Bästa Fia fick då sin älskade Michael. Det var så finstämt och tjusigt i kyrkan. Kusinen Emma sjöng så vackert.

Hela möhippegänget samlade.

Brudparet fick verkligen åka ståndsmässigt.

Efteråt var det en härlig fest i Svartviks Herrgård. Nästan synd att äta upp denna skspelse...

Nu har vi ju ridit in oss lite på varandra och hittar fler och fler knappar.

Han är otroligt snäll och trevlig, såväl i hantering som ridning. Jämfört med Rutger, som ju är lite av en duracellkanin, är han betydligt lugnare men ändå inte lat.

Det vi jobbar på just nu är de vanliga grunderna: rakriktning, lösgjordhet och förändringsbarhet. 

Ser fram mot att såsmåningom få visa upp oss på banorna, men den här veckan blir det vila då han lyckats göra sig illa.

Attsingens!

Både Karin och Hanna visade fram fina hopp- och dressyrföl.

Nackdelen med att åka på visningar är att jag blir sugen på föl igen...

På lördagen följde jag med och coachade Mia. För henne och Shamrock var det första gången de åkte iväg hemifrån. 

Inga problem vare sig med transportering, uppstallning eller ridning.

På söndagen hade jag domar- och överdomaruppdrag hela dagen.

Jag klev ur bilen och öppnade bakdörren för att ta ut högtalaren, och vips satt de här två nyfikna sötingarna i baksätet.

Sedan hängde de runt ridbanan hela passet. Sååå söta!