En del av er vet redan att jag fick lite semester i början av vintern. Nån dumhet som min matte hittat på. Själv tycker jag det är mycket roligare att få vara med och springa än att bara larva omkring i hagen. Det finns alldeles för lite bus att hitta på, även om min hage är som matte säger: optimal för en häst. 

Jag hade visst trampat mig på ena frambenet. Men vaddå, det gör jag ju hela tiden,  ska en vila varje gång blir det ju inget vettigt alls gjort. 

Okej då, jag medger att jag linkade en liten smula. Men bara på pyttesmå volter i vänster varv, och dem kan man väl skippa, eller? Hoppla-galoppombyten är mycket skojsigare!

I vilket fall bestämde matte att jag skulle vila ordentligt. För, som hon alltid säger: vi har inte bråttom till något. Jag är inte helt övertygad dock. Ju snabbare desto bättre. Alla kändisar springer fort: Milton, All In, Seabisquit, Järvsöfaks...

Nu har jag i alla fall fått börja röra på mig igen. Tjohej! 

Första dagarna var stenkul! Fast tråkmatte sa att jag bara fick skritta. Gäääsp!

Efter ett antal skrittpass höll jag mig i alla fall i skinnet, fastän det kröp som myror under det. Såsmåningom fick jag börja trava! 

Jippie! För säkerhets skull fortsatte jag hålla mig i skinnet, med förhoppningen att få galoppera.

Jag började nästan tappa hoppet, men så i början av veckan gav matten äntligen signal för galopp. Jag blev så förvånad att jag helt glömde bort det där med att springa fort, i flera dagar. I går kom jag på mig.  Jag sprang jättefort och när matte försökte bromsa körde jag världens bästa knep: jag drog bara in halsen och släppte kontakten med bettet. 

Supereffektivt! 

(Ett hett tips till Berris som är med i min klubb, Röda Rallyräkors Förening.)

Som belöning för att jag lekte rallyräka fick jag springa i ridhuset idag med istället för att ha vilodag. Himla bra! 

Idag var jag lugn. Jag måste ju visa Mias häst Ivan, hur saker och ting ska gå till. Den tog efter mitt goda exempel och sprang dötjusigt, sa matte.

Nu hoppas jag att matten snart tycker det är dags att byta galopp igen. Ludde den lyckosten får, varenda pass!

Rock'n roll!

Hälsningar Rutger

Vår matte är ju så himlans seg att skriva nåt. I synnerhet om det viktigaste i hennes liv... Oss alltså.

I morse fick vi kliva upp jätte jätte jätte-tidigt för att springa fint i ridhuset. Eller ja, jag fick ta första passet medan Ludde fick mat att äta medan jag var borta. Sen var tanten oförskämd nog att bara lämna mig med Luddes rester när det var hans tur att springa fint. 

Min matte påstår att Ludde behöver maten, medan jag behöver vara utan. Förstår inte det jag...

Hon säger ju att jag ser ut som en flodhäst efter vilan. Jag har aldrig sett en flodhäst, men det hörs ju på namnet att det måste vara ett extremt vackert djur. Flod är ju tjusigt och häst det vackraste Gud skapat, eller hur!

Dessutom älskar ju min matte mig så det måste vara fint.

Hälsningar från Flodhästen Rutger, 

som gör allt- nästan, för en matbit.

Jag tror aldrig jag tyckt en höst gått så fort som i år. Och jag kan inte minnas att det varit så blött sedan jag flyttade hit. 

Jag kan heller inte minnas när jag var så trött både i kropp och knopp senast...

Kanske den uteblivna semestern i somras börjar sätta sina spår. 

Julafton åkte vi traditionsenligt till Ullånger efter att jag ridit på förmiddagen. Trodde jag skulle få trängas i ridhuset, men jag var alldeles ensam.

Båda hästarna är nu igång. Rutger har haft en lång vila och verkar tycka det är kul att få vara med igen.

Jag trodde att jag visste vad jag skulle få till jul. Hade nämligen önskat mig ett par Powerboots och fått prova storleken, men i skokartongen låg något helt annat.

Stövlarna stod dock i sängen på kvällen 

( Japp, jag klädde av mig naken och satte på mig stövlarna. 😂 Bildbevis saknas.)

Ännu fler presenter.

Juldagen och annandagen var vi hemma. Jag har haft tid att pyssla på i stallet och har även fuskjobbat nån timme per dag.

Idag, fredag, red jag Ludde på morgonen och sedan har jag varit hos en kund efter lunch. Jag har också finåkt i lite moderna hästkrafter. Mitt leasingavtal går ut i vår...

Cissi Wallin fälldes för förtal, Eskil Erlandsson frikändes från misstanke om sexuella trakasserier och dokumentärerna om såväl Josefin Nilsson som Hästgården fälldes i granskningsnämnden.

Det är ett bekymmer att det är så svårt att hitta tillräckliga bevis för att fälla misstänkta för sexbrott, samtidigt är det väldigt enkelt att finna bevis på förtal.

Att Wallin fälldes är jag inte förvånad över. Vi ska inte ha folkdomstolar i sociala medier.

Detta har inget med att göra huruvida den hon anklagat för övergrepp är skyldig eller ej. Det här målet handlar om hon gjort sig skyldig till förtal eller inte. 

Att Erlandsson frias förvånar mig. Hur kan det inte betraktas som sexuell trakasseri och brottsligt att ta kvinnor på låren under bordsduken, mot deras vilja?

I fallet uttalar de sig om att allt som är olämpligt inte är brottsligt. Visst är det så, men var går gränsen? Uppenbarligen inte vid tafsande i alla fall. Tyvärr.

Är också förvånad över att dokumentärerna fälls. Där nämns inte förövaren med namn, vilket gör att jag tänker att man framöver inte överhuvudtaget kommer kunna göra program om missförhållanden utan att riskera att fällas.

 

Behöver jag säga att det dels kräver lite kraft, eller åtminstone teknik att få loss den. På köpet får man i bästa fall yoghurt fulla fingrarna. I sämsta fall i delar av köket också ...🙈

Jag är ännu inte hundra säker på valet, i vilket fall hann jag inte in till optikern under lördagen. 

På förmiddagen jobbade jag på kontoret och efter lunch åkte jag och red. 

Saknade ridsällskapet av Mia som är på Friends.

Sociala medier uppdateras hela tiden med bilder från Stockholm International Horseshow. Lite sugen blir en allt.

I år har jag valt bort både Falsterbo och SIHS. Mycket på grund av ny häst. En kan inte göra allt... Till Strömsholmstävlingarna var vi i alla fall. 2020 blir det nog åter till ordningen.