Bokningskrångel
Sen var det lika struligt med SAS. Jag måste flyga hem, med tåget tar det två hela resdagar, vilket inte känns rimligt. När jag loggar in på SAS för att boka min resa säger sajten att destinationen saknas (Midlanda) och fastän jag vet exakt vilka flighter jag ska med så är det inte möjligt att boka genom SAS direkt utan jag måste gå omvägen via tex Travelpartner, Kilroy eller liknande. Är inte det märkligt? Borde inte SAS tjäna på att jag bokar hos dem direkt? Det funkar inte att ringa SAS för de kan inte heller boka resan - med sina egna plan! Jag skulle vilja boka direkt för att slippa extra krångel med att registrera eurobonus i efterhand :-( 
Flyger bevisligen till Midlanda, flera gånger varje dag... Fotoshoot med Stallpellets
Bakom scenen...
Ni kan numera beställa stallpellets på pall direkt av mig. Två pallar eller mer, hemlevererat. Lördags-RÖJ ;-)
En vecka går så fort!
Det är fortfarande riktigt grönt i hagarna, men Conny har börjat få lite tillskottsfoder. Den runda ponnyn får leva på hullet ett tag till ;-)Under fredagen har jag varit hos en kund och jobbat hela dagen. Avslutade med en programträning för ett ponnyekipage som ska tävla i helgen. Conny fick vila idag då det började spöregna på kvällen. Han kändes lite trött igår, så det gör nog inget. Fick lite roliga uppdateringar från skåneland idag, det uppskattar jag :-) Snart åker jag ner och tränar. Längtar! Åter i norr
Mia låg fortfarande på placering när vi for men trots dryga 68 % hamnade hon alldeles utanför placering i hård konkurrens.
Sista biten hem tog jag tåget från Sundsvall. Jag hade tur och behövde bara vänta dryga halvtimmen. Tänka sig, ett tåg i tid ;-) Vi har haft härligt väder i helgen, kanske de sista riktigt varma och sköna dagarna innan hösten slår till på allvar.
GP kval för Mia!
Detta är nog det enda gäststall som har kristallkronor i taket.Vi letade oss sedan till Sundbyberg där vi fått låna en lägenhet över helgen. Toppen! I går red Mia ihop procent som räckte till kval för Grand Prix. Härligt! Vad de har varit duktiga denna säsong! Nu kan hon och Silver träna vidare i vinter och starta närhelst de känner sig redo. Det är fortfarande lite att göra på piaffen, men passagen och seriebytena sitter redan. I dag har vi varit riktigt nördiga och tittat på klasserna under hela dagen. Mia red strax innan lunch. Ett program med mycket som flöt bra men tyvärr lite missförstånd i piruetterna. Efter helgen drar Mia och Silver vidare till skåne och sin nya tillvaro. De har ju haft en fantastisk tävlingssäsong, men detta steg gör att de får helt andra förutsättningar. Möjligheten att få se en massa bra ekipage och närheten till tävling blir ju helt andra än villkoren i Norrland. Jag är glad och stolt över att jag fått vara en del av resan såhär långt. Nu ska jag med spänning följa fortsättningen på lite mer avstånd. Jag önskar bara att hon kunde få ytterligare någon sponsor utöver Stallpellets. Det behövs lite resurser om man ska ligga ute och tävla. Hon skulle faktiskt också behöva en häst till, man är så sårbar med bara en. Här finns chansen att hänga på en ambitiös tjej tidigt i karriären... borde väl vara intressant ;-)
Kvällen avslutades med ett kort besök på ryttarfesten, men det är tidig uppstigning i morgon för vår del, så vi blev inte så långvariga.
Denna tävling ordnar verkligen lite extra för deltagarna.Mitt liv som ridskoleunge
Efter vad mina föräldrar berättat har jag alltid varit hästintresserad. De tror att det kommer från gammelmorfar som var hästkarl och hade arbetshästar. Vad jag vet har jag i alla fall alltid varit faschinerad av de stora djuren. Jag sparade alltid de småmynt jag fick och sa att jag skulle spara till en häst.
När jag gick i lågstadiet fick jag äntligen börja på ridskola. Mina föräldrar tyckte nog att det var ganska onödigt. I synnerhet mamma, som är hästrädd, hade nog hellre sett att jag nöjt mig med att åka hölass och nån gång emellan bli ledd på hästar hos släktingar i Hästbo. Hur det nu var så skulle grannflickan få börja rida och mamman i familjen övertygade mina föräldrar om att det var praktiskt att samköra. När vintern kom och det blev kallt hoppade grannflickan av, men jag vägrade sluta...
Min beskrivning är naturligtvis färgad av hur jag upplevde ridskolan och hur jag minns det. Kanhända mina vänner från denna period har en annan upplevelse. Jag påstår inte på något sätt att detta är den enda sanningen.
När man skulle rida lektion gällde det att vara tidigt på plats. Utanför kontoret ställde alla upp sig i kö i den ordning man anlände, för att sedan få välja häst bland dem som skulle gå just den timmen. Ibland funderar jag över om mina kurskamrater överhuvudtaget gick i skolan på eftermiddagen. Jag lyckades i alla fall aldrig komma bland de första, så de populäraste hästarna red jag aldrig under denna period. Såsmåningom förändrades systemet och ridläraren valde vilken häst vi skulle ha. För min del var det en klar förbättring.
De flesta hästarna var stora, de ponnyer som fanns var populära och allteftersom blev det fler i stallet av de mindre. Nu skall noteras att förmodligen tyckte jag då att det som idag för mig är en D-ponny var jättestort! I min dåvarande världsuppfattning, en tvärhand hög sjuåring, var ju perspektiven lite annorlunda.
Ridläraren såg man upp till -och var rädd för på samma gång. Långpisken var ett alltid förekommande redskap på lektionerna den allra första tiden, och när piskan ven i luften blev jag nog mer rädd än hästen. Då visste man att det blev fart på kraken, och fortfarande i en sjuårings värld, det gick JÄTTEFORT! Någon gång i slutet på 70-talet måste piskan ha försvunnit, för sedan kan jag inte komma ihåg den mer. Pedagogiken utvecklades förhoppningsvis... Eller så var det för att jag bytte ridlärare?
På vintrarna var man rädd för snöras, första frågan var inte vilken häst man skulle få ha, utan om det var tösnö... Vårt ridhus var ett tält och på vintern hasade snön ner längs ridtältets väggar. Då skenade alla hästarna mot utgången och det var bara att hålla i sig.
I stallet fanns de stora tjejerna. De var jätteduktiga, och tuffa och hade Wahlströms ponnyklubbs märke på hjälmen. De vågade gå in till alla hästarna, lyfta på hovarna och morrade åt dem som försökte nafsa när man drog sadelgjorden. Man kunde alltid få hjälp att sadla och tränsa. Såsmåningom insåg jag att de nog var i stallet så gott som varje dag. Idag finns inte många sådana kvar i våra ridskolestall vilket är synd. Undrar varför?
När man blev lite äldre och kunde åka buss själv till stallet på helgen höll de tuffa tjejerna till i klubbstugan. Där hängde de under hästarnas matrast. Själv höll man nästan andan och smög in i ett hörn när man väl vågade sig in. Jag inte komma på ett enda tillfälle när någon av dem betedde sig illa eller var elak mot mig, så den oerhörda respekten berodde helt på hierarkin och rangordningen. De äldsta och de duktigaste stod högst upp helt enkelt.
Man kunde tillbringa en hel dag med att rykta, mocka, sopa och putsa träns. Efter ett tag lärde man sig också att sätta ihop tränsen rätt... (förmodligen var ridlärarna tacksamma när detta inträffade). Med hjälp av penna och papper noterades omsorgsfullt vilka hål sidostycken och nosgrimmor var spända i.
Hemma!
När vi kom till Midlanda gick vi ner för landning som vanligt, jag satt och läste (måste hålla flygrädslan stången med sysselsättning), plötsligt gasar planet och drar iväg kraftigt uppåt igen. När vi kommit en bit berättar piloten att det var så pass dimmigt att de inte såg landningsbanan, så de valde att avbryta. Jag blev förstås jättestressad. Vi fick veta att ibland när man går ner och sedan upp igen så rör man om lite, vilket gör att det kan bli bättre, så de skulle ta ett varv och sedan prova igen. Jag tänkte att jag ville veta så lite som möjligt :-b Var bara rädd... Ett andra landningsförsök avbröts även det. Som tröst fick vi informationen att det var lite bättre sikt -de hade sett landningsbanan precis när de drog på igen. Vi hade gott om bränsle och kunde cirkulera ca en timme innan vi skulle behöva fundera över alternativ flygplats meddelade man också. Jag hann tänka att "ja hurra" nu kommer jag att hamna i Umeå och få åka buss resten av dagen. Och sedan tänkte jag på pappa, som hade sagt att det här var toppen... mycket flyg för pengarna :-) Vi cirkulerade lite till och plötsligt rann rädslan av mig. Märkligt. Det var nog en förståndig pilot ändå som talade om vad som skedde... Jag tittade ut genom fönstret (brukar inte vilja titta ut) och såg dimman ligga i täta sjok på vissa ställen medan det på andra var helt klart. En stund senare landade vi.Det fick bli taxi hem för Kenneth var ju på jobbet.Hann med att göra en månads bokföring åt en kund innan jag drog iväg till ridskolan för två lektioner och en toppenrolig träning.Nu är det "fullt ös medvetslös" med jobb ett par dagar innan nästa resa som går åt Stockholmshållet.Flygtur med förhinder
Idag åt jag lunch på ett fint litet café " på byn" innan mitt flyg gick. Första flygturen från Leknes 14.50 gick som smort och vi var i Bodö före utsatt tid. Jag konstaterade att det alldeles strax skulle gå ett plan till Oslo och tanken slog mig att jag kanske skulle försöka komma med det. Jag struntade i det och tänkte att jag får ju i alla fall bara vänta in nästa flyg i Oslo. JÄTTEMISSTAG!! Klockan 19 hade jag ännu inte kommit från Bodö pga tekniskt fel :-( Vi bokades till slut om och vid ca 19.30 lämnade vi flygplatsen. Jag missade förstås min anslutning i Oslo. Bokades om till nästa flyg och kom med nöd och näppe med eftersom man måste ut och gå igenom säkerhetskontrollen igen i Oslo. Självklart skulle de ta ut min väska för genomgång... Se aldrig stressad ut i en flygplatskontroll då är man en potentiell terrorist :-p Anlände till Arlanda 20 min efter att sista anslutningen till Midlanda avgått. Nu blir det Radisson Blu Sky Hotel i natt och morgonflyget i morgon bitti. Hade hellre varit hemma i sängen...
Lofotenexpressen
Åt en (ovanligt fattig) frukost på tåget och satte mig sedan att njuta av utsikten. Slogs av att jag täckt upp hela landet på några månader. Från Falsterbo i juli till Riksgränsen idag.
Bussen från Narvik till Leknes, Lofotenexpressen, var inte alltför snabb... Den tog sex timmar och svängde in i varje by och stannade vid varje hållplats där någon ville stiga på eller av. Ibland också mellan hållplatserna. Norsk service i glesbygd! Men vädret var vackert så utsikten var god 
Restid summa summarum 20 timmar. God natt !80-talskvalitet
Hemma hos mamma senast hittade jag lite gamla bilder. En massa spännande minnen kommer fram ur gömmorna på en annan, som ju faktiskt börjar få lite fullt i hårddisken ;-)
Ta en titt på denna bild -inget speciellt med den... den är tagen för minst 20 år sedan. Jag har åldrats lite sedan dess... men kolla på tröjan!
Helt makalöst, den finns fortfarande i min aktuella stallgarderob! Undrar hur många tusen gånger den åkt tvättmaskin? Börjar bli lite nött i muddarna vid ärmslutet, så det här blir nog sista svängen. R.I.P.
Tävling- Kul eller blodigt allvar?
Är tävling roligt eller på dödligt allvar?
Efter en dag på ponnydressyrtävling känns ämnet sportsmannaanda och uppförande på tävlingsplats aktuellt.
En tävling på lokal nivå, dvs den första nivån utanför klubbtävling, där många deltagare och deltagares föräldrar är nya i tävlingscrikusen innebär naturligtvis att kunskaperna inte är fulländade. Alla är nybörjare någon gång och ibland gör man misstag.
Tävlingsreglementet är omfattande och inte alltid så lätt att förstå och läsa, även om man gått Grönt Kort-kurs.
På denna nivå tycker jag att det är viktigt att ryttarna får ha kul och att man talar om vad som gäller i meningen att utbilda. Jag menar inte att man ska nonchalera överträdelser, naturligtvis skall man lära sig vad som gäller. Men... ibland blir jag så trött på ponnyföräldrar som beter sig som om det gällde liv och död och stora mästerskap. Önskar att de ville fundera över vad som är viktigast för att barnen ska få roliga erfarenheter och upplevelser att ta med sig resten av livet.
Om nu någon gör ett fel kan man se det på olika sätt.
En inställning är att alla som gör minsta fel är fuskare som man till varje pris skall jaga ner och eliminera.
En annan är att de flesta som gör fel gör det i brist på kunskap och insikt och att de behöver lära sig vad som gäller. Välj vad som känns trevligast...
Kan du själv göra misstag eller är du ofelbar?
Att vara en bra kompis är lika viktigt i stallet och på tävlingsplatsen som t ex i skolan och på fritids. Här sätter vi vuxna ribban. Ungdomarna hör och ser - och tar självklart efter såväl goda som mindre bra exempel.
Att tävla brukar också innebära att man hoppas på att vinna priser men det gör man såklart inte alltid. Att tänka på hur man agerar både i framgång och motgång är viktigt. Om det gått bra -hur vill du att andra ska bete sig mot dig? Om det gått mindre bra och du är besviken? Gläds i framgång och lär dig ta motgång. Gratulera i medgång och stötta i motgång.
Var schysst mot din ponny/häst och ta väl hand om den efter ritten. Den har gjort så gott den kunnat utifrån förutsättningarna.
Och visst kan man vara kompis med ryttare även från andra ridklubbar även om man är konkurrenter på tävlingen? Här knyts många värdefulla kontakter för framtiden.
Arkivbild
Vilka är de vanligaste frågorna jag får på och inför dressyrtävling och var sker de flesta misstagen?
Alla svar hittar man i Tävlingsreglementet ( TR ) på Svenska Ridsportförbundet http://www3.ridsport.se/Tavling/Tavlingsreglemente/
Hästens utrustning: Generellt gäller denna regel för utrustning: Godkänd utrustning hittar du i TR. Står det inte i TR att det är tillåtet så är det förbjudet. Bilder finns på tillåtna nosgrimmor. Mom 222.
Kval: Man får inte starta och rida vilka klasser man vill. Till högre klasser måste man kvala, dvs ha ridit nivån under på godkända procent (62%). Man måste ha gjort kvalet innan ordinarie anmälningstiden till tävlingen passerat. Om detta kan du läsa i TR II mom 288. För häst hittar du detta i bilagan "förtydligande"
Uppklassning: På ponny kan man bli uppklassad ur lokal och regional tävling. Har ekipaget placeringar, se till att hålla reda på hur många poäng du har. Vid 20 poäng är man uppklassad ur LC, vid 50 poäng uppklassad ur LB. Mom 289
Häst som uppnått 80 poäng i Lätt A eller högre är uppklassad ur lokal tävling. Mom 286
Bett: Vissa bett är inte tillåtna. Titta i bilagan " Bett " Finns det inte med är det inte tillåtet.
Sporrar: På ponny är det strängare regler än för häst. Sporren får bara vara liten och trubbig. Max 15 mm. Mom 221.
Spö: Spö vid framridning får vara max 1.00 m på ponny, 1.20 m på häst. Man mäter hela spöet, även snärten. Många fabrikstillverkade dressyrspön är för långa för tävling. Mät!
Ridstövlar: Är obligatoriskt på tävling över regional nivå. Upp till regional får man använda jodphursskor med stövelskaft eller shortchaps (utan fransar).
Dekorationer: Man får inte dekorera hästen med rosetter, blommor, pärlor mm i man, svans, hovskägg etc. Flätor i man och flätning av svans och mönsterrykt på baken är tillåtet. (En del butiker säljer mansnoddar med "bling" och säger att de är tillåtna. De är inte tillräckligt pålästa på TR... ) Mom 224
Antal klasser/dag: Häst eller ponny får starta två klasser / dag. Om man rider Intermediaire eller högre får de bara starta en klass. 4-årig häst får bara starta en klass.
På trötta ben
Soptunnerally, pyspunka och miniclinic
I Härnösand har vi sedan en kort tid tillbaka sopsortering vilket innebär att vi har två spotunnor som töms olika veckor. Ionsdags morse hade vi ställt fram fel soptunna, vilket jag upptäckte när jag hör sopbilen och inser att det jag hör är ljudet av glas... Jistanes! Fel tunna! Inte vill jag ha matresterna liggandes ytterligare i två veckor i värmen! Fort i skorna, ut på gården, sliter tag i soptunnan och springer ut med den på vägen. Phu! Det är tur man bor på landet så det inte är så många som ser en... Galen tant jagar spobil med soptunna... :-D
I torsdags kväll var jag och lyssnade på Karin Sandins föreläsning "Pyspunka"
Pyspunka i korthet =det sipprar ut energi någonstans även om du hela tiden fyller på.
Karin bjuder på många klokheter och inte så krångliga lösningar.
Inge pyspunka här inte :-)
I fredags kväll hade ridskolan en teori/miniclinic med Mia och Silver. Jag bestämde mig för att gå och lyssna och fick bidra med en del. Riktigt roligt!
Bilden är från Lag-Sm och fotograf är Stina Olofsson.
Mia och Silver till höger.
Somliga går med trasiga skor, men inte nu längre
Det är full snurr den här veckan med.
Jag har träningar och lektioner bokade varje dag. Denna vecka jobbar jag måndag och onsdag på ridskolan dessutom. De har haft lite otur, ena instruktören hann precis komma hem från utbildning så blev den andra skadad. Detta ovanpå att rekryteringen av instruktör nr 3 inte är klar. Bara att rycka in det man kan, för elevernas skull. Det är ju också väldigt roligt att ha mina gamla elever. Jag känner ju fortfarande de flesta, även om det tillkommit någon.
Flera ridskolor i relativa närområdet sökt eller söker personal just nu, så det är många som konkurrerar om kompetensen. Bara det att man håller till i Norrland är ju inte nån fördel i branschen. Jag tror tyvärr inte att ridlärarna står i kö :-(
Det har varit toppenväder ett par dagar. Det uppskattas! Då tar jag moppen när jag ska till stan och spar både miljö och bensinpengar. Det går precis lika fort som att åka bil. DEt gäller att synas: reflexjacka på!
Det har också trillat in lite nya bokföringsjobb, så mellan träningarna och lektionerna har jag haft fullt upp. Jag vill helst göra bort jobben direkt de kommer in och gillar inte när papperen blir liggande på hög. Kan vara sviter av att det lätt blev så på ridskoletiden. Eftersom man aldrig hade avsatt tid för administrationen blev det gjort sist, och så vill jag aldrig mer ha det!
Efter att ha gått halva sommaren i trasiga stallskor har jag till sist investerat. Det är bra med sko-REA emellanåt men nya skor är aldrig lika sköna som ingådda så nu lider jag lite ett tag ;-)
Efter 30 minuter på utebanan syns det inte ett spår av att skorna är nya...
NYA skorna efter ett pass på banan...
Stolpskott orsakar stenskott
Före...
