sig snällt i skinnet när jag red, om än något spänd. På måndagen blev det ett förmiddagspass i ridhuset. Mia har kommit hem från skåne så jag passade på att be henne titta lite på oss. Det var inte utan att jag var lite orolig för hur tufft hon skulle köra med oss och hur hårt domen skulle falla. Hon har ju sett massor av väldigt bra hästar och rutinerade ryttare i skåne. Svettiga blev vi i alla fall och precis som jag misstänkte ville hon ha lite till av allt. "Han är ju fem" -med andra ord han är stor nu ;-) Det var roligt i alla fall och dessutom var han lugn redan från början idag. Jääj!Resten av dagen var jag hos kunder och jobbade med bokföring och deklarationer. Nu har i alla fall de flesta deklarerat. Kvällen avslutades med mina roliga måndagsgrupper på HRK. Hästarna på ridskolan börjar känna sig lite mer hemma i den tillfälliga uppstallningen där de nu stått en vecka, så eleverna hade betydligt lättare att ta hand om dem före och efter ridningen. Förra måndagen var det premiär i gäststallet, så då var det lite oroligt.I går, tisdag fick Rutger för första gången hoppa med ryttare på ryggen. Duktiga Anna kom och hjälpte mig med det (jag hoppar inte själv) Rutger skötte sig bra, fast nån hoppkanon är han väl inte... Dressyrstammen slår igenom ;-)Tyvärr inga bilder, jag försökte, men mobilkameran är inte bra nog. Var sedan på Mittnätverket Vendelas lunchträff. Det är alltid trevligt. Denna gång var vi inte så många, men det var två nya. Kul! På eftermiddagen började jag med träning i Sundsvall, åkte sedan till ridhuset i Svedje och avslutade strax efter 22 i ridhuset i Helgum. Hann också träffa en ny kund, delta i ett telefonmöte och prata lite hundförsäkring mellan varven...Hoppla! I morgon blir det vila för Rutger och bokföring för mig.Domaruppdrag och bakslag i ridningen
När två placerar sig på samma häst får en kubba själv ;-)
På torsdagkvällen hade jag lektioner på HRK. Det märktes att det var Valborgsmässoafton, grupperna var glesa, men de som red jobbade på bra trots en del störningsmoment bestående av smällare.I dag har jag varit på Ridklubben Östjämten och dömt klubbdressyr. De var från början lite fundersamma om de skulle få tillräckligt med startande för att det skulle bli genomförbart, men hade fått till ett riktigt imponerande startfält med över 20 ekipage i klasser från "lingondressyr" i LD:1 till MsvB:4. Verkligt kul! 
Jag hoppas få se ekipagen på fler tävlingar framöver och att de peppar sina kompisar att också våga starta. Det var en hel hög som red på fina procent trots relativ orutin i tävlingssammanhang. En eloge till ridlärare och funktionärer som verkligen såg till att tävlingen blev av!I kväll har jag också hunnit rida Rutger. Han har känts så avspänd och fin ett tag. Även de dagar när han varit lite taggad och "på" och skuttat lite på väg till ridhuset så har jag kommit till ridning. Idag fick jag tyvärr ett rejält bakslag :-( Han var spänd och rädd för allt, tittig, reagerade på alla ljud och ville vända om. Naturligtvis råkade någon öppna porten utan att knacka mitt i allt elände. Det är verkligen inte någon bra kombination med mig på en rädd häst, jag blir så bedrövligt feg :-( Jag framhärdade i alla fall och fick till sist avsluta passet med en ganska bra känsla i vänstergaloppen.Tydligen hade han varit totalförskräckt för smällarna i går kväll och nästintill varit okommunicerbar vid intaget. Kanske var det detta som satt i? Med tanke på dagens pass skulle jag gärna vilja trimma i morgon med, men det lär jag inte hinna med för det är domaruppdrag på gång igen. Denna gång i Hudiksvall.
Hjulet snurrar men hamstern är död...
Önskar er alla en ljuvlig Valborg! 