Sötchock

I går var jag och hälsade på hos Anna. De har fem små ursöta kattungar som omväxlande åt, busade och sov.

Matdags -fullt i mjölkbaren. Hela ligan: Sture, Bläsen, Stina, Pip-Lisa och Torsten.


På upptäcksfärd.


Busläge




Den minsta svarta försöker brotta ner den största ungen, skapligt framgångsrikt dessutom.

Hej, jag heter Sture och är jättesöt!



Oj, så trött man blir av bus sa Torsten...

Avslutar med matpaus igen.

Och till slut sovstund.


Nån tyckte det var väl mycket uppmärksamhet på katterna:








Är ett hem fullständigt utan katt?

Under veckan har jag jobbat vidare med igångsättningen av Rutger. Mia och jag har ridit tillsammans ett par morgnar. Det är praktiskt, förutom att man får sällskap hinner man kasta ett öga och tipsa varandra lite. Jag har galopperat ett par gånger och känner att jag lätt blir en aning otålig om det inte känns jättebra direkt...

Helgen har gått i dressyrdomeriets tecken igen. Denna helg ponnydressyrtävling med elitlag i Hudiksvall. Fina ponnyer! Överlag märker man dock att det är många som har svårt att rida riktigt bra skolor även på denna nivå.



Riktigt lyxigt fick vi domare bo: på hotell Statt. Eftersom jag inte dömde första klassen fick jag dessutom tid till en rejäl hotellfrukost.


Funderar för närvarande på om man kan ha ett hem utan katt..? Det är väldigt tomt. Samtidigt känner jag mig osäker på om jag vill uppleva oron över en kattunge. Jag kommer att rädd att nåt ska hända den. Världen är stor och livet farligt för de små.

Rutger -som ett par ingådda skor

Livet snurrar på i full fart och ibland hinner jag inte inse att det var ett tag sedan jag uppdaterade bloggen.

Förra helgen var jag i Njurunda och dömde. Ponny på lördagen och häst på söndagen. Som vanligt på NRF trevliga tävlingar, men inte så väldigt många starter. Detta verkar tyvärr vara ett problem hos många av arrangörerna av dressyrtävlingar just nu. Hoppas det är tillfälligt.

Under veckan har jag haft fullbokat, såväl träningar som ekonomiuppdrag.

I onsdags skaffade jag mig rejäl träningsvärk genom att rida en elevhäst. Huga vad jag har tappat i ork att rida de där hästarna som rör sig stort och överallt. När man sätter sig på sin egen häst sedan känns det lite som att kliva i ett par väl ingådda skor.

Fredagen tillbringade jag hos en ny kund som precis startat sin verksamhet. Alltid spännande med nya system och kopplingar som skall läras in och fungera...

Den här helgen dömde jag i Östersund. Oturligt nog har det regnat och blåst hela helgen. Underlaget höll dock undan allt vatten och ryttarna fann sig i omständigheterna och kämpade väl i busvädret. Visst märktes det att en del av hästarna blev lite spända, men ändå inga större bekymmer.

Natten fick jag tillbringa i mysiga "Grindvaktarstugan". Jag köpte med mat och en kaka, slog mig ner framför TVn och slappade och somnade som en klubbad säl...




På söndagskvällen gjorde Mia och jag sällskap till ridhuset. Jag har börjat trava lite smått på Rutger och i går fick jag en riktigt bra känsla.

På slutet skulle jag filma Mia lite så att hon fick se hur fin hennes häst såg ut, men hennes telefon ville inte alls komma överens med mig så hon fick ingen film att titta på.

Den här veckan är också fullbokad och nästa helg är jag på domaruppdrag i Hudiksvall. Hoppas få se många fina ponnyer.






På omvägar

I går fick jag mig en bilresa som heter duga... Jag skulle till Söderhamn för att döma dressyr. I normalfallet beräknar jag alltid extremt gott om tid för resan eftersom det skulle vara en fasa om det händer något efter vägen. Jag vill verkligen inte att det drabbar tävlingsarrangören.

Jag lämnade jag Härnösand med vad jag trodde ca 45 minuter till godo. Det var bara det att i höjd med Jättendal var E4 avstängd så att vi lotsades en lång omväg via Bergsjö, Vattlång och några andra småorter som jag inte ens känner till.

Eftersom det var ganska mycket trafik gick det sakta och det var inte läge att köra om. Det var bara att snällt ligga kvar och krypa bakom. När jag väl kom ut på E4 igen vid Hudiksvall var det bara att trycka på så mycket jag vågade (vill varken mista körkortet eller livet...)

Så för första, och förhoppningsvis sista, gången i mitt liv har man varit tvungen att skjuta upp starten av en klass på grund av att jag, domaren, inte var på plats. Jag sladdade in på parkeringen och sprang till domarbilen ca 15 min försenad, en fullkomligt gräslig känsla. Av stressen fick jag hicka så hela första klassen hickade jag sedan...

Arrangören och ryttarna verkade dock ta den uppkomna situationen med humöret i behåll. Tack för det!

Tack också för alla trevliga ritter jag bjöds på under dagen :-)








Norrland finns inte!

Det är så himla frustrerande att norrland alltid räknas bort.
 
Känslan när man får diverse inbjudningar till intressanta evenemang och närmaste ort är Stockholm, Malmö eller Göteborg. I bästa fall har de att entimmas seminarium - i Umeå. Suck! Det är liksom inte rimligt att resa en hel dag och betala reskostnader på tusentals kronor för att delta ett par timmar på en utbildning eller ett seminarium.
 
Och då ska gudarna veta att vi i norr ändå är vana att åka en hel del...
 
Med dagens teknik borde man väl kunna ordna så att det går att följa en konferens eller ett seminarium utan att vara fysiskt på plats?
 
 
 

Ibland är det tugnt

Våra älskade djur, ibland är det tugnt.
 
Förra måndagen slaktade jag Conny ( Con Amore f-09 e: Bocelli u: Cloe) då hans skada blev sämre trots att han bara gick i hagen.
 
Idag blev vår älskade katt Nemo ihjälkörd på vägen härute på landet.
 
Nu får det räcka för ett tag.
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 

Jag är en häst- och kattälskande ekonom som har studerat vid Högskolan i Gävle och Uppsala Universitet. Efter många år som ridskolechef i småland och Härnösand arbetar jag nu med bokföring samt dressyrträning och utbildning av ryttare. Jag har ridit upp till svår dressyr och är dressyrdomare på MsvB-nivå. På fritiden har jag också en mindre hobbyuppfödning av dressyrhästar.
Bloggdesign: SODRESSAGE.SE