Samtidigt är det då jag som mest uppskattar min "gamla". Det är lite som att kliva i ett par väl ingådda skor. Ni vet, såna där bekväma som liksom anpassat sig efter ens egna fötter med alla små skavanker.

Rutger har varit jättefin sista tiden, det känns inte alls som om de två veckorna av ofrivillig vila medan jag var sjuk har gjort något negativt.

Idag kom han, nya hästen.

En 11-årig Holländsk valack.

Alltid lika spännande att lära känna en ny häst.

Han verkar ha rest bra från skåne och var lugn vid urlastningen vid Härnösand Hästsport Arena.

Vi har så liten och dålig väg upp till stallet att jag väljer att inte skicka upp större fordon där.

Till sällskap på lastbilen hade han ytterligare en häst från samma stall. När vi skulle lämna gårdsplanen och kompisen tvärnitade han, ställde sig rätt upp på bakbenen och viftade med framfötterna. Aja baja!

Resten av promenaden hem gick sedan hur fint som helst.

Som tur var hade de sett till att sko med broddhål, och det första jag fick göra var att brodda i. Jag har fortfarande snö i hagarna.

Väl utsläppt i hagen hittade han snabbt det lerigaste stället och tog ett rejält lerbad.

Vi fick i alla fall väldigt fint i vårt lilla krypin när det blev klart.

Min far är född 1936. Precis som många andra i hans generation ingår inte digitala hjälpmedel i den naturliga vardagen på samma sätt som för de unga som vuxit upp med detta.

Nu hade han fått ett par SMS från OKQ8 där det stod att han måste logga in med sitt Bank-Id och uppdatera uppgifter pga lagen om penningtvätt.

Min far loggar inte in någonstans när mågon ber honom, och vet ni, det tycker jag är MYCKET bra. Alltför många äldre låter sig luras.

Vad händer? 

Skickar OKQ8 ut någon blankett han kan fylla i och skicka in? Nej då.

Kontaktar de honom? Nej då.

OKQ8 avslutar helt sonika hans konto och gör en utbetalning på de stackars 200 kronorna som finns där. 

Pappa finner sig och rycker mest på axlarna. För OKQ8 lär väl en 90-årig gubbe kvitta som kund. Han tankar väl inte vrålmycket och ska väl rent statistiskt sett snart dö...

Men jag är urförbannad. Här har nån varit medkem och kund ett helt liv och behandlas som smuts och misstänkt terroristfinansiär.

Har legat hela veckan, faktiskt kan jag inte minnas att jag någonsin haft sån influensa. 

Jag avskyr att inställa uppdrag, men den här veckan har det varit helt omöjligt att jobba.

Nu, lördag, är jag i alla fall bättre men hostar, har ont i halsen och framförallt saknar helt röst. Mindre lyckat för en tränare.

Rutger har fått vila hela veckan och i fredags passade jag på att vaccinera. Tänker att då frestas jag inte att anstränga mig och börja rida redan under helgen.

Som tur är har jag haft kanonhjälp i stallet hela veckan. Evigt tacksam för min hjälpsamma hyresgäst Julie.

Grabbarna i hagen verkar i alla fall ha det bra. Tydligen vet de inte foderpriset i år, eftersom de envisas med att dra ut och bädda med det.

Till veckan händer det spännande grejer... den som väntar får se. 

Ledtråd: jag letar ny sadel... 😉

Kenneth har legat i influensa en hel vecka och av någon anledning trodde jag att jag skulle klara mig undan...

På torsdagen hade huvudvärken gått över men jag var lite rosslig i halsen och trött. Jobbade på nästan som vanligt, undvek att åka till en kund som har små barn i familjen ifall att jag skulle smitta. 

På fredagen var planen att åja till Västerås och Levad Fysioterapi, men tji fick jag. Natten mellan torsdag och fredag bröt influensan ut rejält med hosta, feber och kräkningar. Hela fredan låg jag. Till och med för slut för att titta på dressyren från GHS.

Eftersom jag ordnat hästvakt för min resa behövde jag inte tänka på att åka till stallet. Fick en fin bild på Rutger och hans nya täcke 😱

Han är helt hopplös. Det funkar bra med täcke på vintern, men så fort det börjar bli lite varmare klär han av sig. Hans mamma var likadan. Jag tyckte det var regnigt och blött så jag hade satt på ett nyinköpt regntäcke... Hah!

Som många av er vet har jag inte startat Rutger på två säsonger. Han gick ju MsvC på fina resultat som 6-åring  men sedan fick vi problem med bytena så vi avvaktade med start i MsvB. Det innebär att jag nu måste kvala igen.

Det här med att behöva "backa bandet" och börja om igen är både intressant, 

tålamodsprövande och ibland frustrerande. Men jag tänker lite så att eftersom jag har tänkt att behålla Rutger tills han blir gammal så är det ju bara att jobba på tills vi löser det. 

I allt annat är han ju så väldigt lättsam och vilken häst man än har så stöter man ju nån gång på problem.

Väldigt många människor vill gärna hjälpa till i problemsituationen. Jag har nog fått alla tänkbara tips, råd och teorier om varför det är som det är och det finns lite två olika grundinställningar:

1. Det är något fel på hästen. 

-Nej på den fronten kan jag lugna er. Han är fullt frisk.  

Dessutom gör han alla andra rörelser utom bytena, utan att bli stressad så inget indikerar på att något skulle vara på tok.

2. Det är nog inte så svårt, bara ryttaren kan...

-Hah! Som jag önskade att det "bara" är jag som rider  dåligt... Men nej, jag HAR tagit proffshjälp. Redan på tidigt stadium.

Rutger har i alka fall känts väldigt fin ett tag nu. I morse red jag ett pass för Mia. Skolorna kändes ett snäpp bättre men för första gången på ett bra tag blev han lite väl het i bytena igen. Skillnaden mot tidigare är att nu kan jag ändå lösa det.

Satte mig att fika i solen på logbryggan innan jag skulle ha träningar och inser plötsligt att klockan är sommartid... oops bråttom bråttom! 

Rutger är utsläppt utan täcke och tackade för det genom att genast rulla sig i det skräp han kunde hitta 🤪