Äntligen ljusa morgnar och vår på väg

Lugnet ligger över stallet. Hästarna mumsar på det sista av morgonhöet och stallet är mockat och städat.


Jag tar en kopp kaffe och en smörgås i väntan på att ridhuset ska bli ledigt. Njuter av att det är ljust ute på morgnarna, äntligen kan man ana att det blir en vår igen!

Jobbar kväll idag igen, nästa vecka blir det att lägga fokus på boksluten och tyvärr hjälpa till med lite mindre lektioner. Troligen skjuter jag upp en planerad resa till Skåne pga arbetsbelastningen.

I gårdagens tidning figurerade ridskolan i två artiklar. Den ena handlade om att klubben har brist på personal och den andra handlade om rekryteringen av chef. Jag kan bara säga: Åh , så skönt att stå utanför organisationen denna gång. Bara titta på och vänta ut.

Att vikariera som ridlärare är både roligt och tacksamt. Eleverna är glada när jag kommer ( många har jag haft i massor av år tidigare ) och styrelsen visar uppskattning över att jag hjälper till. Jag kan förstås inte fortsätta jobba extra i den här omfattningen någon längre tid, men det ser ut som en lösning kommer inom kort. I alla fall har jag tackat ja till att fortsätta ha måndag- och torsdagkvällarna terminen ut. Jag föredrar att ha fasta grupper varje vecka, tror också att det är det bästa för eleverna.


Vart tog ödmjukheten vägen?

Jag har jobbat massor extra på ridskolan och det är verkligen roligt att jobba med alla elever, men en sak slår mig:
Har det alltid varit så vanligt förekommande att föräldrar (främst till ovana ryttare) och nybörjare saknar ödmjukhet inför hästen?

Jag hör nästan varje dag kommentarer hit och dit om hästarna: "ungens häst går inte att styra" , "min ponny är så omöjlig", "den kan inte trava" , "den galopperar inte".
Vet ni -alla ridskolehästarna går att styra och de kan gå i alla gångarterna. Men de är inga maskiner. Om ryttaren inte kan hålla sin balans och hjälpa till att förklara vad den vill så blir det missförstånd.

Att ridläraren behöver förklara för barnet att man behöver lära sig rida ännu bättre för att det ska bli lättare tycker jag är helt ok, men till vuxna människor? Nej vet ni vad! Lite ödmjukhet inför de snälla hästarna om jag får be. Med en ändrad inställning får även era barn ett bättre utgångsläge för att utvecklas som ryttare. Det är sällan hästens fel att det inte går som ryttaren tänkt sig!



Arkivbild på två som tränat mycket och där det emellanåt går som man tänkt sig :-)

Med gemensamma krafter på HRK

Jag kan lugnt påstå att jag har haft fullt upp den här veckan. Träningar, bokföringsjobb och lektioner på ridskolan har gått om varandra.

I morse började jag med en elev på HRK. Vi kl nio startade ridskolan sin verksamhet och jag kunde konstatera att ytterligare en fd anställd klev in i manegen. Jag är tacksam över att Annika, Marie och Marie mfl rycker in och har lektioner trots att de har heltidsjobb, egna hästar och familjer. Utan dem skulle nog en del av lektionerna inte gå att genomföra. Personalsituationen är tung just nu för föreningen. Hoppas att det inom kort kommer en lösning.

Dagen har sedan tillbringats på Höga Kusten Hotellet för repetitionskurs för överdomare med genomgång av TR-nyheter. Bra kurs, men bäst var fikat... Suveränt!!

Avslutade kvällen med ett ridpass på Rutger. Han varierade lite mellan att kännas fin och lite spänd. Fattningarna blev ganska bra men det var lite svårt att hålla jämn bjudning i galoppen idag. Jag var i alla fall helt ensam i ridhuset... Gissar att alla "normala" människor hade alla -hjärtans-dags-mys.



Arkivbild på Rutger och mig från Hviderup.

Vaddå alla hjärtans dag?

Att vi hästmänniskor inte är så jättebra på att prioritera annat än häst i topp på "att göra listan" torde inte vara någon överraskning. Jag inser när vi närmar oss alla hjärtans dag att jag ska på en obligatorisk funktionärsutbildning. Inte alltid så kul att vara sambo med mig... ;-) Inte är jag ensam på kursen heller, så det torde finnas fler stackars karlar därute som inte kommer att få se röken av sin käresta. Bubblet jag fick på födelsedagen lär vi inte hinna öppna i alla fall...

Rutgers anfall av bus i går var förhoppningsvis ett olycksfall i arbetet, i dag skötte han sig fint igen. De hade varnat för stök på ridskolan, men jag tycker inte att det var värre än vanligt. Lyftkranen som sätter stalldelarna på plats avger ett ganska jämnt slammer. Det är värre med de plötsliga ljuden.



De första blombuketterna från födelsedagsfirandet börjar krokna och den sista tårtbiten är uppäten. Allt åter till vardagen igen. Dock har jag en hel del presenter att sprida ut nöjet av under året: Jag ska t.ex. roa mig på Hotell Höga Kusten, gå på bio och läsa böcker.



Allt går att sälja med mördande reklam...?

Allting går att sälja med mördande reklam:
- Kom och köp konserverad gröt!
I dag funderar jag över hur man kan bli kvitt all reklam. Jag får varje dag minst 30 reklammail. Ett tag gick jag in och avanmälde utskicken, men det gjorde ingen skillnad, reklamen fyllde inkorgen ändå. En del av reklamen hamnar i skräpposten, men långtifrån allt.
Nån som har ett fungerande tips om hur man blir av med eländet? Med så mycket skräp i inkorgen är jag rädd att det dränker något som jag borde se.Lite samma sak tycker jag att det är med Facebook. Alltför många inlägg är bara reklam. Jag avskyr när det står "föreslaget inlägg" Inte sjutton har nån av mina vänner föreslagit att jag ska få reklam!!
Nu ska jag åka till stallet och se om det går att rida Rutger i ridhuset. Det ska vara mycket stök i dag. Det var det igår med och jag fick min första riktiga brallserie på honom. Ogillar...!
Undrar vart jag ska skicka detta paket? ☺

Träning och kansliflytt

I dag har jag varit på Ridklubben Östjämten och haft träning. Det var gruvligt halt på vägen men jag hade gott om tid på mig. Första biten såg man att det var isigt och spårigt på vägen, men när jag svängde in på nästa strecka var asfalten helt synlig. För att känna efter om det var blött eller isigt provbromsade jag - och hejsan vad det gled! Jag tror jag har sett det mesta i körstil under resan i alla fall. En del kör som om de var odödliga eller kanske de tror att de åker på räls? Tanten med huckle utanför Brunne tog dock priset. Knappa 20 km i timmen, det hade gått fortare om hon tagit sparkstöttingen :-)

Det var lite färre än vanligt på träningen, kanske för att jag varit tvungen att byta datum ( det blev en krock med överdomarutbildning nästa helg ), men de som var med jobbade på bra. En ny trevlig ponny var med i gruppen denna gång. Jag fick också tillfälle att rida en av hästarna. Det var riktigt kul! Ett sto som var allt annat än stoigt :-) utan snällt ställde upp och kämpade på. Det är alltid lika trevligt att komma till RÖJ, man känner sig så välkommen och omhändertagen.

På kvällen gick jag bort till ridhuset med Rutger. Det blåste rejält så han tyckte det var lite småläskigt när vindbyarna tog tag i väggarna och taket, men han skötte sig bra och ryckte bara åt sig rumpan lite. För att vara bara andra ridpasset efter fyra veckors vila känner jag mig riktigt nöjd.


Tidigare i veckan hjälpte jag till att flytta Mittsvenska Ridsportförbundets kansli från Sollefteå och till Härnösand. Nu finns kansliet i det vackra gamla Tingshuset.








Andra halvlek har börjat!

Då har man avverkat ytterligare en födelsedag. Trevligt värre!



Morgonen började med paketöppning då Kenneth överraskade med presenter. En spegel med klädkrokar till sovrummet, ett par träningsbyxor och ett presentkort på skor från butiken som ska öppna här i Härnösand i mars.

Jag åkte till Rutger på förmiddagen och gick med honom till ridhuset. Tyvärr var det väldigt stökigt eftersom de har börjat sätta upp väggarna till nya stallet ( de hade förvarnat på hemsidan så det var ingen överraskning ) men han fick i alla fall jobba lite lätt på lina.

Duschade och bytte om på ridskolan för att spara tid och åkte sedan till säsongens första Vendela-lunch. Den här gången hölls träffen på restaurang B7 och det var riktigt bra. Träffen var välbesökt, faktiskt tom deltagarrekord.
Vi fick denna gång lyssna på Agneta Nyholm Winqvist om hennes företagande.
Vendelorna uppvaktade mig både med blommor och skönsång :-)

På eftermiddagen och kvällen droppade det in en jämn ström av gratulanter: elever, goda vänner och t.o.m. representanter för de ideella föreningar jag är aktiv i. Mycket trevligt!


Jag har fått många fina buketter, notera den lilla hästen i detta arrangemang!

En riktigt bra dag.

Det hade snöat i natt, förstås eftersom jag hade morgonstallet. Jag tror att jag lyckats pricka in alla snöiga morgnar :-)

Hästarna tyckte nog det var skönt att komma ut trots vädret. Didde tog ett frivarv runt hagen innan han ställde sig att äta.

När jag mockat och gjort klart promenerade jag bort till ridhuset med Rutger och lät honom rasta av sig lite på linan. Han hostade till en gång i början, men nu lät det mer som om han bara behövde rossla ur sig lite, för sedan blev det inte mer. Han har inte snorat på hela veckan så nu kan jag nog börja rida igen. Han var i alla fall pigg... Det blev ett antal varv med extra "sprutt" innan han coolade ner. Som tur är så är han jättesnäll att promenera med.

Jag hade sedan en träning på HRK och överraskades av sjungande elever med 50-årspresent när jag öppnade porten! Verkligen oväntat :-)

På eftermiddagen kom hela gänget från Ullånger och Köpmanholmen och grattade och åt tårta.


Nu har jag fuskat från helgen och jobbat lite med bokföring, eller egentligen kvalificerar det väl inte för jobb, eftersom det är ett gratisuppdrag åt en förening. Men lite nytta har jag gjort i alla fall.

Jag är en häst- och kattälskande ekonom som har studerat vid Högskolan i Gävle och Uppsala Universitet. Efter många år som ridskolechef i småland och Härnösand arbetar jag nu med bokföring samt dressyrträning och utbildning av ryttare. Jag har ridit upp till svår dressyr och är dressyrdomare på MsvB-nivå. På fritiden har jag också en mindre hobbyuppfödning av dressyrhästar.
Bloggdesign: SODRESSAGE.SE