Jag tänker på Josefin, på Lotta och alla andra kvinnor som drabbas av hot och våld av närstående.

Det är helt förfärligt att det upprepas gång på gång.

Nu är det väl ändå på tiden att det görs något? På riktigt! 

Inga halvmesyrer!

Varje gång det händer hör  jag frågan: Varför stannar kvinnan?

Svaren har vi hört förr - hur många gånger som helst. Jag tycker det är att lägga bollen hos helt fel person!

Det är dags att byta fokus från den slagna till den som slår: 

Varför i hela friden slår de?

Varför får de hållas?

Varför får de höga positioner och framträdande  roller?

Varför får skitstövlarna offentlig bekräftelse?

Det finns ju så många sjyssta män att välja bland - de allra flesta faktiskt.

Det är dags att vi alla ser till att sätta stopp för detta nu!

Det är dags att sluta ifrågasätta den slagnas val.

Det är dags att lyssna och stärka dem som berättar om sin situation istället för att skuldbelägga.

Det är dags att rättsväsendet tar problemet på ännu större allvar.

Män som slår skall hållas inlåsta. Det är INTE  den hotade som ska begränsas!

Män som slår kan för min del gott få leva resten av sitt liv ensamma, bortglömda och fattiga. 

Med förhoppning att vi alla gör gemensam sak och sätter stopp för detta nu 💖

Nää, bara skoja, det kommer nog aldrig att ske. Faktum är att det är bästa upplägget inför beachsäsongen. Oj, just det, jag är ju aldrig på beachen 🤪

Allt jobb gör att jag glömmer bort att äta emellanåt. I morse insåg jag att ridbyxorna plötsligt blivit större. Precis som tidigare år. Nu -3 kg på tre veckor.

Tur det finns semlor! 

Årets smak från Gulf i Härnösad: Oreo coocies! 

Mums!

I morse när jag skulle åka iväg med bilen såg jag inte till katten. Orolig för att jag ska klra över honom ställde jag mig på knä och kikade under bilen. Det var lugnt, ingen katt som kunde bli platt. 

Kliver in i blien, sätter på mig bältet och startar. Lägger i växeln, tittar i backspegeln...ser en storögd katt på "hatthyllan"... 

Det har blivit lite trimning i ridhuset istället.

Rutger känns fin, så en start snart skulle vara på sin plats.

Stallkompisarna såg till att vi fick ståndsmässigt fika i alla fall. Lika goda som fina!

Fredag och lördag har vädret varit helt o.k så ett tag undrade jag om jag varit fånig...men nu, söndag eftermiddag snöar det ymnigt och trafikrapporterna duggar tätt.

Rutger och Ted verkar det dock inte bekomma särskilt men katten Torsten ligger helst inne.

Nu ska jag gå ut på kontoret och se om jag med lite hjälp kan lyckas få igång det nya bokslutsprogrammet jag köpt.

Det har inte velat samarbeta...

Men tji fick jag. Det kändes direkt att Rutger var störd av såret. I vanliga fall är han väldigt framåt, men nu smög han. Bara att promenera hem och låta vila.

På onsdagen var han kall och fin i hoven igen så då kunde jag rida. Bra, då kan vi åka och tävla tänkte jag.

Han känns väldigt fin nu.

Så kom snöeländet tillbaka.

Hela onsdag snöade det och det var eländigt före på vägarna. Prognosen säger snö och ännu mer snö fredag och söndag. Troligen vågar vi inte köra. Att åka med häst och trailer över Skule i snöoväder går liksom bort...

Hade de kunnat prata i morse tror jag att de sagt såhär;

Ponnyn: Nja, vet inte riktigt om jag gillar det här. Du är fel människa... du pratar fel, du går fel du ser fel ut... Jag står här i hörnet och avvaktar. Har du mat, låt gå just nu då. Okej täcke vet du visst hyfsat hur man sätter på, men du ligger fortfarande på minus... 

Bruna stoet: Jag är redo att gå ut hör du det!?

Jaja lite mat först går bra och du kan klä mig under tiden. Jag är klar nu, nu går vi ut. Hallå! Varför går du till grannen? Jag står här! Jag är klar!

Fuxstoet: God morgon. Mmmysigt med mat. Mmmmysigt med täcke på... mmm hinner du klia mig lite i pannan? Mmm... Benskydd, är inte det onödigt, de kittlar. Okej du klappar på benet innan...mmm.

Men när jag kommer ut i hagen, då ska du få se att jag faktiskt har lite drag under galoscherna 😉

I kväll när de skulle in:

Ponnyn: den där fjäskiga katten som springer runt fötterna på dig medan du fyller vatten, den ska jag skrämma lite med några rejäla utfall. Då kanske du tänker vad tuff jag är. 

Fuxstoet: Vad mysigt, fyll på vatten du, jag står här och kollar att du gör rätt. Du får gärna klia på mig under tiden. 

Jag drar en brall medan du gör klart vattnet till de andra så kan vi mysa igen när du kommer hit för att ta in mig. 

Bruna stoet: kan jag få dricka medan du fyller på? Det nya vattnet smakar säkert bättre än det gamla. 

Ponnyn: Jag är ointresserad av dig, det är fel människa. Jag fortsätter äta silage. Och så gör jag två utfall mot min bruna hagkompis som fjäskar, då ser jag säkert lite tuff ut...

Fuxstoet: Mysigt att gå in. Kan du klia lite på mig tack.

Bruna stoet: kastar ett öga på ponnyn som grinar upp sig och gör ett låtsasutfall - Hej nya människa - bara så du vet kan jag skvallra om att han egentligen inte är så tuff.. Han tycker det är lite läskigt att det inte är samma människa som vanligt som ska ta in oss. 

Jag vet hur allt ska vara och kan gå in själv, håll bara lite i snöret så ordnar det sig.

Ponnyn: vart tog ni vägen?

Nu står jag ensam kvar vid grinden. Hämta mig med, nu ser jag jättesnäll och superintresserad ut. Du glömmer väl inte mig? Skönt, jag blev inte bortglömd. Okej, människa, nu ligger du på typ plus minus noll.